The Vampires

Kapitel 33

Bonnie
Jag slog igen dörren och drog bältet över min kropp och knäppte fast mig.
Regnet slog mot fönsterrutan och regndroppar rann handlöst ner, jag suckade.
Mannen bakom ratten började sakta rulla iväg från flygplatsen, vi skulle till Spencer Street 11 där Rebecca berättat att Kol skulle vara, hur hon visste det visste jag inte men det skulle jag nog få reda på när jag kom dit.
Caroline som satt bredvid hade lovat att ta taxin till hotellet istället för att följa med mig in, jag visste inners inne att Caroline ville följa med in och slappa till honom men jag behövde prata ensam med Kol så jag bad henne att åka hem och checka in oss.
Jag vände mitt ansikte mot henne och log, hon hade sitt huvud vänt emot fönstret och kollade ut på regnet som handlöst föll mot marken. Hon såg inte så glad ut.
"What's the matter, Caroline?" Frågade jag lugnt och la min hand på hennes hand som låg i hennes knä. Hon snörvlade och tittade emot mig, hon torkade några tårar som rann längst hennes kind.
"I don't know. I'm so happy that you maybe will move on with Kol" svarade hon och kollade ut genom fönstret igen. Det var ju inte så länge sedan Caroline miste sin pappa när Alaric var en hemsk mördare som mördade nästan alla.
Jag smekte hennes hand.
"Everything will be okay" viskade jag och kramade åt hennes hand. Hon vände sig emot mig och log. Jag log tillbaks.

**
Utanför huset där Kol tydligen skulle vara gav jag taxi chauffören 95 cent och vinkade hejdå till Caroline.
Jag vände mig mot huset, pustade ut och klev upp för trapporna som ledde till den gräddvita dörren.
Jag knackade på tre gånger, snart hörde jag några bestämda steg som rörde sig emot dörren som snart öppnades. Där stod han, i svarta byxor och en grå hoodie med texten "Mikaelson".
"Hi" jag log. Snart omfamnades jag i hans trygga armar och han kramade mig hårt.
"Oh, Bonnie" viskade han. Jag kramade om honom och log. Min Kol.