One last love

{Kapitel 10}

BLAZES PERSPEKTIV

Tjejen lämnar mig och jag ångrar lite efteråt att jag inte frågade vad hon hette iallafall. Plötsligt ser jag hur min pappa ringer mig så jag svarar.

"Hej, vad är det?" frågar jag trött och hör en suck på andra sidan luren.

"Jag vill att du ska komma in imorgon, du kommer ihåg Noah Carter va?" frågar han och jag suckar också till tungt.

"Ja, vadå?" svarar jag kallt och han fnyser till.

"Jag har fått information om att de ska flytta deras vapenhus till ett annat ställe och inväntar en stor, ny leverans med vapen imorgon klockan halv elva på kvällen och jag behöver dig som leder en trupp dit för att spränga upp den leveransen." svarar han och jag skakar på huvudet för mig själv.

"Du vet mycket väl vad jag sa efter det senaste uppdraget. Vi hade en klar och tydlig överenskommelse att jag skulle sköta klubbarna och hotellen medans du skulle sköta resten tills Zion är tillräckligt gammal." säger jag och känner hur irritationen börjar bubbla i mig.

"Men fattar du inte hur mycket det är som står på spel här eller? Vill du att fler människor ska hamna under jorden, som din mor!?" ryter han på mig och där känner jag att det brister.

"Nämn inte henne en gång till. Jag kommer vid tio." svarar jag och lägger på. Fyfan vad jag hatar den människan. Tycker genuint synd om min lillebror som fortfarande måste bo med det kräket.

Min pappa vet att ända sen dagen jag såg min mamma dö, så har jag inte velat ha nånting med det här livet att göra, och ändå har han tvingat det på mig. Ändå har han tvingat mig att ta oskyldiga liv. Och det hatar jag honom för.

Jag suckar tungt innan jag reser mig upp och går mot badrummet för att ta en dusch, som är väldigt behövlig.