Glowing eyes

Kapitel Tjugofem

"Kolla på honom! Kolla bara på honom. Jag menar han är ju till och med snygg nu trotts att han är, vad är det nu igen? 50 år?" utbrast jag och pekade med hela handen mot Tom Cruise som spelade rollen som Ethan Hunt i filmen. Ashton kolla på mig med ett höjt ögonbryn och ett lätt roat leende. En smålockig hårtest föll ner över ögonen på honom och jag tog på mig ansvaret att lägga den tillrätta igen på hans huvud samtidigt som han öppnade munnen för att svara.

"Bättre än mig?" frågade han med ett slött flin och jag passade på att ge honom ett lätt slag på sidan av huvudet.

"Det är svårt att se bättre ut än vad du gör." suckade jag. Ashton drog mig närmare och gav mig en puss på huvudet. Vi satt under samma stora filt, min mate med en arm runt mig. Filmen närmade sig sitt slut, maten var uppäten och för tillfället kändes nästan allt perfekt.  Ilskan och irritationen vi innan hade haft mot varandra hade försvunnit iväg för stunden, men en känsla, som en osynlig kappa, hängde runt oss och gjorde allt vi gjorde lite annorlunda. Trotts att vårt bråk gömt sig djupt inne i oss väntade det på att få släppas ut och riva upp våra nyligen ihopläkta sår.

"Förlåt." viskade Ashton plötsligt när eftertexterna rullade in. Jag vände mig förvånat mot honom. 

"Jag sa aldrig förlåt innan, jag borde ha gjort det. Jag-" Ashton avbröts av att jag la en hand över hans mun. 

"Det behövs inte, jag förstår." Trotts att jag sa det kände jag mig innerst inne nöjd över att själv ha fått en ursäkt. "Jag vill bara lägga det här bakom mig och det kommer inte funka om vi går och vältrar det här resten av livet." 

Ashton granskade mig i några sekunder, lät sin blick glida över mitt ansikte och fastnade på mina ögon. Höll ögonkontakt. Jag hade ögon gröna som mossa, han hade blågråa, som ett stormigt hav. Inom några sekunder var mina armar runt hans nacke, hans händer på mina kinder, våra läppar pressade mot varandra i ett desperat försök att få närhet. Filten runt våra axlar blev plötsligt alldeles för varm och jag drog ner den på golvet. Ashton flyttade en hand till min rygg och pressade mig lite närmare honom.

"Hmmpph.." mumlade han efter några sekunder. Jag lade inte så mycket tanke på det men så upprepade han sig en liten  stund senare och tryckte lite lätt på mina axlar så jag sköts bakåt. Förvirrat blinkade jag upp mot honom. 

"Jag kan inte, inte nu i alla fall." sa han och reste sig upp. Min mun öppnades för att protestera men Ashton hade redan gått ut från rummet och hans tunga steg gick långsamt bort längst korridoren utanför.

"Tänker du sitta där hela natten?" ropade han efter några sekunder, någonting i hans röst var inte som det brukade. Jag reste mig upp från den mörka soffan, lite bortkommen av Ashtons plötsliga avlägsnande, och började navigera mig genom den mörka stugan. Det var knäpptyst bortsett från Ashtons andetag och fotsteg så jag följde efter dem genom hallen jag tidigare inte sett. Svagt, gult ljus lyst från under en dörrkant och jag antog att det var toaletten, bortsett från den dörren fanns det två dörrar till. En stängd som jag inte vågade gå in i och en öppen som ledde in till ett större sovrum. Långa, mörkt gråa gardiner hängde på varsin sida om två stora fönster mitt emot dörren. En dubbelsäng med djupt blå sängkläder stod till höger in i rummet och mittemot sängen stod en bred byrå med en spegel ovanför. Det svaga ljuset från det jag antog var badrummet fick väggarna att se gula ut trots att jag misstänkte att de egentligen var vita. 

När dörren från badrummet äntligen öppnades med ett svagt visslande ljud hade jag tagit mig friheten att lägga mig ner på sängen. De mjuka, silkiga lakanen hade fortfarande kvar min mates speciella doft. Ashton kom in i rummet några sekunder senare men han log inte mot mig, eller kollade ens på mig. Han gick med huvudet bortvänt och ställde sig framför fönstret istället. Jag vände mig om på sidan för att se på honom, försöka få någon kontakt, men han spanade envist ut genom fönstret. Rörde sig inte bortsett från hans axlar som långsamt höjde och sänkte sig  i takt med hans tunga andning. Jag reste mig förbryllat och gick till badrummet för att göra mig i ordning, kanske skulle han vara normal igen när jag kom tillbaka.