Blodmåne🇸🇪

30. Chevonne

Torsdag 8:e November

Håglöst sveper jag morgonrocken tätare om kroppen, och kraschar med min tekopp vid Conors köksbord. Drivor av oöppnad post rasar ned på golvet när jag lutar armbågarna mot bordskivan. En blick på klockan visar att matten började för fyrtiofem minuter sedan. Skitsamma. Hittills har jag inte blivit smartare av att plåga mig igenom lektionerna.

     Krigszonen utanför fönstret speglar min hjärna. Under natten har någon tänt på en bil precis framför entrén, och röken tränger igenom sprickorna mellan rutan och husväggen. Varje plan yta är söndersprayad med taggar för flocklösa skiftargäng, varje gata är nersmetad med mänskliga utsöndringar. Är ingen jävel rumsren i Undangard?

     Repliken på min tysta fråga kommer i form av en käring som kliver ut ur Conors trapphus, naken frånsett ett par träskor. Ogenerat flyttar hon isär benen, och släpper ut en skummande rännil tvärs över gångbanan. Kanske märker hon sitt revir.

     Bakom mig skjuts dörren till sovrummet upp. Utan saknad vänder jag blicken från den skrevande tanten, och får en skymt av min brors ryggtavla. Det mörka håret hänger i ett strävt sovtrassel förbi armbågarna.

     - God morgon, ropar jag åt hans håll. När kom du hem i natt?

     Med ett oartikulerat muttrande försvinner han in i badrummet. 

     - Jag sätter på kaffe, sockrar jag och rotar fram ett paket mörkrost bakom tomburkarna på diskbänken.

     Tydligen är hans mentala timer synkad med bryggaren, för sista kaffedroppen har knappt lämnat filtret när han dyker upp med en t-shirt i handen. Utmattad är en generös omskrivning av hans tillstånd. Skuggorna under ögonen ser tuschmålade ut. Längs kindbenet löper fyra rivmärken, knogarna är blåsvarta och skrapade. Ändå är hans varg ovanligt harmonisk.

     Han gäspar stort, och drar tröjan över huvudet. 

     - Morgon, unge. Sovit gott?

     - Bättre än du, tydligen. Hur ser du ut?

     Han tar en kantstött kopp ur köksskåpet.

     - Fritt fram att titta åt annat håll. Ruadh frågade efter dig igen, förresten. Tredje gången den här veckan.

     - Byt inte ämne, säger jag och räcker honom kaffekannan. Du ser förjävlig ut. Mördar du folk i sömnen?

      Conors blick får mig att omedelbart ångra mitt ordval. Häftigt river jag åt mig en disktrasa, och börjar gnugga smutsfläckarna på bänken. Fan, varför ställer jag frågor jag inte vill ha svar på?

     Min bror sveper sitt kaffe i ett drag.

     - Extrajobb, säger han och höjer koppen mot mig. En fest som spårade ur.

     - På 37?

     Inget svar, men jag hugger chansen att byta samtalsämne.

     - Har du haft ett jobb där du inte spöar folk?

     - Inget som räknas. Inte värst mycket annat jag är bra på.

     Kaffekannan på diskbänken skälver när min mobil vibrerar strax intill. Conor dröjer med blicken på skärmen. Jag slänger trasan i vasken och river åt mig telefonen.

     - Bara självskyddstränaren. Inget viktigt. Träning ikväll, han undrar nog om jag dyker upp.

     Att dissa Will värker i hjärtat, men jag kan inte gullprata inför min storebror. Conor gräver omkring i kylskåpet. Han halsar innehållet ur ett juicepaket, och torkar sig om munnen med underarmen.