One last love

{Kapitel 12}

HARPERS PERSPEKTIV

Vi kommer fram till hamnen och intar våra positioner. En kort stund senare kan jag se hur fartyget kommer in på hamnen och stannar.

Där kommer några män ut och börjar prata med min pappa och hans män innan en man skakar hand med min pappa och återvänder till fartyget.

De börjar lasta av de stora metall lådorna som innehåller vapen och än så länge så är det ingen fara. Anledningen till att folk måste hålla utkik vid sånna här uppdrag är för att andra gäng hemskt gärna vill lägga sig i.

Plötsligt hör jag ett skott avfyras, och jag är rätt säker på att det inte är någon av oss som avfyrade det. Jag duckar snabbt och hör fler skott avfyras. Helvete.

Jag börjar springa framåt och hoppa över de stora metall containerna som är utplacerade överallt i hamnen för att ta mig fram till där Ally står.

När jag väl kommer fram hör jag ett skott avfyras och det smäller i precis bakom mig. Jag drar snabbt fram min pistol och börjar skjuta mot platsen skottet kom från.

Jag kommer fram till Ally och vi båda hoppar ner på marken och börjar leta efter dem som skjuter. Pappa får fan ta och skynda sig. Vi börjar springa mellan de stora containerna och plötsligt springer jag in i en lång och muskulös kille.

Jag hoppar direkt på honom och han på mig. Allt går snabbt fram åt och innan jag vet ordet av slänger jag benet över hans hals och drar ner honom på marken.

Det är inte förens nu jag upptäcker att det är killen från i förrgår. Jag tittar chockat på honom och han tittar minst lika chockat på mig.

"Vad i.." börjar jag men innan jag hinner avsluta gör han en kullerbytta framåt, vilket får mig att följa med och plötsligt är han över mig.

"Jag får nästan lite deja vu, eller vad säger du?" viskar han kaxigt i mitt öra och jag fnyser till mot honom innan jag höjer knät och knäar honom rakt i magen samtidigt som jag knuffar honom åt sidan.

Plötsligt är det jag som är över honom och flinar hånande mot honom, han ger mig en arg blick innan han svingar upp med benen och gör att jag flyger över honom.

Jag ställer mig upp på benen igen och det gör han också.

"Jag kom på efteråt att jag glömde fråga vad du hette." säger jag till honom innan vi ryker ihop igen och börjar slänga både armar och ben mot varandra.

Plötsligt hör jag någon komma springandes mot oss och jag tittar åt sidan och ser Adrian komma med pistolen i högsta hugg.

"Akta dig!" skriker han och avfyrar ett skott mot killen framför mig.

"Nej!" skriker jag tillbaka och knuffar killen åt sidan, jag känner hur skottet träffar mig i axeln och jag hamnar på marken, över killen igen.

Han tittar chockat på mig men jag ger honom bara en förbannad blick.

"Stick." viskar jag argt mot honom och rullar åt sidan. Han ställer sig snabbt upp och börjar springa därifrån.

Adrian kommer springandes mot mig och jag håller min axel samtidigt som jag stönar av smärta. Plötsligt hör jag hur pistolskotten börjar sluta och jag hör Sebastians röst i den lilla öronsnäckan vi alla har.

"De har stuckit, bara sådär." säger han och jag pustar ut lite lättat.

"Vad i helvete tänkte du med? Vadå nej?! Jag hade ju honom!" skriker Adrian förbannat på mig och jag ger honom en ilsk blick.

"När jag är med så dödar vi ingen. Och det där skottet var inte menat för att skada." ljuger jag ilskt fram och han fnyser till.

Ally kommer och hjälper mig till bilen medans pappa lastar det sista och börjar köra med sina män mot det nya vapenhuset och vi andra åker hem.

Jag orkar inte med mammas och pappas jävla tjat om det där just nu så jag åker med Ally och Sebastian hem till deras hus som ligger en bit bort.

När vi kommer in så tar Sebastian med mig till deras badrum och hjälper mig plocka ut kulan ur min axel och plåstra om mig.

Sebastian utbildade sig för att kunna ta hand om sånt här, så där hade jag väl tur och jag har en jävla tur att jag har frånvaro anmält mig från skolan imon.