One last love

{Kapitel 50}

HARPERS PERSPEKTIV

"Jag kan inte fatta att vi faktiskt är sena." skriker jag på Kiara som tog tre hundra år på sig att locka håret.

Jag har bara varit på den här galan en gång i livet, och jag var typ åtta år gammal då så jag minns den inte jättebra.

Vi skyndar oss snabbt till platsen där galan är och Esther får stanna hemma med en av min mammas nära vänner.

När vi kommer in så går vi snabbt skilda vägar och jag går fram till mina föräldrar och syster som står och pratar med något äldre par.

"Hej, förlåt att jag är sen." säger jag och ler mot dem innan jag kramar min mamma och pappa.

Proffesionellt Harper. Jätte proffesionellt.

"Men gud vad fina ni är." säger min mamma och torkar bort låtsastårar. Drama Queen.

Jag har på mig en jättefin, ljus klänning med blommiga accessoarer på och Esther matchar mig såklart.

Plötsligt hörs en allt för familjär röst bakom mig.

"Jag hörde att du också skulle kliva ner och skicka vidare din titel ikväll?" hör jag Apollo King säga bakom mig. Vi alla vänder oss om och min pappa fnyser lätt till.

Varför måste de hata varandra?

"Ja, det ska jag. Så, ska du äntligen låta pojken ta över eller?" frågar han och syftar på Zion som står jämte sin pappa.

"Nej, det är min äldsta som ska ta över efter mig." svarar Apollo och min pappa nickar lätt till svars. Apollo vänder sig om och viftar lite med handen mot Blaze som står och pratar med någon ung tjej. Jävla Blaze, jag hade inte ens märkt det om inte hans pappa viftade mot honom.

Blaze ursäktar sig från tjejen och börjar komma mot vårat håll.

"Godkväll, Carters." hälsar han med en kall ton och vi hälsar tillbaka.

Plötsligt börjas 'Bust Your Windows' med Jazmine Sullivan spelas och vi vet alla vad det betyder. Innan jag vet ordet av det så kommer det upp en man till oss som jag känner igen som William Santo.

"Får jag äran?" frågar han mig och flinar mot med handen utsträckt mot mig. Blaze fnyser till och korsar armarna lätt över bröstet.

"Gärna." svarar jag och ler lite generat, tar Williams hand och börjar gå tillsammans mot dansgolvet. Jag slänger bak en blick mot Blaze och jag kan se på långa vägar att han är förbannad.

Dansen som dansas till denna låten är 'Broken Tango' och jag är rätt säker på att varenda jävel i detta rummet kan den här dansen enbart på grund av detta evenemanget. Det är tradition.

(Titta på videon där uppe så ni förstår bättre hur jag föreställer mig det.)

Vi ställer oss i de två leden, kvinnorna på en sida och männen på den andra och börjar gå mot varandra.

Alla gör identiska danssteg och jag kan även se hur Blaze anslöt sig till klungan och dansar med någon kvinna som jag inte känner igen, men han släpper aldrig blicken från mig.

Jag hinner inte vända mig om för att se vem det är jag slängs mot när vi mitt i dansen ska byta partners, men jag vet mycket väl vem det är så fort han tar emot mig.

"Vad skulle det där föreställa?" viskar han irriterat till mig och jag ler oskyldigt mot honom.

"En dans?" svarar jag och rättar genast till mitt ansiktsuttryck när jag får syn på en irriterad Apollo.

Jag sneglar försiktigt bort mot mina föräldrar och de tittar också lite skeptiskt på mig.

"Sluta flina, de kommer börja misstänka nått." säger jag till Blaze och ser hur han lätt biter sig i underläppen och tittar ner på min klänning.

"Hur ska jag kunna bete mig normalt runt dig när du ser ut såhär?" frågar han och det krävs enormt mycket för mig att inte bara ta tag i honom och kyssa honom här, framför alla.

När dansen väl är slut så går vi skilda vägar igen.

"Är du redo?" frågar min pappa och jag nickar lätt till.

Förut brukade det vara värsta grejen när man skulle göra ett sånthär byte, om vem som skulle vara ledaren. Men min farfar ville inte göra så stor grej av det, så han ändrade reglerna till att istället för att göra någon jävla kröning, så skriver vi på kontrakt om att bytet händer automatiskt efter midnatt vid bestämd dag.

Alla andra verkade också tycka det var en bra idé. Så alla hängde på det. Så nu är det bara att vänta till midnatt.

21;47

22;24

23:01

Tiden har aldrig gått såhär långsamt i hela mitt liv. Jag sneglar nervöst bort mot Blaze lite då och då och han gör samma sak.

Sekunden klockan slår 00:00 börjar folk komma fram till både mig och Blaze för att gratulera oss. Om de bara visste vad vi ska göra om bara några minuter, de hade dödat oss innan klockan ens slagit tolv.

När havet av människor runt oss har lugnat ner sig så tittar vi på varandra och nickar till. Vi tänker berätta det för våra föräldrar först, sen för alla andra, om de inte dödar oss och varandra såklart.

"Kom, följ med mig, det är ett åtgärder jag måste diskutera med er redan ikväll, som kommer vara det första jag verkställer som nya ledaren." säger jag till mina föräldrar och min syster. Pappa tittar stolt på mig, gud vad han kommer önska att han inte gjorde det.

Jag leder dem in i ett annat stort rum, och det tar inte många minuter innan dörren till rummet öppnas igen, och det är tur att sånna här event inte tillåter vapen, annars hade vi redan varit döda.