The Vampires

Kapitel 32

Bonnie
Jag vände ansiktet mot fönstret och tittade på regndropparna som kraschade mot fönsterrutan. Jag suckade innan jag vände huvudet mot Caroline som satt bredvid mig. Hon hade erbjudit sig att följa med mig till Sydney och leta reda på Kol, tack och lov att man har en äkta vän iallafall.
"Caroline.." Hon vände upp ansiktet från tidningen hon just snappat åt sig och tittade på mig.
"Thank you" sa jag mjukt och log emot henne. Hon log tillbaks innan hon la sina armar om mig i en mjuk kram.
"That's what friends is for" sa hon och log innan hon vände ner huvudet i tidningen igen. Jag log för mig själv innan jag vände tillbaks huvudet mot fönstret. Detta skulle bli en lång resa.

Kol
Jag öppnade upp dörren till det vita huset som verkade stå tomt. Med väskan efter mig gick jag in i huset och stängde dörren efter mig. Jag knöt upp mina skor och hängde av mig jackan innan jag tog med väskan ut i vardagsrummet.
Där stod några gamla möbler. Två fåtöljer och en soffa med två platser. Det var mammas favorit soffa. Jag log.
På väggarna hängde fortfarande bilder kvar på mig Elijha, Klaus och Rebecca. Finn var inte med för han var inte hemma då, han var bortrest med Mikael. Jag fortsatte upp för trapporna och såg att dörren till mot rum stod öppet. Jag svalde och gick fram till dörren, jag öppnade den och gick in.
Precis som jag lämnat det för 1000 år sedan såg det så ut just nu. Jag log och fortsatte in, jag satte mig på sängkanten och tittade mig omkring.
För 1000 år sedan när vi inte var vampyrer var vi lyckliga, skrattade och umgicks som vanliga syskon. Vi hatade inte varandra utan älskade varandra oerhört mycket.
Klaus brydde sig om oss.
Elijha var förälskad.
Rebecca var älskad.
Och jag var inte som jag är nu. Jag minns när jag var ett barn, mamma brukade leka med mig ute på gården. Jag var minst, mamma älskade mig mest på den tiden. Hon var lycklig utan sin magi precis som jag var utan att jag var en mördare.
Jag saknar den tiden, jag saknar hur allt var för 1000 år sedan.
Om Damon och Klaus hittar botemedlet mot vampyrism ska jag ta det och bli en människa igen och vara precis som alla andra.
Inte behöva gömma mig från vampyrjägare som jag gör nu. Bara vara dom alla andra.