Måndag 20:e Augusti
(Triggervarning: missfall)
Tillbaka i rum nummer 9.
Världen är en röra av blod, skrik och bländande lampor. Jag kastar mig fram och tillbaka, försöker slå mig medvetslös mot metallräckena runt sängen. Snälla, döda mig. Det är inte möjligt att ha så här ont och överleva.
Två läkare talar lågmält vid fotänden, medan en sköterska skjuter mig full av smärtstillande. Deras blickar säger allt. Som om jag inte visste.
En undersköterska lägger sin svala hand mot min panna. Hennes mun rör sig, men ljuden försvinner när min kropp dras samman på nytt. Jag klyvs på mitten. Smärtan exploderar, jag skriker tills rösten spricker.
Någon trycker lustgasmasken över mitt ansikte och säger åt mig att andas. Jag klänger fast vid plastmunstycket, mitt ankare i stormen.
Plötsligt är det över. Flodvågen drar sig tillbaka och lämnar mig som vrakgods på stranden. Fragment av samtal hörs från korridoren utanför, ljudet av steg. Conor i dörren.
Tystnaden breder ut sig.
Oändligheten snurrar vidare. Min värld har splittrats.
⎯⎯⎯⎯⎯⎯⎯☽☾⎯⎯⎯⎯⎯⎯⎯
Jag vaknar av att jag gråter, men den här gången är jag inte ensam. Conor ligger intill mig, med armarna tätt om min kropp. Hans tårar väter ned min hals. Tillsammans sörjer vi själen som vände tillbaka, det lilla livet som aldrig fick andas.
Ellie.
YOU ARE READING
Blodmåne🇸🇪
Fantasy🇸🇪 "Sakta stryker han ut tvålen över mina axlar. Skummet rinner ned över ryggen, hans hand följer med. - På tal om din roll, säger han lågmält mot mitt öra. En av oss var nykter i natt, lilla vän. Är du redo att tigga? " ➖➖🌙➖➖ En vargskifta...
