One last love

{Kapitel 42}

HARPERS PERSPEKTIV
Nio månader senare...

Jag sitter i soffan tillsammans med Kiara i min nya lägenhet samtidigt som vi kollar på när Adrian försöker komma på hur man sätter ihop spjälsängen som skulle varit ihopsatt för flera veckor sen.

"Asså kan de vara lite fucking tydligare när de gör sånna här manualer så att de går att förstå sig på eller?" frågar Adrian sig själv irriterat samtidigt som han vrider och vänder på pappret han håller i.

"Så svårt är det inte." skrattar jag fram och slevar upp ännu mer glass från min skål. Kiara skrattar till och håller med.

När sängen äntligen är klar så hjälper Kiara honom att lyfta in den i rummet som jag har fixat iordning för min lilla prinsessa. När allt det sista är klart så säger vi hejdå och Adrian åker igen och lämnar mig och Kiara ensamma.

"Är du säker på att du inte ska berätta för honom?" frågar hon mig och syftar på Blaze. Jag tittar trött på henne, vi har haft denna konversationen hundratals gånger.

"Jag har ju redan sagt, jag kan inte. Dessutom är jag rätt säker på att han aldrig vill se mig igen." svarar jag och suckar tungt.

"Du vet, han har frågat om dig flera gånger. Typ hur du mår och vad du gör." säger Kiara och jag känner hur hjärtat hoppar över några slag. Har han verkligen det?

"Han får inte hitta mig Kiara, det var det som var hela vitsen med att jag flyttade." hon nickar till eftersom att hon mycket väl vet om det.

"Har du funderat på något namn än?" frågar Kiara mig och flinar för att byta samtalsämne. Jag flinar tillbaka mot henne och nickar sakta.

Jag har inte berättat mina namnförslag till någon än eftersom att jag inte har varit helt säker. Men nu är jag helt säker. Jag vet redan att det kommer bli en liten flicka, så det gjorde det femtio procent enklare att bestämma.

"Jag hade tänkt mig.. Esther?" säger jag osäkert till Kiara, för att se vad hon tycker om namnet. Hela hennes ansikte lyser upp och hon nickar glatt.

"Det är ett jättefint namn, lilla Esther. Hur blir det med efternamn?" frågar hon mig och jag suckar tungt.

"Asså egentligen så hade jag ju velat att hon skulle haft efternamnet King, men eftersom att ingen förutom du vet att Blaze är pappan så blir det jävligt konstigt. Så det blir ju Carter." svarar jag och hon nickar till.

"Tänk att du bär på både efterträdaren till din pappas gäng och Apollos gäng." suckar Kiara fram och jag grimaserar.

"Påminn mig inte ens, det sista jag vill är att min dotter ska hamna i det där dramat. Därför kommer ingen få veta." säger jag för tionde gången denna veckan.

"Är det inte dags för dig att föda snart? Har du inte redan gått över tre dagar?" frågar Kiara mig för att byta ämne och jag nickar.

"Jo, jag hoppas hon kommer så fort som möjligt helst." svarar jag och vi båda skrattar till. Vi sitter och pratar ett tag till innan Kiara åker hem och lämnar mig ensam.

BLAZES PERSPEKTIV

Det har gått snart ett år sen jag såg Harper sist och varenda dag har varit så fucking jobbig att ta sig igenom. Samtidigt som jag vet att det var hon som lämnade så känner jag på mig att varenda ord som lämnade hennes mun den kvällen inte var annat än bullshit.

Jag sitter hemma hos Raven ännu en kväll tillsammans med Tristan och Harley och super bort mina känslor. Vi sitter och skrattar och skämtar om löjliga saker när Ravens ytterdörr plötsligt slås upp och vi hör Kiaras röst ända från hallen.

"Raven! Jag är tillbaka!" ropar Kiara och går direkt in i köket. Vi alla tystnar och Raven lyfter ett finger mot sin mun för att signalera till oss att vi ska vara tysta.

"Vart har du varit?" ropar han tillbaka och flinar till.

"Hos Harper, hon behövde hjälp med lite grejer." jag känner hur hjärtat sjunker i bröstkorgen och jag drar efter ett långt andetag.

"Jaha, okej." ropar han tillbaka och några sekunder senare kliver Kiara in i rummet och tittar förvirrat på oss alla.

"Jag visste inte att du hade sällskap." säger hon kort och kastar sig ner i soffan jämte Harley. Jag sneglar bort mot Kiara som sitter och skrollar på sin mobil och ler samtidigt.

"Vad kollar du på?" frågar jag henne och hennes leende försvinner direkt samtidigt som hon lägger ner mobilen.

"Inget." svarar hon kort och rycker till med axlarna. Jag fnyser till och skakar på huvudet för mig själv. Det tar inte många sekunder innan Kiaras ringsignal går igång och hon svarar direkt.

Hennes ansiktsuttryck ändras snabbt och hon lyssnar på vad personen från andra sidan luren säger.

"Jag är påväg." säger hon snabbt innan hon lägger på mobilen och flyger ut ur soffan och börjar skynda bort härifrån igen.

"Vad är det som händer?" ropar Raven efter henne och vi alla utbyter förvirrade blickar med varandra.

"Inget du behöver oroa dig om! Vi hörs!" ropar hon och lämnar Ravens lägenhet igen.

Konstigt.