One last love

{Kapitel 34}

HARPERS PERSPEKTIV
Tre veckor senare...

Det har gått tre veckor sen mitt extremt misslyckade uppdrag, som jag själv förstörde med mening och för första gången på tre veckor så kliver jag in genom skolans dörrar igen.

Jag har varit hemma hos mina föräldrar de senaste veckorna för att få tid att läka lite och jag har haft kontakt med Joline och Nellie som har hjälpt mig att inte missa något i skolan.

Jag har fortfarande inte pratat med varken Kiara eller Blaze, och jag tänker prata med Kiara men jag tror aldrig jag kommer kunna se Blaze i ögonen igen.

"Åh! Harper! Jag visste inte att du skulle komma idag. Hur mår din mamma?" säger Joline till mig när jag kommer fram till henne, Nellie och Kiara. Jag skrattar till och ser hur Kiara tittar medlidande på mig.

Jag sa till dem andra att min mamma var väldigt sjuk och att jag behövde vara hemma och hjälpa till lite. Vilket var en fet lögn, men jag kunde ju inte direkt säga 'hej, jag kommer inte för att jag sköt mig själv'.

"Hon är frisk nu, tack för att ni hjälpte mig så mycket. Kiara, kan vi prata lite?" frågar jag henne och hon nickar ivrigt. Vi lämnar korridoren och går ut och ställer oss på vårat rökställe.

Hon ger mig direkt en stor kram och jag kramar försiktigt tillbaka.

"Hur mår du?" frågar hon mig och släpper kramen medans vi börjar dra fram våra cigg.

"Jag mår bättre. Du, jag är led-" börjar jag men hon avbryter mig.

"Säg inte förlåt, okej? Jag fattar det." säger hon och ler mot mig stort. Jag tittar förvirrat på henne och nickar.

"Hur mår Zion?" frågar jag och visar tummen upp medans hon tänder sin cigg och jag tänder min.

"Han mår bra, det är nog mer Blaze du ska oroa dig över." svarar hon och jag känner hur en stor klump sätter sig i magen.

"Varför? Är han jättearg?" frågar jag lite oroligt och hon tittar på mig som om jag vore dum i huvudet.

"Eh, nej? Mer som extremt orolig och extremt jobbig. Han frågar mig typ varannan timme om du har dykt upp." svarar hon och skrattar. Va?

"Men va? Han borde ju hata mig?" säger jag och tar ett bloss. Kiara skakar på huvudet och andas ut rök innan hon svarar.

"Kolla här, vi fattar okej? Det hade varit en annan sak om du faktisk hade dödat Zion, men nu sköt du dig själv och riskerade ditt eget liv för att kunna skona hans." jag nickar mot henne och tittar ner i marken och jag spottar.

"Jag tycker verkligen du borde höra av dig till Blaze." säger hon efter några tysta sekunder och jag suckar högt innan jag tittar upp på henne igen.

"Jag tror inte jag kan det." svarar jag och hon ger mig en 'oups' blick. Jag tittar seriöst på henne och hon tar ett till bloss.

"Vad har du gjort nu?" frågar jag henne och hon skrattar till lite nervöst.

"Asså, jag kanske råkade smsa honom så fort jag såg dig." svarar hon och väntar på min reaktion. Jag suckar högt och sätter handen för ansiktet.

"För helvete, Kiara." svarar jag med en suck och rycker på axlarna.

"Ni borde verkligen prata. Han håller på att bli helt galen." säger hon och jag nickar innan jag släpper min cigg på marken och kliver på den med min sko.

"Okej, visst." svarar jag och vi börjar gå in till skolan igen för att gå på dagens första lektion.

Efter skolan...

"Ja, men jag fattar inte varför man inte bara kan ta en ficklampa och typ lysa in i ett svart hål?" säger Jayce medans vi går ut genom skolans dörrar och jag suckar till åt hans idioti.

"För det första så måste du åka till rymden och hitta ett svart hål först och för det andra så är det bara så det är." skrattar jag fram och han suckar åt mig denna gången.

"Ja, men varför?" frågar han igen och jag ger honom en hånande blick.

"För att. Googla det, jag vet inte men det går inte." skrattar jag fram igen och han knuffar till mig lätt medans vi svänger in på parkeringen.

Men mitt flin försvinner snabbt när jag ser någon bekant stå där, lutandes mot en av sina överdrivet många bilar. Blaze.

"Ska du ha skjuts hem eller körde du hit idag?" frågar Jayce mig när vi börjar närma oss bilarna och innan jag hinner svara så gör någon annan det åt mig.

"Hon ska åka med mig." säger Blaze kallt och jag tittar ner i marken.

"Känner du honom?" viskar Jayce förvirrat till mig och jag nickar mot honom innan jag säger hejdå och går mot Blaze. Han tittar knappt på mig innan han börjar gå till sin sida av bilen.

"Hoppa in." är allt han säger innan han sätter sig. Jag suckar tungt och går till passagerardörren och hoppar in. Jävla Kiara.

Det är tyst hela vägen hem till honom. Jag trodde först att han skulle skjutsa hem mig, men tydligen inte. När vi väl har parkerat i hans parkeringshus så lämnar vi båda bilen i tystnad och tar oss upp till hans stora penthouse.

Så fort han har stängt dörren efter sig så vänder han sig om och drar in mig i en stor och varm kram innan han lättat pustar ut.

"Gör aldrig så igen, okej?" säger han lättat och kramar mig hårdare.

"Varför?" är allt jag säger och han släpper kramen lite förvirrat.

"Vadå varför? Vad menar du?" han ger mig en förvirrad blick och jag suckar och tittar bort.

"Varför är du inte arg? Jag försökte döda din bror." påminner jag honom och han skakar lätt på huvudet.

"Ja, men du gjorde aldrig det. Jag är arg, tro mig. Men jag är arg för att du försvann i tre veckor och jag visste inte om du överlevde eller inte. Dessutom vet jag mycket väl att det inte var ditt eget val att ge dig på Zion med tanke på att du låg en hel natt och grät i min famn över det." svarar han och jag tittar skamset ner i marken.

"Blaze, vi funkar inte. Vi kan inte göra detta mer. Vi ska vara fiender, vi ska hata varandra. Vi kommer aldrig kunna ha ett liv tillsammans, tror du på riktigt att våra föräldrar skulle acceptera det?" säger jag till honom och han drar in mig i en kram igen.

"Jag bryr mig helt ärligt inte, jag tror inte jag kan hata dig." svarar han och lägger ner hakan på mitt huvud medans vi står och kramas. Jag kramar honom hårt tillbaka utan att säga något och plötsligt så lyfter han upp mig.

Han bär in mig i hans rum och lägger sig i sängen med mig i sin famn. Jag kan fortfarande inte fatta att jag känner mig som tryggast i famnen på min fiende.