One last love

{Kapitel 31}

HARPERS PERSPEKTIV
Två dagar senare...

"Förstår du hur det kommer gå till?" frågar min pappa mig och jag nickar till. Vi har precis gått igenom planen om hur allting kommer gå till imorgon. Tydligen så ska de ha ett möte, och jag ska komma som en liten överraskning. En dålig överraskning.

"Okej, bra. Du vet om att du inte kommer ha någon backup med dig va? Det är bara Adrian som kommer följa med dig på detta för att hålla utkik. Så snälla, försök att inte ha ihjäl dig själv." ber pappa och drar in mig i en kram samtidigt som jag skrattar.

"Nejdå, det kommer gå hur bra som helst. Det är ju inte speciellt komplicerat direkt?" svarar jag och han skrattar till.

Jag spenderar resten av dagen med min familj och vi har det trevligt och mysigt. Vi må vara hänsynslösa monster, men vi värderar varandra mer än något annat.

Nästa kväll...

"Är du där än?" frågar Adrian mig genom den lilla snäckan som sitter i mitt öra. Jag smyger fram mellan de olika stora lådorna och hyllorna som står inne i ett av Apollo Kings varuhus där de strax ska ha ett möte.

"Snart, jag kan redan höra folk prata." viskar jag fram och sätter mig på huk bakom en stor metall hylla med massa föremål på för att höra vad de pratar om.

Det tar inte lång tid innan det är fullt med deras män, kvinnor och icke binära några meter ifrån mig. Plötsligt slås en dörr upp och det kommer in två män och tystnad sprider sig snabbt i rummet.

"Okej, så jag tror vi alla vet varför vi är här. Det är inte långt kvar tills Zion ska ta över här och ni alla ska visa honom lika stor respekt som ni visar mig." säger Apollo högt.

Jag har hört många historier om de grymma saker som han har gjort genom sina år, och även om de inte är lika hemska som det min pappa och hans män har gjort så är de inte speciellt trevliga.

Som jag förstår det så är han några år äldre än min pappa, men han ser inte ut att vara speciellt gammal. Han är lite längre än vad jag själv är. Hans hår är långt och sitter i en låg bulle i slutet av hans nacke. Precis som hans hår, så är hans korta skägg en blandning mellan grått och svart och han ser rätt så välbyggd ut.

Zion o andra sidan är rätt så lik Blaze, men han är lite kortare och har mycket ljusare hår. Jag lyssnar på när de pratar en stund, det handlar inte om något speciellt viktigt utan mest om hur det ska gå till efter att Zion tar över.

Jag lyfter upp min pistol och siktar mot Zion. Efter en stund trycker jag sakta in avtryckaren, men missar och träffar glas fönstret bakom Zion.

Jag ställer mig snabbt upp och börjar springa mot utgången igen, men det tar inte många sekunder innan jag är omringad.

De börjar ge sig på mig, men jag kämpar knappt tillbaka och innan jag vet ordet av så får jag en säck över huvudet och lyfts plötsligt upp från marken.

Jag känner hur jag blir bortburen till ett annat rum och sätts ner på en stol innan de bilder ihop mina ben, och armarna bakom stolens rygg.

Människorna lämnar rummet en stund och allt blir tyst innan jag hör hur dörren slås upp igen en stund senare och två bekanta röster fyller rummet. Däcket jag har över huvudet dras snabbt bort och jag får syn på Zion och Apollo.

"Jasså, är det pappsen som har skickat dig?" frågar Apollo mig och lutar sig närmare mig. Jag flinar stort mot honom och skakar långsamt på huvudet för mig själv innan jag tittar upp mot honom och ser honom rakt i ögonen.

"Fuck off." är det ända jag säger och hans stora kaxiga flin försvinner snabbt från hans ansikte och jag känner hur hans knytnäve plötsligt träffar mitt ansikte. Bitch.

"Ring Blaze och försök få ur henne information tills han och de andra kommer." säger Apollo till Zion och han bara nickar innan han drar upp sin mobil och börjar ringa Blaze.

Fuck, han får inte komma och förstöra det här nu. Jag misstänkte att det skulle sluta med att han också dök upp, men jag höll tummarna att jag skulle ha fel.

Apollo lämnar rummet och när Zion har pratat klart i telefonen så kommer han fram till mig och ställer sig framför mig och bara kollar kallt på mig med händerna bakom ryggen.

"Varför är du här?" frågar han mig och höjer ett ögonbryn. Jag skrattar till för mig själv och rycker lätt på axlarna.

"Varför inte?" svarar jag och flinar mot honom. Han tar två snabba steg mot mig och drar fram en fickkniv som han hade gömd bakom ryggen innan han snabbt hugger ner den i mitt lår och låter den sitta där.

"Jag tänker inte fråga igen." är det ända han säger och tar några steg bakåt. Jag är tyst några sekunder och försöker att inte visa hur äckligt jävla mycket det gör ont.

Jag svarar inte på ett tag så han kommer mot mig igen och slår ett hårt slag mot mitt ansikte, precis som sin pappa. Men denna gången var det annorlunda. Han tvekade.

Jag kan direkt se på honom att detta inte är vad han vill. Hur hård och tuff han än leker så ser jag rakt igenom det. Han vill inte något av detta, inte innerst inne.

Han fortsätter slå slag mot mitt ansikte i hopp om att jag ska svara på hans fråga, vilket jag inte kommer. Herregud, inte ens smink kommer hjälpa mig med det här.

En stund senare ser jag hur dörren öppnas med en stor smäll och Blaze, Raven, Tristan och Kiara kommer inspringandes. Blaze ser rasande ut, medans Kiara ser mer rädd ut.

"Vad fan är det som händer?" frågar Blaze argt och slänger en snabb blick på mig innan han kollar upp mot sin bror igen.

"Hon tog sig in på något sätt och började skjuta mot oss under mötet idag, men vi fick tag på henne och nu vägrar hon prata." svarar Zion och alla kollar mot mig. Jag flinar stort mot dem och lutar huvudet lite åt sidan.

Jag hade hoppats på att Kiara och Blaze aldrig skulle behöva få se den här sidan av mig, den här kalla fasaden jag måste lägga på.

"Okej då, vad vill du prata om?" frågar jag lugnt och ler falskt mot Zion. Jag ser direkt att han blir provocerad igen och höjer knytnäven innan den träffar mitt ansikte än en gång.

Jag kan se i ögonvrån hur Blaze snabbt kollar bort för att slippa se det medans Kiara nästan börjar få tårar i ögonen. Jag måste bara hålla ut en liten stund till.

Planen går exakt som den ska.