Glowing eyes

Kapitel Tjugosju

Jag vaknade åtta timmar senare och kände mig mot förmodan utvilad, pigg och gladare än vad jag vart på länge. Att jag sovit till klockan halv ett mitt på dagen spelade för mig ingen roll, för jag hade sovit åtta timmar i rad utan några mardrömmar och utan att vakna upp i panik. Dessutom insåg jag rätt snart när jag låg kvar i värmen under täcket att jag äntligen var sams med Ashton igen, och som grädden på moset så var det lördag. Lördag! Bästa dagen på hela veckan!

I något som endast kunde beskrivas som ett lyckorus hoppa jag ur sängen, tog mig fram till fönstret och öppnade det på vid gavel. Nattens tunga dimma hade lyft och solens strålar sken på den friska, gröna skogen som vajade lätt i vinden. Det som hänt under natten kändes väldigt avlägset när jag stod och värmde mig i solskenet och att jag hade förlorat några sidor ur floran gjorde inte längre så mycket, för jag mådde bra.

När jag bytt om till ett par tunna byxor och ett linne lämnade jag övervåningen men var noga med att stänga dörren till mitt rum efter mig. Stängd dörr betydde stängt område i vår familj och eftersom jag inte hade någon lust att mamma eller pappa skulle vandra in och hitta min väska som låg inklämd halvvägs under sängen så tog jag den säkerhetsåtgärden. Till mina förvåning så satt pappa vid köksbordet med sin laptop på bordet framför sig.

"Hej, vad gör du hemma?" frågade jag när jag satte mig ner framför honom. Min far som hört mig redan när jag var påväg nerför trappan gav mig ett leende och stängde ner locket på datorn lite.

"Vadå då? För jag inte vara hemma eller?" svara han och skratta mjukt.

"Jo, men jag tänkte bara att ni har spenderat så mycket tid vid Lyan det senaste och jag trodde att du skulle vara där." sa jag och reste mig från stolen igen för att gå fram till diskbänken bakom pappa där jag hällde upp ett glas vatten.

"Vi är väldigt trötta, både Jo och jag. Även om man skulle lyckas sova sig genom en hel natt med fullmåne, så som din mor gjorde, så tar det mycket på krafterna. Dessutom så sa Alphan att alla flockmedlemmar skulle försöka hålla sig hemma nu när den här sjukdomen härjar." Denna nya informationen fick mig att höja lätt på ögonbrynen. "Ärligt talat känns det säkrast, jag vet inte vad jag skulle göra om du eller Jo blev smittade." fortsatte han och fick ett oväntat mörkt uttryck i ansiktet.

"Nej, det klart..." mumlade jag och tog en klunk. "Så... Vad gör du?" frågade jag snabbt för att få pappa på andra tankar och få bort den mörka skuggan som lagt sig över hans ansiktsdrag. Samtidigt gick jag bort till kylskåpet och öppnade det.

"Kollar igenom alla rapporter som den förra läraren har lämnat mig. Du skulle inte vilja ta över? Du behöver bara läsa genom allt och ge mig en muntlig redovisning på det sen när du är klar." sa han och gav mig ett skämtsamt, hoppfullt leende.

"Nej tack du, jag klarar mig så bra så." skrattade jag och tog ut en avokado som jag skar upp och åt med sked direkt ur skalet. Pappa öppnade upp datorn igen och hans ögon flackade fram och tillbaka över skärmen. Precis när jag trodde att vårt samtal var över öppnade han munnen igen.

"Du vet, jag har faktiskt aldrig frågat dig ordentligt sen vi flyttade hit. Hur känns det egentligen? Med flytten och allt? Jag vet ju att du inte var så glad över det när vi berättade första gången men hur är det nu?" frågade han. Jag stannade upp mitt i rörelsen när jag var påväg att ställa ner skeden i diskmaskinen efter att ha ätit klart. De närmsta sekunderna var jag tvungen att sansa mig lite innan jag satte mig mitt emot pappa igen.

"Det är väl okej..." sa jag först sanningsenligt. "Jag menar, jag har egentligen inte någon i Solstena som jag saknar fruktansvärt mycket och jag har ju hittat många nya vänner här. Dessutom gillar jag att ha lite utrymme, vår lägenhet var faktiskt rätt liten." la jag sedan till. Pappa log lättad.