One last love

{Kapitel 11}

HARPERS PERSPEKTIV
Nästa dag...

Efter en lång jävla resa är jag äntligen framme hos mamma och pappa. Jag parkerar min bil och hoppar ut ur den innan jag går upp mot ytterdörren.

Jag kliver in genom dörren och hör röster från köket. När jag kommer till köket ser jag Ally, Sebastian och Adrian stå i köket och tjafsa om nånting. Jag suckar för mig själv och går fram till dem.

"Men inte är det väl mitt fel att det blev flyttat till idag, eller hur?" säger Sebastian irriterat till Ally och hon ger honom en dödsblick.

"Har jag sagt att det är ditt fel? Det ända jag sa var att det var typiskt." svarar hon och får syn på mig. Hela hennes ansikte lyser upp och hon springer mot mig för att krama mig.

"Hej hjärtat!" säger hon högt i kramen och jag skrattar till och hälsar tillbaka.

"Hur var resan hit?" frågar hon och släpper kramen innan hon backar några steg igen.

"Jo, den var väl bra, jävligt lång bara." svarar jag och kramar Sebastian och Adrian lite snabbt.

"Vart är mamma och pappa?" frågar jag Adrian och han tycker på axlarna, vilket får mig att sucka till. Om de ska tvinga hit mig kan vi väl iallafall få detta gjort.

"Vart är småttingarna då?" frågar jag igen vilket får dem alla att skratta till.

"Asså vi är ju inte tolv år direkt." hör jag Sabrina säga bakom mig vilket får mig att snabbt vända mig om och omfamna henne i en stor kram.

"Hej på dig också." skrattar hon fram och jag släpper kramen.

Adrian och Sabrina är mina småsyskon och Sebastian är min kusin. Ally är däremot inte släkt med mig genom blod men jag har alltid sätt henne som en syster, och hon har två yngre syskon som heter Hanna och Cody.

Vi pratar en stund och plötsligt kommer pappa in med några av hans män till köket. Vi kramas lite snabbt och han börjar gå igenom planen med oss.

Tydligen så har de fått för sig att byta vapenhus till ett annat ställe och ikväll kommer en stor leverans med vapen som vi behöver plocka upp och köra dit.

Vårat jobb kommer vara att se till att ingen kommer in på området medans pappa och hans män lastar av alla vapen från fartyget och in i några lastbilar.

Pappa förklarar hela planen för oss och vi går igenom den tillsammans innan han går igen och vi går för att förbereda oss.

Ally och jag går upp till mitt rum för att byta om till uppdraget medans Adrian och Sebastian går och gör sitt. Sabrina, Hanna och Cody får inte lov att följa med på uppdrag än eftersom att de fortfarande tränas.

"Så, berätta, har du hittat dig en man än eller?" frågar Ally och flinar mot mig medans vi håller på att byta om. Jag skrattar till och suckar för mig själv.

"Nej, men jag stressar inte fram det. Det kommer när det kommer. Hur går det med dig och Sebbe då?" svarar jag och hon suckar tungt.

Ally och Sebastian har varit tillsammans så länge jag kan minnas och de har bott ihop ända sen de båda var 17 år.

"Asså, det går ju bra. Men jag vet inte riktigt, vi har haft det lite upp och ner på senaste." svarar hon lite nedstämt och jag tittar frågandes på henne.

"Varför då? Har det hänt nått?" frågar jag och drar på mig mina svarta skor. Hon stannar upp och är tyst i några sekunder.

"Han friade." säger hon kort. Jag tittar på henne med stora ögon, försöker ta in det hon precis berättade för mig.

"Va? När! Hur? Vänta, va? Vart är ringen? Sa du nej?" jag bombar henne med massa frågor och hon skrattar till.

"Nej, jag sa ja. Men jag tycker inte att det är rätt tidpunkt för ett bröllop just nu, och jag vill inte berätta det för folk riktigt än och han förstår inte varför, så han har varit lite smått irriterad. Han tror att jag är osäker på oss." svarar hon och sätter på sig det sista, vilket även jag gör.

"Är du det då?" frågar jag och vi sätter oss ner på min gamla säng.

"Nej, självklart inte. Vi kommer bli gamla tillsammans, det är jag stensäker på. Men vi är fortfarande unga, och jag tycker att det är ett rätt stort steg framåt." svarar hon och jag nickar förstående.

"Men bara förklara det för honom ordentligt, och säg till honom att han inte borde oroa sig över det, jag tror han bara är rädd att förlora dig." säger jag till henne och hon nickar till.

Vi pratar en stund till innan vi lämnar mitt rum och går ner till bilarna som ska ta oss till platsen där leveransen ska ske.