The Vampires

Kapitel 11.

Bonnie's POV*
Jag stannade upp. Jag kunde inte, jag kunde inte prata med honom nu. Jag vände mig och skulle gå när en hand greppade tag i min arm.
"Bonnie, we need to talk." Viskade någon i mitt öra, Stefan.
"Yeah, I was looking for you.." Sa jag och gav honom ett snabbt leende. Han tittade ner i marken samtidigt som han släppte sitt hårda grepp om min arm.
"I talked to Elena, I told her to back of." Berättade han och svalde hårt. Jag svalde också.
"It isn't Elena who is in my way anymore. There's..another guy.." Sa jag och blundade. Jag väntade på de hårda slaget jag förväntade mig att få men inget hände. Försiktig öppnade jag mina ögon och tittade på Stefan som stirrade på mig med sin mun halvt öppen.
"Stefan..I-" han avbröt mig.
"So when I was home suffering because of you left and thought about what I've done wrong did you met someone else! I walked around looking for what I did wrong..I don't get it, Bonnie. I don't." Skrek han åt mig. Jag backade undan.
"Then let me explain!" Skrek jag åt honom men han gav ifrån sig ett skratt.
"I thought I failed you! But it seems like you failed me instead." Skrek han och snart stod jag ensam under den lysande gatlampan. Jag förstod att han hade rätt, jag svek honom samtidigt som jag trodde att han svek mig. Allt var mitt fel och jag måste lösa det på bästa sätt. Klaus.
Jag drog upp mobilen ur fickan och tryckte in på Klaus kontakt. Jag svalde hårt innan jag tryckte på numret och la telefonen mot örat.
"Klaus." Hörde jag hans mörka röst mumla på andra sidan telefonen.
"Klaus, I need your help."

Stefans POV*
Jag tog vinflaskan i handen och tvekade innan jag öppnade den. Jag slet av korken innan jag drack vinet i en klunk.
"That wasn't bad at all" jag vände mig om i ett ryck.
"What are you doing here, Klaus?" Frågade jag honom medan jag ställde den tomma flaskan på bordet bredvid mig.
"Bonnie said you was upset, I want to help a friend" sa han och flinade stort emot mig. Han gick fram till mig och tittade mig in i ögonen.
"Why are you upset, Stefan?" Frågade han mig fast med tvång. Alltså han tvingade mig att berätta hela sanningen, ni fattar.
"Bonnie met another and told me that it was my fault that we couldn't be together" sa jag och Klaus tittade nöjt på mig. Han gick förbi mig och gick fram till vårt skåp med alkohol i. Alhoholskåpet.
"Why are you upset that she met another guy when you've been breaking up?" Frågade han och öppnade en flaska han precis tagit ut.
"Because I love her, Klaus. Like you loves Caroline" svarade jag snabbt. Han tog en klunk direkt ur flaskan och torkade sig runt munnen.
"Stefan, haven't you seen how much Bonnie have changed since you two get together? I have. Caroline have. Elena, Damon. But not you.." Svarade han och ställde ner flaskan på bordet igen.
"I don't know" svarade jag ärligt. Hur kunde jag vara så dum? Bonnie har inte varit sig själv.
"So..maybe she's more in love with you than both of you thought" han tittade upp på mig. Jag tror att jag började fatta.
"So what you've been saying is that witches can be too in love with someone so.." Klaus nickade.
"Oh my god! Thank you." Sa jag innan jag försvann ut ur huset. Jag började förstå nu, häxor som Bonnie kan blir så förälskad i någon att dem skadar sig själva. Inte bara fysiskt utan psykiskt.
Jag måste få fatt i Bonnie snabbt som fan.