"Vakna Alice!" Någon ruskade om mina axlar lite försiktigt och viskade tyst i örat på mig. Jag mumlade lite men var för trött för att orka röra på mig eller svara ordentligt.
"Vakna!" skrek personen och direkt spärrade jag upp ögonen och satte mig käpprätt upp. Eller snarare försökte. Bilbältet drogs åt runt bröstkorgen på mig, gjorde så att jag tappade andan och slungade mig bakåt i sätet igen. Min syster stod bredvid mig och skrattade så mycket att hon knappt kunde stå upp och var tvungen att luta sig mot bilen. Jag försökte skicka en dödsblick mot henne men det slutade bara med att jag log stort och skrattade med henne. Min syster var tjugo år, det vill säga tre år äldre än mig och hade hunnit flytta hemifrån men vi stod varandra mycket nära och just nu hjälpte hon till för att flytta våra saker till det nya huset.
Min mamma jobbade inom sjukvården men fick inte så bra lön där vi bodde innan. Så hon och pappa tog beslutet att vi skulle flytta till ett nytt ställe, den lilla staden Lupindala. I Lupindala kunde mamma få mycket bättre lön och vi fick också ett större hus.
"Tänker du hjälpa till att bära eller?" frågade Adriana, min syster och jag suckade högt.
"Måste jag?" Jag svarade henne med en annan fråga och gav henne min bästa 'lillasyster älskar dig snälla tvinga mig inte att arbeta blick'. Adriana nickade endast eftersom hon på något sätt hade blivit immun mot den blicken, kanske jag använde den för ofta? Tillslut tog jag tag i saken och hoppade ur bilen för att inspektera området runt omkring. Jag hade aldrig sett varken huset eller omgivningen. Mamma och pappa hade frågat om mina åsikter när de letade hus men just då ville jag inte vara med och hjälpa oss att flytta eftersom vi i så fall skulle flytta ifrån mina gamla kompisar. Så huset, staden och allt annat var precis splitter nytt för mig och jag tappade hakan när jag såg huset.
"Tror du att det blir bra här?" Pappa kom upp vid min sida och lade armarna runt mina axlar så vi kollade upp mot vårt nya hem tillsammans.
"Det är jättefint!" berömde jag och gav pappa en kram. Huset såg ut att ha två våningar och en källare och var målat i en ljus, gräsgrön färg som matchade mina ögon och skogen som låg bakom tomten. Fönsterkarmarna var målade vita precis som dörren och den lilla verandan utanför.
"Gå och hjälp Andie nu." sa pappa tillslut och skickade iväg mig till hennes bil.
"Varsågod, den ska till ditt rum." Adriana räckte mig en flyttkartong som någon hade skrivit ALICE på med svart spritpenna. Den vägde inte så mycket men den skymde sikten för mig lite så jag inte var någon lång människa och jag var tvungen att sträcka på nacken för att kunna se över lådkanten.
Dörren till mitt nya hem var öppen så jag stegade rätt in.
"Appappapp! Av med skorna, det är nystädat här inne!" hörde jag mamma ropa. När jag kollade över lådkanten såg jag att hon redan var hemmastadd inne i köket och hade börjat göra middag eftersom det var rätt sent. Jag krånglade av mig mina utnötta träningsskor.
"Vart är mitt rum?" frågade jag och kollade runt mig. Rätt fram till höger var köket, mitt emot, till vänster gick det en trätrappa upp till andra våningen och precis innanför dörren till vänster fanns en till dörr som stod på glänt. Jag kikade ner och såg en trappa som ledde ner till en källare. Det var inte som jag föreställt mig en källare för det var som endast ett stort rum med en dörr som ledde någon annanstans. Jag försökte urskilja några möbler eller färgen på väggarna men det var nästintill kolsvart där nere.
"Alice!" Jag ramlade nästan baklänges av rädsla och skulle tappat flyttlådan om det inte vore för att mamma hjälpte mig att stötta upp den i min famn igen.
YOU ARE READING
Glowing eyes
Werewolf"Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa läraren. Jag kollade ut över klassen och mötte blandade känslor i mina nya klasskompisars blickar. Nyfikenhet, tristess, intresse. Men ett par blå, genomträngande ög...