The Vampires

Kapitel 36

Elena
Jag stannade bilen och drog ut nycklarna och öppnade bildörren för att kliva ut. Jag stängde dörren bakom mig och låste den innan jag la ner nycklarna i bakfickan.
Jag gick bort från bilen fram till portdörren och öppnade den, jag klev in i trapphuset och sprang upp för trapporna fram till en dörr.
Jag tryckte fingret mig ringklockan och snart hörde jag hur det plingade genom hela lägenheten. Jag flinade och tryckte några gånger till.
"I'm on my way" röt någon inifrån. Dörren slets upp och jag möttes av Kol med rufsigt hår. Ett mellanrum mellan hans läppar bildades och han såg chockat på mig.
"How did you find us?" Frågade han chockat.
"I tracked your call" svarade jag och trängde mig förbi honom in i hallen. Jag såg mig omkring.
"The old Mikaelson house.. Not that bad for being like 1000 years old" sa jag och flinade.
"So were do you have you have your precious little Bonnie?" Innan han ens hann svara vände vi båda oss om mot dörrhålet som ledde till köket.
"I'm here" jag log ännu bredare och gick fram till henne.
"Do you know how easy it is for a vampire to turn of their humanity? When you ran away with your little lover Stefan turned of he's humanity because he didn't want to feel hurt" röt jag mot henne. Hennes ansiktesuttryck gick från argt till sorgset.
"Again?" Frågade hon och la sin handflata mot pannan.
"No, Bonnie! She's lying! It's a trap!" Skrek Kol bakom mig men jag gav honom en blick och sprang fram till honom.
"Shut up your little son of a bitch!" Skrek jag till honom och tog ett stryp grepp om hans hals.
"If you don't let me go I'll kill you right here, right now!" Skrek han och jag släppte taget om hans hals.

Kol
Jag såg i Elena's ögon hur hon förändrades. Tårar vällde upp i hennes ögon.
"No! I'm losing control, Kol! Help me!!" Skrek hon åt mig men jag stod kvar med handen på halsen. Jag såg på henne men tittade ner i marken. Gråtandes stampade hon i golvet och sjönk ner på knä.
"No..It's always you who get the attention, it's always about you.
We have been crying days out days in but you don't care. It's always about you.. I'm so tired of that" sa jag och gick förbi henne fram till Bonnie som nickade. Hon ställde sig upp på benen och rättade till sin tröja innan hon lämnade lägenheten igen.
Jag vände mig mot Bonnie som slängde sina armar om mig och borrade in sitt huvud på mitt bröst. Allt var förändrat..