One last love

{Kapitel 38}

HARPERS PERSPEKTIV

Jag slänger mig snabbt av motorcykeln och träffar marken hårt. Bilen o andra sidan skjuts undan och åker rakt in i en lyktstolpe. Jag ställer mig försiktigt upp och jag har inte speciellt ont, så i bästa fall så kommer jag bara få några blåmärken och skrapsår.

Spencer, Ace och Blaze är snabbt framme vid oss och Spencer och Ace springer snabbt mot bilen och drar ut de två männen som satt i den.

"Är du helt jävla dum i huvudet?" ryter Blaze samtidigt som han är påväg i full fart mot mig. Jag vänder mig mot honom och bara flinar till.

"Håll käften, idiot." säger jag och ler stort och när han väl är framme vid mig så hoppar jag på honom, kupar hans ansikte med mina händer och kysser honom passionerat.

Efter några sekunder så drar vi ifrån och går till Ace och Spencer. De tackar oss för hjälpen och skyndar iväg med killarna för att förhöra dem.

Jag och Blaze börjar gå tillbaka i tystnad mot hans bil som står parkerad en bit bort. Jag ler lite för mig själv och stöter till honom lite i sidan medans vi går.

"Så... du älskar mig, huh?" frågar jag retandes och han skrattar till innan han lägger handen för ansiktet.

"Jag vet inte asså, det var bara nått som flög ur mig i stunden." svarar han och skrattar till. Jag känner hur det sticker till lite inom mig och helt ärligt så blir jag lite besviken. Menade han inte det?

"Jaha, men jag menade det iallafall. Att jag älskar dig alltså." säger jag lite besviket och kollar ner i marken med händerna bakom ryggen medans vi fortsätter gå längst trottoaren.

Blaze stannar till, lägger händerna på mina axlar och vänder mig mot honom innan han lyfter upp mitt ansikte med sin hand.

"Jag menade det. Jag älskar dig. Men jag önskar att jag hade sagt det under andra omständigheter." försäkrar han mig om och jag ler stort mot honom innan våra läppar möts igen.

"Ska vi åka hem nu?" frågar han mig och jag skakar på huvudet. Han tittar förvirrat på mig och jag skrattar till.

"Hade du kunnat köra hem mig? Jag har lite grejer jag behöver göra, vi kan ses imorgon." säger jag till honom och ler stort. Han tittar skeptiskt på mig.

"Klockan är nästan elva på kvällen? Vad har du som du behöver göra nu?" frågar han mig förvirrat och jag rycker till med axlarna. Han nickar förstående och kör hem mig.

Egentligen så hade jag bara velat stanna med honom, hade jag själv fått välja så hade jag aldrig lämnat hans sida igen.

Jag låser snabbt upp dörren till min lägenhet och när jag väl är inne så drar jag upp mobilen och ringer Kiara. Hon svarar efter några signaler och jag nästan skriker i mobilen.

"Kan du komma hit, typ nu?" frågar jag exalterat och nästan hoppar av glädje. Jag kan höra henne skratta till på andra sidan av luren. 

"Japp, jag kommer snart. Vad har hänt?" frågar hon och jag bara skrattar.

"Jag berättar allt när du kommer hit, skynda dig. Jag har vin." svarar jag och hon säger att hon kommer så snabbt hon bara kan.

Jag tvättar bort mitt smink, sätter på mig myskläder och slänger upp mitt lockade hår i en slarvig bulle innan jag går ut på min balkong och tänder några ljus. Jag sätter fram två vinglas och min flaska med rosé som jag köpte för inte så länge sen och väntar på att Kiara ska komma.

När jag väl hör min dörr öppnas så springer jag snabbt mot hallen och hoppar på Kiara.

"Men gud, varför är du så glad helt plötsligt?" skrattar hon fram och följer med mig till balkongen. Jag berättar allt för henne samtidigt som vi sitter och röker och dricker vin.

"Så du menar att ni sa till varandra, ikväll, att ni älskar varandra och istället för att vara med honom så ringde du hit mig?" frågar hon mig som om jag vore dum i huvudet innan hon börjar skratta.

"Men, när du lägger fram det sådär så låter det ju efterblivet. Jag vet inte, det är så sjukt fel, men det känns så sjukt rätt. Vad ska jag säga till mina föräldrar? Detta kommer aldrig funka." suckar jag fram och känner hur Kiara lägger sin hand på min axel medans jag lägger mitt ansikte i mina händer.

"Ja, det kanske inte var det smartaste att gå och bli förälskad i din fiende. Men jag menar, vad ska dina föräldrar göra?" frågar hon och jag lyfter ansiktet och tittar förvirrat på henne.

"Ehm.., jag vet inte? Typ skjuta huvudet av honom?" svarar jag som om det vore en självklarhet. Hon skrattar till och skakar lätt på huvudet.

"Ja, det låter ju inte speciellt bra direkt. Du har två alternativ, antingen så gör du det du vill, eller så gör du det andra vill." hon tar en klunk av sitt vin och jag bara stirrar tomt framför mig.

Vad i helvete ska jag göra?