Blodmåne🇸🇪

1. Conor

12 månader senare

Fredag 3:e Augusti

Club Bones är full av hamnskiftare, ändå verkar ingen annan än jag reagera på ensamvargen i utkanten av dansgolvet. Oberörd av trängseln står han med en cigarett i handen, och iakttar röken som slingrar sig mot taket. 

     Jag betraktar honom över kanten på ölglaset. Den här killen lever farligt, om man kan kalla det liv. Wolf's Cross är Ivan Wintersons revir, och så vitt jag vet tål han varken ensamvargar eller skuggor på sina domäner.

     Kanske känner han att jag ser på honom, för han flyttar blicken från röken och vänder sig mot mig. Gissningsvis några år yngre än mina tjugotvå, blond och blåögd. Alldeles för tunn för att vara så orädd.

     Just då väljer Meera att dyka upp. Hennes ögon är lätt slutna när hon sakta svänger fram och tillbaka till musiken. Ensamvargen följer min blick, och de smala läpparna dras uppåt. Så mosar han cigaretten mellan fingrarna. Glödande tobaksflagor faller till golvet när han går mot min lilla punkarälva.

     Meera blinkar när skitungen håller ut handen. En sierska borde känna igen en skiftare, men hennes minspel säger mig att hon är omedveten om vargen under det milda leendet. Han hinner föra hennes handrygg halvvägs mot munnen innan jag står framför henne. Tydligen går min sinnesstämning fram, för Meera griper om min tröja.

     - Conor, det är ok. Vi tar något att dricka.

     Jag kramar hennes hand.

     - En sekund. Jag ska reda ut en sak.

     Ensamvargen suckar, som om jag tråkar ut honom.

     - Låt mig gissa. Håll dig ifrån min kvinna, annars?

     - Första och sista varningen.

     Med två fingrar rör han vid tinningen, och släntrar iväg mot utgången.

     Meera duckar fram under min arm.

     - Sedan när är du svartsjuk?

     Jag ser efter blondinen, och sedan på henne. Fortfarande uppriktigt oförstående, vilket förvånar mig.

     - Ensamvarg, säger jag och rör hennes kind i en lätt smekning. Kanske är han ok, men de flesta flocklösa är idioter. Ingen flock, inga regler, ingen heder. Fan vet vad han har i Wolf's Cross att göra.

     Hennes ögon vidgas när hon stirrar på platsen där killen stod.

     - Hans varg dök under min radar fullständigt. Jag såg bara en människa. Borde jag vara orolig?

     - Jag sliter huvudet av honom om han rör dig, vännen.

     Hon ryser till och lägger armen om mina höfter.

     - Tack, antar jag.

     I baren beställer jag öl av Lyall, och sjunker ned på en av de höga stolarna. Meera klättrar upp i mitt knä.

     - Det här är vår kväll, säger hon med kinden mot min axel. Kan vi glömma ensamvargen en stund? Du kan grubbla vidare när jag har somnat.

     - Redan glömt, säger jag och lyfter ölglaset.

     Innan jag hinner dricka hörs högljudda röster borta vid entrén. Jag lutar mig fram för att se runt henne, och Meera suckar.

     - Du jobbar inte här längre, Conor. Låt det vara. Vår kväll, eller hur?

     Jag nickar utan att ta blicken från ingången. Hank Jameson kliver in i lokalen, tillsammans med ett par-tre av sina närmaste flockvänner. Uppenbarligen är de törstiga ikväll, men Meera har rätt. Det angår inte mig.