One last love

{Kapitel 49}

HARPERS PERSPEKTIV

"Hur känns det?" frågar Blaze mig medans han lämnar lätta kyssar på min hals medans han står bakom mig med armarna runt min midja.

"Jag vet faktiskt inte. Det är ett jävligt stort steg, men jag ska göra detta, för Adrians skull och för vår familjs skull. Hur känns det själv?" frågar jag honom och lutar huvudet bakåt medans jag blundar och smälter in i hans famn.

"Det känns faktiskt bra, även om jag tror att våra föräldrar kommer försöka skjuta varandra så tror jag faktiskt att detta kommer bli bra i slutändan." svarar han och jag nickar till.

Det är alltså imorgon som galan hålls och det är också imorgon jag och Blaze officiellt tar över våra föräldrars maffior som ledare.

Jag är helt ärligt livrädd. Även om det är just detta jag har tränat hela livet för att bli så trodde jag alltid någonstans i bakhuvudet att det inte skulle vara jag som faktiskt skulle ta över. Det borde inte vara jag.

Jag må vara förstfödd, men det är Adrian som förtjänar ledartiteln, inte jag. Jag önskar han vore här, jag saknar honom så mycket.

"Vad tänker du på?" viskar Blaze bakom mig och får mig att slitas bort från mina tankar.

"Adrian." svarar jag tyst och känner hur en tår långsamt rinner ner för min kind.

"Han hade varit så stolt över dig om han såg dig just nu, det kan jag lova." säger han och kramar om mig lite mer.

"Absolut, han hade nog varit jätteglad om han såg oss just nu. Om jag känner Adrian rätt hade han ställt till en dramatisk scen och försökt peta ut sina egna ögon med en kniv." skrattar jag fram och torkar bort mina tårar.

"Du har nog rätt." skrattar Blaze också till.

Vi tittar tillsammans ut över staden medans vi står på min balkong och bara håller om varandra. Jag önskar jag kunde stanna här föralltid.

Jag blundar till lite och ler för mig själv när jag tänker tillbaka på allt mellan mig och Blaze. Hur hamnade vi ens här?

Plötsligt hör jag hur min mobil ringer och jag springer snabbt för att plocka upp den och svara innan ringsignalen väcker Esther.

"Hallå? Det är Harper." säger jag eftersom att jag inte hann se vem det var som ringde.

Tyst. Inte ett ord.

"Hallå?" jag rynkar brynen och vänder mig mot Blaze som tittar förvirrat på mig och jag bara rycker på axlarna.

Jag drar ifrån mobilen från örat och ser att det står 'inget uppringnings ID'. Vad i hela..?

Plötsligt hörs det ett högt skrik innan det läggs på. Vad fan var det där?

Jag tittar lite skrämt på Blaze och lägger ner min mobil igen.

"Vem var det?" frågar han och kommer fram till mig med ett förvirrat ansiktsuttryck.

"Jag vet inte."