🇸🇪 "Sakta stryker han ut tvålen över mina axlar. Skummet rinner ned över ryggen, hans hand följer med.
- På tal om din roll, säger han lågmält mot mitt öra. En av oss var nykter i natt, lilla vän. Är du redo att tigga? "
➖➖🌙➖➖
En vargskifta...
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
Fyra sorters tystnad skapar en rejält ansträngd stämning i bilen. Pappa tiger bakom ratten. Vad han tänker är oklart, även om åren har tränat mig att läsa av hans humör. Antagligen överväger han om det är moraliskt försvarbart att förskjuta mig på min födelsedag.
Craig är aldrig mycket för småprat. Nu osar motviljan kring hela hans ruvande gestalt. Han skulle tugga av sig tungan innan han öppet ifrågasatte Alfa, men Craigs åsikt om människor är ingen hemlighet. Dessutom är Will en säkerhetsrisk. Om fel skiftarflock får veta att vi spelar rysk roulett med hemligstämpeln, så är fight club på 37 bara uppvärmning.
Pappas anorak slukar Will där han sitter hoptryckt i baksätet intill mig. Hans ögon rör sig mellan Ruadh och Craig, som om han betraktar en tennismatch. Jag antar att den rationella delen av hans hjärna gör sitt bästa för att förklara de förnuftsvidriga luckorna i verkligheten.
- Ok? mumlar jag och rör vid hans handrygg på sätet.
Han ger mig en snabb blick. Så kramar han till om mina fingrar, och vaggar andra handen fram och tillbaka i luften.
Jag biter mig hårt i underläppen, medan skuldkänslorna snör ihop halsen. Fan, jag har förstört Sockerchockens liv. I Wills värld har han just blivit kidnappad av utomjordingar, och är på väg mot ett öde värre än döden. Kanske kan han bilda stödcirkel med Dave när det här är över.
Pappa svänger in på en obemannad Shellmack. Alltjämt tigande kliver han ur bilen. Craig följer efter, och de går sida vid sida ett par meter bort. Craig talar, Pappa nickar sakta. Som på en given signal vänder sig båda mot bilen.
En rysning jagar genom Wills kropp, och vittringen av hans rädsla kortsluter mitt förstånd. Hur fan jag krånglar mig över i förarsätet är en gåta, men plötsligt sitter jag bakom ratten. Väl på plats sliter jag in ettan och trycker gasen i botten. Sockerchocken ropar till bakom mig, men tvärtystnar när min kraftiga gir slungar honom mot bildörren.
En sekund senare landar Craig som en bautasten på motorhuven. Osäkert om han slängde sig framför bilen med avsikt, men hans ansiktsuttryck hintar om att jag borde gasa mot horisonten. För ett ögonblick famlar hans händer över rutan, innan jag slirar vilt och skickar honom in i en dieselpump. Min skiftarstyrka får ratten att snurra som haspeln på ett metspö.
Bromsarna skriker, det grusiga ljudet av plåt mot sten fyller luften när Jeepen touchar betongsuggorna vid utfarten. Ute på vägen växlar jag upp, och slänger en blick i backspegeln. Konturerna av Shell-loggan smälter ihop med mina vitt uppspärrade ögon.
Jag har aldrig trotsat Pappa Alfa förut, frånsett mitt psykbryt i telefonen. Att slå sönder regler är Conors jobb. Storebror är rebell, Lillasyster tittar på med skräckblandad förtjusning. Gode Gud och baby-Jesus, vad har jag gjort?
Wills röst från baksätet är spöklikt lugn.
- Ändrade planer?
Min mun är torr som sandpapper, så jag nöjer mig med att nicka. Tack och lov säger han ingenting mer. Istället böjer han sig fram, och lägger handflatorna om mina axlar. Varligt stryker han mina spända muskler, pressar tummarna mot nacken. Tystnaden varar tills jag blinkar ut på motorvägen, och ökar hastigheten.
