The Vampires

Kapitel 8.

Bonnie's POV*
Jag drog upp dörren och sprang in i lägenheten utan att stänga dörren bakom mig.
Jag sprang upp för trapporna och in i badrummet där jag låste in mig.
Jag satte mig på toalettlocket och grät ut alla tårarna som mina ögon samlat ihop. Han hade svikit mig, fast det är egentligen inget som förvånar mig särskilt mycket när de kommer till Elena. Hur kunde jag vara så blind? Dem hade säkert en plan om hur dem ska krossa mig till grunden. Jag förde upp huvudet från händerna och tittade på vasken. Där låg nu min bästa vän, ett rakblad. Stefan måste ha glömt de. Jag tog den mellan mina två fingrar och var påväg att lägga den mot min hud när jag hörde Stefan ropa mitt namn.
"Bonnie, I know you are here. Come, we need to talk." Jag tappade andan. Jag ville aldrig mer träffa honom så varför är jag här? Jag måste komma härifrån utan att han märker mig.
"Bonnie!" Skrek han och jag ryckte till. Jag måste ut härifrån. Jag la tillbaks rakbladet på samma plats som innan och låste upp dörren. Jag öppnade den på glänt och tittade runt, tomt. Jag smög ut och stängde långsamt dörren efter mig. Jag vände mig om och skulle precis gå när Stefan stod läskigt nära mig.
"Have you forget that I can hear you from 100 meters distance?" Frågade han och tittade djupt i mina ögon. Jag var faktiskt lite rädd nu.
"No, why?" Frågade jag snabbt och fnös.
"Why were you about to sneak away then?" Frågade han allvarligt.
"I don't have to tell you."
"Babe, please. Why did you run away?" Frågade han.
"Don't you understand itself? You are in love with Elena and there's nothing you can do about it..." Sa jag sårat och drog bort ringen från mitt ringfinger. Jag drog fram hans hand och la ner ringen i hans hand.
"I'm sorry, Stefan. It's over." Sa jag och gick sakta därifrån. Jag gick långsamt ner för trapporna och ut i hallen där jag la handen på handtaget.
"Wait, Bonnie. Don't you understand? I did not propose to you because of Elena, it's because I love you." Ropade han samtidigt som han sprang ut i hallen. Jag tittade upp på honom med tårarna välla upp i ögonen.
"How can I prove it to you, babe?" Frågade han snabbt och snart rann några tårar på hans bleka kind.
"You can't." Sa jag och vände mig om mot dörren igen.
"Bonnie, please. I have done so much to prove my love for you!" Skrek han men jag stängde hårt igen dörren och sprang ner för trapporna.
Det var sista gången jag pratade med honom..

Sorry att de är kort!! Men jag lixom ville göra de "dramatiskt" nä men vad säger man. Hoppas ni gillar de.
Och tack för dem fina kommentarerna, blir så glad så fortsätt med det. ❤️ puss på er!