One last love

{Kapitel 25}

BLAZES PERSPEKTIV

Jag har kollat på hur Harper har suttit och flörtat med någon kille i evigheter nu, men hon märkte inte av mig förens för en stund sen. Jag kollar på hur de står och dansar jävligt nära varandra och jag kan inte låta bli att känna avundsjukan bara skölja över mig.

Plötsligt ser jag hur Harper bara vänder sig om och drar in honom i en kyss. Jag ställer mig automatiskt upp och börjar gå mot dem. Jag kan se hur det bara blir vildare och vildare men när jag väl är framme vid dem så drar jag isär dem och slänger Harper över axeln.

Vi lämnar den stora lokalen och jag lyfter med henne till toaletterna innan jag snabbt går in i en av de större toaletterna och låser om oss innan jag sätter ner henne och korsar armarna över bröstet medans hon bara står och glor på mig med en full blick.

"Vad fuck var det där, huh?" frågar jag argt och hon fnyser till och lutar sig lite vingligt mot väggen bakom henne.

"Vadå? Får jag inte ha lite kul eller? Jag tyckte du sa att vi var klara med varandra, så vad gör du här?" frågar hon och bara skakar på huvudet samtidigt som hon höjer ögonbrynen.

Jag är tyst i några sekunder innan jag höjer ögonbrynen mot henne, fnyser till och lutar mig mot dörren som är bakom mig.

"Det är vi också, men det betyder inte att du ska komma till min klubb och stå och hångla upp någon annan. Tänkte du följa med honom hem också? Ha lite kul?" frågar jag henne irriterat och hon flinar till mot mig och skakar lätt på huvudet.

"Ja, tänk om det var exakt vad jag hade tänk? Dessutom, jag är ingen för dig längre, jag är som vem som helst här och jag har rätt att vara här. Du lämnade mig, kommer du ihåg det?" svarar hon och jag känner ilska bubbla inom mig. Jag tar några snabba steg mot henne och ställer mig tätt intill henne, med bara några centimeter mellan oss.

Vi står stilla i några sekunder och bara tittar varandra i ögonen medans vi båda andas tungt. Plötsligt lutar hon sig uppåt mot mig för att dra in mig i en kyss, men jag drar tillbaka och låter inte våra läppar mötas.

Hur mycket jag än vill det här, hur mycket jag än behöver henne. Så kan jag inte låta detta fortsätta såhär. Vi måste sluta.

Hon tittar förvirrat på mig och jag tar några steg tillbaka igen innan jag låser upp dörren igen och skjuter upp den.

"Jag vill att du går. Jag vill aldrig se dig igen. Du är inte välkommen här." säger jag till henne och jag ser på hennes ansikte hur sårad hon är. Jag menar inte något av det. Inte ett ord. Jag vill se henne hela dagen, varje dag. Men vi kan inte.

"Som du vill." är det ända hon svarar innan hon går och lämnar mig här själv.

Jag suckar högt och spänner näven innan jag snabbt slår den i väggen jämte mig så att det lämnar ett märke.

Jag går därifrån och lämnar min klubb för att åka hem igen. Fan. Varför var jag tvungen att träffa henne från första början?