Glowing eyes

Kapitel Åtta

Det var torsdag. Det var alldeles för tidigt på morgonen. Jag var tvungen att gå upp. Min idé var att komma till biblioteket tidigt på morgonen innan någon annan var där så att jag kunde få utforska i lugn och ro. Jag tyckte att det var en briljant idé, pappa tyckte jag var galen.

"Varför måste du åka så tidigt?" gäspade han när jag satt i bilen med honom. Han började jobba en timma innan skolan började och därför kunde jag få sjuss.

"Varför måste du åka så tidigt?" fråga jag och han sneglade på mig genom backspegeln.

"För att mitt jobb börjar om några minuter." svarade han och jag nickade.

"Precis, mitt med." Han kollade förvirrat på mig ett tag men frågade inget mer.

Biblioteket öppnade precis när jag kom och samma gubbe som jag träffade första dagen i skolan hälsade på mig.

"Nej men hej, är du här igen? Vad gör du uppe så tidigt?" Mannen verkade vara otroligt morgonpigg för han i princip studsade runt hyllorna med ett stort leende på läpparna. Han måste älska sitt jobb.

"Jag hade bara tänkt kolla runt lite innan skolan." Det var en lögn och jag skämmdes lite över att jag inte kunde tala sanning. Men gubben skulle antagligen skicka mig raka vägen till psykhuset om jag berättade att jag skulle avslöja varulvarnas existens.

Mannen försvann och jag gick direkt till fakta avdelningen. Jag trodde inte direkt att det skulle finnas några böcker som hette något i stil med 'Varulvar - Hur lever de?' eller 'En vanlig dag i varulvens liv' så jag valde att dra ut några faktaböcker om vargar och en bok om mytologiska varelser.

Jag läste, läste och läste men hittade ingen fakta om varulvar som jag inte redan sett, däremot så blev jag expert på vargar. Ändå hade det inte gått mer än en halvtimma när jag var klar med böckerna jag funnit.

"Åhh, vargar?" frågade biblioteksgubben. Jag kollade förvånat upp på honom.

"Ja, alltså." svarade jag tveksamt.

"Du kanske har råkat se någon?" frågade han. "Det finns rätt mycket vargar i Lupindala faktiskt. De håller mest till inne i skogen men ibland kan man faktiskt se en i skogskanten. Och om man aldrig ser dem så hör man de åtminstone. Om nätterna så kan man höra de yla till varandra. Det är rätt vackert."

"Så det finns vargar i Lupindala?"

"Ja självklart! Vad jag vet så ska det vara rätt många men eftersom de inte skapat något trubbel för invånarna så låter vi dem vara." svarade han. Jag lyssnade intresserat på vad det var han sa men kunde inte låta bli att tänka; var det vargar eller varulvar som invånarna sett och hört?

Jag placerade böckerna jag läst i där det skulle stå och tänkte precis lämna biblioteket när jag såg något på en av hyllorna längst ner. Det var ingen bok som skulle hjälpa mig i mitt letande men den gjorde mig intresserad. Till min besvikelse så var det bara omslaget som var intressant och jag ställde tillbaka boken. Men någonting var i vägen.  Jag kollade mig snabbt över axeln innan jag la mig på knä på det smutsiga golvet och började treva med handen på hyllan. Först såg jag ingenting men efter ett tag såg jag en liten sticka, bara lite tjockare än en flis som satt fast på hyllväggen. Jag kommer inte ihåg om jag gjorde det för att jag var nyfiken eller för att jag kände mig tvingad till det men min blick for runt omgivningen runt mig för att få reda på att jag fortfarande var ensam innan jag lät mina fingrar treva sig över det tjocka träet. Det var ingen flis, det var en spärr och när jag tryckte lite på den klickade det till och jag insåg vad jag funnit. Ett lönnfack. Ena sidan av hyllstödet åkte ner och jag greppade tag i något som jag drog ut i ljuset. Ett litet fickblock, och inte vilket block som helst för på framsidan fanns en välkänd titel, Canis Lupus. En slags lycka som jag inte kunde sätta ord på kröp igenom kroppen när jag tog blocket och kröp upp längs med bokhyllan.