Glowing eyes

Kapitel Elva

Resten av skoldagen efter lunchen gick snabbt. Jag vandrade från lektion till lektion tillsammans med Nathan och Ashton och mellan undervisningen mötte vi Ed, Alex eller Lukas. Jag hade slutat träffa Oscar. Kanske berode det på att jag visste att Ashton inte tyckte om honom, kanske för att jag hellre var med Ashton. Kanske det helt enkelt var för att Oscar höll sig borta från mig... 

"Jag ska bara hämta mina saker i skåpet." mumlade jag och började gå i riktning mot skåpen.

"Jag hänger med." sa Ashton, precis som jag misstänkte att han skulle göra, men jag vände mig om mot honom och stoppade honom genom att knuffa honom lätt i bröstet.

"Jag tror jag klarar att gå tjugo meter själv. Du kan stanna här och spara på krafterna så är jag tillbaka om max tre minuter." sa jag och gick sedan iväg. Skolan var nästan tom så jag hörde de tysta fotstegen som följde efter mig. Jag svängde in runt ett hörn i korridoren och väntade, bara några sekunder senare stack Nathan huvudet runt hörnet och skrek till så högt att man kunde tro att han  mött sin död, inte bara sett mig.

"Nathan! Är du seriös? Jag klarar mig ensam i några minuter!" klagade jag men njöt lite samtidigt av att han följt efter mig. Han suckade.

"Jag tänkte att du kanske ville ha sällskap, och du lät ju inte Ashton följa med så då tänkte jag att jag kunde gå istället!"

"Om du nu skulle hålla mig sällskap, varför smög du då?" Han hade inget bra svar på det.

"Men kom då." suckade jag och fortsatte gå mot skåpen. Nathan var inte alls här för att hålla mig sällskap, okej, till viss del men jag var också helt säker på att Ashton hade skickat honom. Antagligen så att inget skulle hända mig.

Vi gick i tystnad och när vi kom fram kämpade jag upp låset på skåpet. Det var varmt ute så jag valde att inte ta på mig jackan utan tryckte ner den i väskan med resten av mina saker. Ett svagt pipande ljud nådde mina öron och tog min uppmärksamhet. Efter några sekunder hördes det starkare och det visade sig vara någon som visslade. Jag kände snabbt igen låten, men under refrängen lade visslaren till en liten melodi. Det fanns bara en person i världen som visslade den låten på det sättet.

"Helvete..." mumlade jag och slängde igen skåpet. Jag låste snabbt men så fastnade nyckeln i låset och hur jag än ryckte och drog fick jag inte ut den.

"Vad är det?" frågade Nathan mig förvirrat. Jag blängde på honom med en aningen galen blick.

"Det är pappa! Han får inte se mig." väste jag. Jag ryckte en sista gång i nyckel och den lossnade. Lättat tryckte jag ner den i bakfickan, tog tag i Nathans arm och sprang mot närmaste dörr. Visslandet kom närmare och vi hann precis komma in i klassrummet och stänga dörren innan pappa uppenbarade sig i andra änden av korridoren. Vi störtlandade precis innanför dörren, Nathan ovanför mig och han försökte direkt flytta sig men jag höll fast honom.

"Sl-" Jag satte en hand för hand mun och hyssjade mot honom. Visslandet kom närmare dörren, precis utanför och försvann sedan. Jag andades lättat ut och slappnade av.

"Vad var det där om?" frågade Nathan mig, han lät förvirrad, minst sagt.

"Jag har klarat av att undvika pappa hela veckan i skolan, jag skulle inte vilja sumpa det nu."

"Varför vill du undvika honom, han verkar ascool ju?" frågade Nathan förvånat.

"Det kommer du inte tycka när han jagar dig runt skolan med en basebollträ. Han gillar inte att jag nästan bara är med killar." suckade jag. Innan vi flyttade hade jag typ, en killkompis. Han var bara kompis och inte en gnutta mer. Ändå hade pappa en viss 'pratstund' med honom redan första gången han följde med mig hem. Jag antar att den där 'pratstunden' var rätt läskig då killen knappt vågade ha ögonkontakt med min pappa de närmast veckorna efter det. Dessutom gillar inte pappa att jag är med det 'populära' gänget i skolan. De kunde dra in mig i 'dåliga saker' hade han sagt. Tänk då om han skulle veta att de inte bara var populära, de var också varulvar. Pappa skulle låst in mig i källaren och inte låtit mig gå ut utan en insatsstyrka som skydd.