The Vampires

Kapitel 6.

Bonnie's POV*
Tanken hemsökte mig varje kväll nu när jag försökte sova, även fast Stefan låg bredvid mig kunde jag inte tro på att han tappar känslor för Elena. Jag kunde inte lita på att de han kände för mig var lika starkt som han kände för Elena. Åh, vad dum jag är. Jag borde låta Stefan gå, låta honom leva sitt liv som han vill men skulle jag ångra mig? Absolut men jag har inget val.

**
Jag vände mig sakta om i sängen och tittade på Stefans mage som åkte upp och ner för varje andetag han tog. Jag vände mig så jag låg på rygg och stirrade upp i de vita och lite tråkiga taket.
Tanken slog mig fortfarande, borde jag låta Stefan ta sina grejor och sticka?
"Bonnie..?" Hörde jag Stefans trötta röst muttra.
"What?" Frågade jag snabbt och vände mig mot honom.
"What thought is on you're mind?" Frågade han och vände sig emot mig.
"Nothing."
"I see it's more than "nothing." Sa han och la sin hand på min som låg orörd på de vita täcket.
"Okay, I'm scared.." Muttrade jag och drog bort handen.
"Why? Is it Elena? Stop thinking about that, I want you!" Sa han irriterat och la sig på rygg igen. Jag suckade.
"Stefan, why can't you tell me the truth? You want her back." Sa jag efter ett tag och vände blicken mot honom.
Han vände sin blick emot mig.
"The truth is that I don't care what Elena is doing with Damon anymore, the most important for me is having you beside me every night." Svarade han lågt och la sina mjuka läppar emot mina. Jag kysste tillbaks och snart lutade han sig bakåt igen.
"Why don't you accept that I want you?" Frågade han lågt.
"I accept that, I love that..but...I have a voice in my head sayin' that you will go back to her when you'll see how dumb I am." Svarade jag.
"You aren't dumb, honey. Oh, I almost forgot. I have an question for you." Sa han och reste sig från sängen. Jag satte mig upp och tittade undrande på honom.
Han gick ut från badrummet och kom fram till mig på andra sidan av sängen. I handen hade han en liten blå ask och han satte sig på knä.
"Bonnie Benette, will you marry me?" Frågade han och log exalterat. Jag la mina händer för munnen och tittade chockat på ringen.
"Of course I want to!" Skrek jag och slängde armarna om hans nakna hals.
"Have I proved my love for you now?" Viskade han i mitt öra.
"Yes. Yes, you have and I love you so much." Viskade jag och kände tårarna rinna längst med mina nakna kinder. De kunde inte bli bättre nu.
"I love you so much." Viskade jag glatt in i hans öra.