The Vampires

Kapitel 24

Klockan tickade, visarna rörde sig från siffra till siffra, vatten droppade från kranen, vinden utanför slog mot fönstret med grenarna rispande på glaset.
Jag höll på att bli galen, plötsligt ringde det på dörren. Jag frös till men reste mig från stolen och gick ut från köket. Jag gick längst med den korta vägen fram till hallen och låste upp. Jag drog upp dörren och möttes av Kol.
"Hey, I'm Kol Mikaelson" sa han och räckte fram sin hand.
"Leave me alone, Kol" sa jag och skulle precis stänga dörren när han satte sin for framför dörren.
"You remember me? Whatever, please let me in" sa han och öppnade upp dörren igen. Jag nickade och flyttade mig till sidan så han kunde komma in. Han nickade mot mig innan han gick in och fortsatte genom den korta korridoren till köket med mig efter.
Han satte sig ner på en stol och la händerna framför sig.
"Do you want anything?" Frågade jag snabbt.
"Only water, please" svarade han och tittade ner i bordet igen. Jag nickade och vände mig emot skåpen och öppnade det, jag tog ut två glas och stängde skåpet igen. Jag fyllde båda glasen med kallt vatten och vände mig emot bordet. Jag ställde ett framför Kol och de andra höll jag i handen medan jag satte mig ner på stolen.
"I heard about the Stefan thing" sa han och svalde klunken han nyss tagit ur sitt glas. Jag suckade.
"Kol-" sa jag men blev avbruten.
"Bonnie, we need to talk about it" sa han och tittade allvarligt på mig.
"There's nothing to talk about, only that he lied to me under all those years" sa jag och tittade upp på Kol som såg medlidande på mig.
"You know that I care about you, Bon. And I love you, just let me help you"
Jag såg djupt in i hans ögon och förstod att han menade det.
"I'm still in love with you, Bonnie. Give me a chance to help you, he can't go unpunished with this" fortsatte han och tog min hand i sin. Jag drog sakta bort handen.
"I can't punish him for his feelings for either me or Elena" svarade jag. Han sträckte sig över bordet och var snart några millimeter ifrån mig.
"Of course not but I can punish him for hurting my girl" viskade han emot mig innan hans läppar snuddade vid mina. Han tryckte sig mot mig så hans läppar kraschade mot mina. Jag kysste tillbaka innan jag ryggade bakåt så våra läppar inte nuddade vid varandras.
"I can't do this to Stefan" viskade jag och tittade djupt in i hans ögon. Hans blick sökte sig ner i bordet innan han lutade sig bakåt mot stolen igen.
"Tell me when you're ready to leave him and this pathetic little city Mystic Falls" sa han och reste sig. Han gick fram till mig och la en hand på min axel innan han lämnade köket. Ytterdörren öppnades och stängdes snabbt igen.
Jag suckade.