Glowing eyes

Kapitel Tjugosex

Det var mörkt i huset när jag kom hem. Månen lyste upp hallen svagt när jag öppnade dörren och klev in. Tystnad, inte ett enda ljud. För att inte väcka mina föräldrar tog jag av mig skorna innan jag började tassa uppför trappan, den knarrade något fruktansvärt och jag stannade vartannat steg för att försäkra mig om att mina föräldrar fortfarande sov lugnt inne i deras sovrum. Det var bäst att se till att de inte visste att jag var hemma, det var lättast så, det kunde annars bli svårt att svara på deras frågor. Kom du hem nu? Ja, det blev lite sent. Ska du gå ut? Ja, hurså? Klockan är ju bara halv ett, det är väll inte konstigt att jag vill gå ut och gå i skogen?  Tillsist hamnade jag i hallen på andra våningen och hoppade snabbt till hallmattan för att dämpa mina steg. På väg in i mitt rum fick jag syn på mig själv i spegeln som hängde över byrån i hallen och skrek nästan till. Mitt hår var krusigt och fuktigt och hängde i testar omkring mitt ansikte, allt tack vare den täta dimman som hade krupit på mig på vägen hem. Dessutom hade jag fortfarande skuggor under ögonen efter bristen av sömn och i mörkret såg jag ut som något taget ur en skräckfilm. Efter att ha stirrat på mig själv några sekunder gick jag in till mitt rum och var noga med att ha kvar dörren på glänt så inte mamma eller pappa skulle se att jag varit hemma om de skulle få för sig att ta en kvällsrond runt huset.

Min säng såg orörd ut, precis som den gjort de senaste dagarna då jag knappt använt den, men skrivbordet däremot såg ut som ett bombnedslag. Det var fyllt med papper med svarta streck huller om buller över dem och det stod två använda glas mot fönstret. På fönsterbrädan ovanför låg mina hörlurar, flera pennor och en liten hög böcker som jag hade läst under mina sömnlösa nätter.  För det var det jag hade gjort, när jag inte sovit och drömt mardrömmar hade jag hållit mig vaken genom att läsa böcker och tecknat. Floran låg på täcket, jag hade inte läst mycket i den. Det var för jobbigt att göra det under nätterna, anteckningarna i den var för krångliga, snirkliga och små och kladdiga, det gick verkligen inte att läsa dem när man var trött. Under dagen hade jag inte heller läst, jag hade inte haft mycket tid till det. 

Nu plockade jag upp floran, gick fram till skrivbordet där jag svepte undan några skrynkliga papper med ena handen, la floran på bordet och öppnade upp den. Efter att ha scannat genom några sidor hittade jag det jag letat efter, en liten rund cirkel framför ett blomnamn. Det hade personen som skrivit anteckningarna använt som tecken för att den skulle göras under en fullmåne. Däremot var instruktionerna fullständigt oläsliga så jag fick fortsätta leta efter andra växter. Tillslut hade jag lyckats hitta fyra stycken som jag faktiskt förstod alla instruktionerna till. För att komma ihåg vad jag skulle göra när jag väl var ute i skogen och skulle börja skapa mina häxkonster satte jag ett hundöra på varje sida och stoppade sedan ner boken i en liten, söndrig ryggsäck jag hade ståendes längst in i garderoben. Samtidigt passade jag på att byta om till ett par svarta träningstights och en hoodie i samma färg för att jag skulle hålla mig varm när jag var ute. 

Det var efter det jag gjorde mitt första misstag.

I början stannade jag upp hela tiden, lyssnade efter några sekunder för att kunna upptäcka om någon rörde sig i huset, och fortsatte sedan vad jag höll på med, men nu hade jag blivit oförsiktig. När jag öppnade skrivbordslådan för att ta fram mina små glasburkar att ha växtpulver och liknande i gjorde jag det för snabbt och för våldsamt så det skrällde till när glasen i lådan slog i varandra. Inom loppet av en sekund var jag blixt stilla och lyssnade. Först hördes ingenting, sen tyst som ett andetag, ett par fötter som sattes i golvet.  I ren panik tog jag upp ett par glasburkar, sköt igen lådan, la mig på golvet och rullade in under sängen samtidigt som jag drog med mig den lilla väskan. Golvet under sängen var lent av damm och jag skulle precis hosta när dörren öppnades och jag fick syn på pappa som stod och kisade ut över rummet. Hans kropp var på helspänn och hans ögon skiftade färg. Min andning hade upphört när jag kastat mig under sängen så jag tvingade ner lite dammigt syre i lungorna. Pappa gick in i rummet och fram till fönstret, i några sekunder stod han bara där och kollade ut mot det stora vita klotet på himlen innan han med snabba steg gick tillbaka till sitt rum och ett svagt klick avslöjade att han stängt dörren.