Blodmåne🇸🇪

46. Conor

Med stigande misstro lyssnar jag av Chevonnes röstmeddelande. En del försvinner i brus och snörvel, men tillräckligt av hennes svammel går fram. Jag trycker bakhuvudet djupare ned i kudden. Någonstans är jag medveten om ironin i att Alfas tös är nattens värsting, men det hjälper inte upp humöret.

Helvete, kan jag få slappna av i fem sekunder?

Hank småslumrar i sängen intill mig. När jag dunkar mobilen mot pannan ser han upp.

- Har dina synder hunnit ikapp dig?

- Något sådant. Min syster. Ungjäveln stal Ruadhs bil och rymde med människan.

Hank gäspar stort. Så håller han ut handen, och vinkar mig närmare.

- Berätta för farbror, och börja från början. Vad händer?

Med en suck landar jag med kinden mot hans axel. Lojt lägger han en tung arm om min överkropp. Jag tillåter mig ett ögonblick av vila i hans värme, innan jag spelar upp Chevonnes nödrop.

Hank lyssnar under tystnad.

- Finns bara ett motell på den här sidan motorvägen som passar hennes beskrivning, säger han när inspelningen bryts. Lillvalpen har visst hittat hit.

Jag stönar dämpat. Satans jävla helvete. Med bara lite otur är det min syster och Will Marley som har dunkat på varandra mot gipsväggen hela natten. Tydligen följer Hank min tankekedja.

- Öga för öga, lilla vän. Varken du eller jag knullar tyst.

- Förbannat klen tröst i sammanhanget.

Han skrattar och rör om i mitt hår med knogarna. Sedan sträcker han ut kroppen i ännu en lång gäspning.

- Tiden går. Kendrick och Molloy är inga amatörer, de spårar upp kärleksparet utan problem. Är du i form?

- Vetefan, muttrar jag. Ruadh kommer att lyssna, men satungen körde över Craig. Antar att han är på lysande humör nu.

- Lugn och fin. Vi möter det här tillsammans. Molloy har sina sidor, men han brukar inte vara omöjlig.

Jag lyfter på huvudet för att betrakta hans jämna profil. De blå ögonen glittrar av samma självsäkra humor som alltid. Något rör sig i mitt minne, en känsla som växer till visshet.

- Ok, Mister Alfa, säger jag och häver mig upp på armbågen. Berätta om dig och Craig. Det måste finnas en historia.

- Varför tror du det?

- Han missar aldrig ett tillfälle att spöa mig, och jag var uppkäftig som fan på 37. Mig gullar han inte med, så jag gissar att han gjorde någon annan en tjänst.

Hank dröjer lite med svaret. Långsamt silar han mitt hårtrassel mellan fingrarna, i det han väljer sina ord.

- Vi känner varandra sedan gammalt, säger han till sist. Jag röjer undan hot åt Alfa Winterson, Craig Molloy städar åt Kendrick. Ibland har vi gemensamma intressen. De senaste åren har våra vägar sammanfallit rätt ofta. Vi är ett bra team.

Informationen stökar till skallen för mig. I ett försök att sortera blundar jag hårt, men tanken på Hank och Craig som en buddy cop duo är jävligt svårsmält.

Jag harklar mig, och lyckas hålla rösten hjälpligt neutral.

- Grattis som fan. Ni har säkert gamla minnen att prata sönder. Ta en krogrunda med Craig, så väntar jag på mitt stryk vid barnbordet.

- Det senaste dygnet borde göra klart att jag är på din sida. Bete dig därefter, så har vi inga problem.

Jag andas in, men Hanks läppar tystar alla invändningar. Kyssen brännmärker mig, väcker lågorna som river i kroppen. Jag trycker ned honom i madrassen, han följer med utan att hålla emot, tills mitt hår hänger omkring oss som mörka vingar.