🇸🇪 "Sakta stryker han ut tvålen över mina axlar. Skummet rinner ned över ryggen, hans hand följer med.
- På tal om din roll, säger han lågmält mot mitt öra. En av oss var nykter i natt, lilla vän. Är du redo att tigga? "
➖➖🌙➖➖
En vargskifta...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Ljummet regn strilar över mitt huvud, till och med himlen pissar på mig. Helvete, livet är för mycket nu.
Den här gången stannar jag inte vid Bleak Water Bridge. Lockelsen att försvinna för alltid i den skitiga sörjan är på gränsen till vad jag kan motstå. Istället ökar jag takten.
Regnet har inte tömt gatorna. Wolf's Cross myllrar omkring mig, och alla jag möter glor nacken ur led. Jag böjer huvudet djupare. Ett par karlar muttrar bakom min rygg, stenar mig med hånfulla viskningar.
Nästan hemma. Bara huvudgatan kvar, och en fullpackad busshållplats som stirrar ner mig i skorna. Jag är så jävla utmattad, jag orkar inte ta mer förnedring.
Skitsamma. Bit ihop, snart över. Kämpa lite till.
En bil saktar in vid trottoaren, regndropparna glittrar i ljuset från lyktorna. Jag ser oavvänt ned i de smetiga kullerstenarna. Dörren klickar upp.
Fortsätt framåt, inte stanna. Snart i mål.
- Conor.
Mitt namn snarar mig, jag fryser mitt i en vattenpöl. Sakta vrider jag på huvudet. Min styvfar står bredvid sin Range Rover, med blicken stadigt fäst på mig. Samma björnlika styrka som alltid, samma orubbliga lugn. Regnet målar de gråstrimmiga tinningarna lika mörka som förr.
I blixtbelysning ser jag mig själv genom Ruadhs ögon. Stanken av gammal fylla och sagg svävar i ett moln omkring mig, hår och skägg är bortom tovigt. Mina snart veckogamla kläder hänger knappt ihop.
Helst skulle jag fly som det jävla vrak jag är, men benen skälver under mig. Så jag står kvar, med blicken i marken och nävarna i fickorna. Trasig, kraftlös, misslyckad. Använd.
Ruadh tar gångbanan som skiljer oss åt i två långa kliv. Utan att tveka lägger han armen om mina axlar, och drar mig närmare i en hård omfamning. Hans kraft läcker igenom min blöta t-shirt, sprider sig med blodet genom kroppen.
- Vad gör du här? mumlar jag skrovligt. Trodde du skulle komma imorgon.
- Det var tanken. Men vi anade att du var ensam.
- Vi?
- Chevonne sitter i bilen, säger han stilla. Cian och Rory väntar utanför din lägenhet, tillsammans med Maura. Craig var tvungen att tanka på vägen, men han kommer. Resten av flocken hoppas på att få se dig i Noxwood. Du är saknad, pojk.
Flocken. Minnesbilder susar genom huvudet, välkända ansikten med brokig historia. På gott och ont, i vått och torrt har de väntat ut mig.
Lättnad och tacksamhet smälter samman med sorgen över allt jag mist. Jag kämpar för att hålla ihop, men Pappa Alfa är klippan som får min spruckna tillvaro att brista. Med pannan mot hans axel släpper jag taget, och grinar som en jävla unge.
Att jag skämmer ut mig inför publik är inte viktigt längre. Skitsamma. Wolf's Cross kan dra åt helvete.
