Kapitel 21.

42 1 0
                                    

Bonnie
Försiktigt öppnade jag tungt mina ögon men stängde dem lika snabbt igen när solen lös in i dem. Jag blinkade ett par gånger innan jag vände mig om mot Stefans sida och tittade på honom. Han sov fortfarande, gulligt. Hans små snarkljud var så gulliga, jag kysste mjukt hans panna innan jag satte mig upp i sängen och lämnade sovrummet. Sakta gick jag ner för trapporna och ut i köket där jag hällde upp en mugg med vatten och värmde i mikron. När den plingade till tog jag ut muggen och la en tepåse i den och satte mig vid bordet. Jag blåste försiktigt på teet innan jag tog en liten klunk och svalde. Det brände till i halsen och jag ställde ner koppen på bordet igen. Jag stirrade på den vita väggen framför mig med några tavlor hängandes. Dem var vackra. Guld ramar med foton på vackra blommor jag inte kunde namnet på. Samtidigt som jag tittade på tavlorna väcktes jag ur mina tankar när Stefan kom ut i köket med rufsigt hår. Jag fnissade till.
"Beautiful, honey" skrattade jag och tog återigen en klunk ur de rykande teet. Han vände sig mot mig och tittade oförstående på mig innan han vände sig om igen och fixade te åt dig själv.
"I meant your hair, honey" sa jag och fnissade till. Han tog sin mugg ur mikron och la i en tepåse i vattnet innan han satte sig ned framför mig.
"I know" sa han och suckade innan han tog en klunk ur teet.
"Why are you so angry today?" Frågade jag försiktigt. Han såg upp på mig och gav mig en sorgsen min.
"I woke up in the middle of the night and checked my phone cause I had nothing else to do cause I couldn't sleep and I found a message from Elena" berättade han. Jag stelnade till. Jag svalde hårt.
"And what did she wrote?" Frågade jag, rädd för vilket svar jag skulle få.
"She asked if everything was alright" sa han och tog en klunk ur teet. Jag förstod att han ljög, han tittade ner i bordet och rörde med fingrarna i cirklar på muggen som han var nervös eller något.
"Another vacation who is ruined" suckade jag och lämnade bordet. Jag gick upp på övervåningen och satte mig på sängen med handen mot pannan. Jag visste att Elena och Stefan hade ett förflutet men jag fattade inte varför dem inte släppt det ännu och gått vidare. Jag är ju gift med Stefan och Elena är tillsammans med Damon. Jag drog fram min resväska som låg under sängen och plockade ner kläderna jag tagit från garderoben.
"What are you doing?" Stefans röst gjorde att jag stannade upp och tittade på honom.
"I'm packing" svarade jag lugnt och återgick till vad jag höll på med.
"But why?"
"So you can go back to Elena as you want to" svarade jag och kände hur ilskan började växa inom mig. Han satte sig ner på huk framför mig.
"I don't" sa han och la sin hand på min men jag ryckte bort den.
"Stefan, I'm tired of all the lies. I know you want her back, why can't you be honest with that? You thought that if you married me you would forget your feelings for Elena but you don't. And you lied about the texting. I know you want her back" sa jag och kände tårarna rinna längs med min kind. Han tittade ner i golvet men tittade snabbt upp igen. Han sa inget, då förstod jag att jag hade rätt.
"I knew it, Stefan. You have lied to me all this time. How could you do that!?" Skrek jag åt honom och puttade honom bakåt så han landade på rumpan. Med tårarna forsandes och handen för munnen sprang jag ut från rummet och in på toaletten där jag låste in mig. Jag satte mig på toalettstolen och grät, jag kunde inte stoppa det. Jag skrek och grät, jag kastade ner saker från hyllorna och sparkade på saker. Allting var en lögn, allt. Löftena, allt. Jag tog upp mobilen ur fickan och tryckte in Damon's nummer. Tre signaler gick innan han svarade.
"Damon"
"Damon, he lied to me! All this was a lie, he never loved me! He lied!!!" Skrek jag i telefonen.
"Bonnie, calm down. What's happened?" Sa han lugnt.
"He confessed today. Only five minutes ago!" Viskade jag samtidigt som jag nästan skrek. "I want to go home! Please Damon! Help me!"
"Did he confessed? OMG Bonnie I am so so sorry about that. If I could I would pick you up right now"
"You can run.." Det blev tyst.
"Wait, I will be there tomorrow, wait for me, Bonnie!" Sa han och jag kände hur han log på andra sidan telefonen.
"Thank you.."

Inte så jätte långt, DRAAAAAMA! Jätte ledsen att de var längesen jag uppdaterade senast men de har hänt en hel del de senaste veckorna. T.ex att Zayn lämnade one direction har varit både stort och jobbigt men man får göra de bästa av de. Hoppas ni andra har haft de bättre än jag och hoppas ni blev nöjda med kapitlet. Älskar er, bye! xx

The VampiresWhere stories live. Discover now