Glowing eyes

Kapitel Tjugofyra

Ashton stannade framför mig, han gjorde inget annat än att kolla på mig. Han vinklade ansiktet snett neråt, de gråblå ögonen låg i skugga och precis under dem var en lite mörkare linje vilket tydde på dålig sömn. Ashton såg fortfarande trött ut men han såg betydligt piggare ut än vad han hade gjort tidigare i veckan. Jag ställde mig upp för att inte känna mig så liten och underlägsen men istället snubblade jag på stolsbenet och tog instinktivt tag i närmaste föremål för att få stöd. Det ryckte till i hans mungipor när min hand träffade hans varma bröstkorg. Balansen kom tillbaka till mig och jag tog ett enda djupt andetag innan jag rätade upp mig. Han luktade regn, våt asfalt, dagg som långsamt glider nerför ett grässtrå.

Han var fortfarande tyst, men nu ryckte det i hans läppar som om en del av honom ville spricka upp i ett stort leende. Jag vände mig lite till höger och han precis se det glansiga röda håret som tillhörde min vän försvinna bakom hörnet innanför fönstret.

"Jag-" han harklade sig lågt. "Vi måste prata." Jag vände mig långsamt mot honom och kollade uppåt så jag kunde möta hans ögon som trotts att de låg i skugga verkade lysa matt.

"Ja." Mer fick jag inte ur mig. Ashton rynkade på näsan, ryggade tillbaka en liten bit och kollade frustrerat på mig. Först förstod jag inte varför, sen kom jag ihåg att Ed hade känt lukten av alkohol på mig. Fan. Antagligen gjorde Ashton det också. Snabbt vände jag mig bort och Ashton gjorde detsamma. Med en liten nick mot mig började han gå, när han kommit en bit kastade jag en sista blick mot Eds stuga och följde sedan efter.

Inte ett ljud förutom krasande av löv och torra kvistar under våra fötter ekade runt oss. Det var totalt vindstilla, fåglarna sjöng inte, hela skogen verkade ljudlöst vänta på att antingen jag eller Ashton skulle säga något. Det gjorde vi inte, vi fortsatte bara att gå i tystnad. När vi kommit fram till vår slutdestination la jag mig direkt på den sluttande stenen. Ashtons favoritplats. Jag hade sett den en gång tidigare när Ashton visat mig runt för första gången. En rätt bred bäck med skimrande vatten rann genom skogen och vid ett ställe, där marken sluttade lite neråt och det skapades något som liknande en pytteliten brusande fors, där var Ashtons favoritställe. En stor sten, nästan helt nertryckt i marken men som ändå stack upp en bit skapade en liten plattform. Jag la huvudet mot en liten upphöjd mosskulle och innan varken jag eller Ashton hann börja ett samtal hade jag blundat och somnat.

När jag långsamt öppnade ögonen igen insåg jag att det hade blivit mörkare. En liten strimma sol var det enda som lyste upp horisonten och ljuset kvävdes långsamt av tunga, varggrå moln som tog över himlen. Jag behövde inte vända mig om och kolla efter Ashton, hans kroppsvärme kändes mot min hud. Han låg vid sidan om mig och kollade slött upp på molnen som seglade över kvällshimlen. Efter en stund satte han sig upp, kliade sig i håret och kollade runt omkring sig. Han verkade distraherad, annars skulle han märkt att jag vaknat. Leendet som spreds på mina läppar gick inte att stoppa när jag kollade på hur han tankfullt satt och rev på sina naglar. Några sekunder senare insåg jag att hans mungipor också gled upp i ett leende och istället för att fortsätta riva på sina naglar la han huvudet i händerna och skrattade lågt. Både mitt och hans leende försvann när han plötsligt vände sig mot mig och märkte att jag låg vaken.

"Du somnade, ehh, jag ville bara inte väcka dig. Du har sett så trött ut de senaste dagarna." sa han stelt, reste sig upp och flyttade sig ett steg bort från mig. Det var då jag insåg att jag faktiskt hade sovit, i säkert flera timmar, utan några mardrömmar och när jag repeterade meningen i mitt huvud igen insåg jag att trotts att jag knappt sett Ashton de senaste dagarna så hade han hållit koll på mig.

"Tack." mumlade jag och satte mig upp så jag slött kunde hänga armarna runt benen. Det var tyst en stund mellan oss medan vi bägge kollade på det lilla vattenfallet som skapade vitt skum i bäcken.