The Vampires

Kapitel 7.

Jag vaknade av att min telefon vibrerade våldsamt på nattduksbordet bredvid sängen. Trött som jag var tog jag upp mobilen i handen och svarade.
"You are disturbing me in my sleep." Sa jag irriterat åt personen på andra sidan luren.
"Bonnie, I'm sorry that I'm disturbing you but we need to talk." Sa rösten som jag hörde var Elena.
"Elena? What do you want me?"
"Come to Starbucks then I tell you." Sa hon och la på. Men mobilen tryckt mot örat vände jag mig mot Stefan som fortfarande sov. Jag drog bort mobilen från örat och la den på bordet medan jag snabbt drog på mig ett par jeans och en vit tröja. Snabbt tog jag mobilen och la ner den i fickan medan jag lämnade sovrummet. Jag sprang ner för trapporna ut genom vardagsrummet och ut i köket där jag skrev en lapp till Stefan.
"Hey babe! I'm just going out, getting some air. I'm back in one hour."
Jag vek ihop lappen och la den på köksön innan jag gick ut i hallen. Jag drog på mig skorna och min jacka innan jag lämnade lägenheten.

**
Jag puttade upp Starbucks dörrarna och klev in i ett moln av kaffedofter. Jag såg mig omkring och min blick fastnade på Elena som satt ensam i ett hörn med en kopp som hon höll i. Jag gick fram till henne och satte mig framför henne.
"What?" Sa jag irriterat.
"I just wanted you to know that Stefan didn't get away by an accident. He did go by himself but only for me to taking him back." Berättade hon med ett själviskt leende på sina läppar. Jag flinade.
"Of course, Elena. Then tell me, why did he propose to me and not to you?" Frågade jag med ett stort leende på mina läpparna och räckte fram handen med ringen på. Med stora ögon tittade hon på den och tittade snart upp på mig igen.
"Oh, did you think he would propose to you? Wow, big disappointment." Sa jag. Hon tittade argt på mig.
"That ring was for me. He said that when we were together. That is a big disappointment." Sa hon.
"But he gave it to me."
"Just because he don't want you to think that he is in love with me but he is, Bonnie! He will always be no matter if he's getting married to you! He will always choose me!" Sa hon argt mot mig. Leendet på mina läppar tynade sakta bort när hennes ord sakta sjunkit in i huvudet på mig. Hon hade rätt, hur kunde jag inte tänkt på det?
"Bonnie, Elena?" Hörde jag en bekant röst säga bakom mig. Elena tittade förskräckt upp bakom mig. Jag tittade bredvid mig och såg Stefan stå där.
"Why are you guys here?" Frågade han irriterat och gav mig en besviken blick.
"She called and said that she needed to talk to me." Sa jag argt och ställde mig upp.
"Why did you ever believed that it was important?"
"Because I needed to hear the truth and she gave me it! This ring is Elena's, not mine! Give it to her if you love her so much!" Skrek jag och lät tårarna rinna.
"What are you talking about? It's yours!" Utan att lyssna hade jag redan lämnat affären.
Hur kunde jag tro på allt han sagt? Han var inget annat än en lögnare i mina ögon.