The Vampires

Kapitel 3.

*Ungefär en vecka senare*
"Hi, Damon. Have you talked with Stefan? I haven't heard from him." Frågade jag samtidigt som jag gick runt i cirklar.
"No, he hasn't been home since the last week, why?" Svarade han snabbt med en förvånad röst.
"He hasn't been calling me or texting me since the last week." Svarade jag och kände paniken klättra längst med min ryggrad.
"Wait, I thought he was with you."
"But he hasn't. Oh, it's because of you and Elena. I should have realize that." Sa jag och slog handflatan mot min panna.
"Bon, I'm sorry. I will find him, I won't let my stupidness make me lose my brother."
"Maybe it's too late, Damon! I will kill myself if something has happens to him." Sa jag och kände hur tårarna började rinna.
"No, Bon. I'll kill the person who hurts him."

Stefan's POV*
"But I can't live with seeing Elena with my own brother." Sa jag argt och la armarna i kors över bröstet.
"Stefan! You can't you give up on her that easy." Skrek han och tittade anklagande på mig.
"Enzo, please. Just make me forget about it.." Bad jag när mina ögon fylldes med tårar.
"No, I can't do that. She loves you, Stef and Bonnie loves you. Go back now." Sa han och la armarna i kors över bröstet.
Jag sa inget utan svalde hårt och ställde mig upp igen.
"I thought friends helped each other..but I had wrong." Sa jag och gick förbi honom och lämnade hans kök med långsamma steg.
Jag öppnade upp ytterdörren och tittade bak till köket där Enzo stod med armarna i kors över bröstet och tittade ner i golvet. Jag tittade ner på mina fötter innan jag lämnade huset.

Damon's POV*
Jag drog snabbt ratten åt höger och gjorde en skarp sväng upp mot Enzo's hus.
Jag stannade bilen och öppnade upp bildörren och klev ur.
Med Bonnie och Elena på vars en sida gick vi upp till dörren och knackade på. Stegen innanför dörren kom allt närmare och skrek rycktes upp och vi möttes av Enzo's förvånade min.
"Hi guys. I guess you are searching for Stefan." Sa han och la armarna i kors.
"Yes. Have you seen him?" Frågade jag snabbt. Han slängde en anklagande blick på mig och sen på Elena.
"Yes, he was here 2 hours ago." Svarade han.
"What did he say?" Frågade Bonnie snabbt.
"He asked if I could delete his memory's."
"About..?"
"Guess."
"Me and Elena. How could I be so stupid. Bon, El. Stay here. I need to find him on my own." Sa jag och vände mig om och sprang därifrån fram till bilen. Jag drog upp dörren och slog mig med i sätet där jag la händerna på ratten.
"Oh. Stefan, how could I be so stupid.." Skrek jag och slog huvudet mot ratten.
Jag tryckte foten på gasen och försvann snabbt därifrån.

Stefan's POV*
Jag sprang snabbt genom den mörka skogen med min vampyr hastighet. Jag stannade vid ett träd då jag såg en skugga långt bort i skuggorna. Kunde det vara..ett vildsvin? Ett perfekt byte.
Mina ögon ändrade sig till blod röda och mitt ansikte ändrade sig. Mina huggtänder kröp fram och jag sprang på svinet. Jag satte tänderna i halsen på svinet och sög så snabbt jag kunde. Jag drog ur tänderna för att andras och satte dit dem igen.
Så snart svinet var tomt på blod drog jag ur huggtänderna ur honom igen. Jag slängde kroppen på marken och drog handryggen över munnen för att ta bort allt blod. Mina ögon och ansiktet blev till normalt och mina huggtänder försvann.
När jag torkat av blodet på mina händer och skulle precis vända mig om när jag hörde mitt namn.
"Stefan! Stefan! It's me, Damon, please come home! I'm sorry!" Fan, jag skulle precis springa iväg när jag hörde hur han snyftade.
"Stefan, we miss you. I miss you. I never wanted you to be hurt and run away! Come home.." Skrek han. Jag vände mig om igen och sprang därifrån.
Jag kunde inte gå tillbaks nu, detta var min enda chans att få ett nytt liv.