Glowing eyes

Kapitel Sex

Jag gick hem. Pappa kunde inte ge mig sjuss då han tydligen slutade minst en timme efter mig och jag ville bort från skolan och Ashton. Jag gick med blicken ner i marken och när jag väl var hemma och kollade upp satte jag andan i halsen och backade några steg. På trappan upp till dörren satt en kille och när han kollade upp och såg mig så log han stort. Jag gick tvekandes fram till honom men höll mig lite på avstånd då han luktade så starkt av herrparfym så jag var tvungen att hosta.

"Kan jag hjälpa till med något?" frågade jag och han skrattade, åt inget.

"Du är ny va?" frågade han istället och jag nickade. Han flinade åt mig.

"Hm, välkommen till området då." sa han och gick fram till mig. Han sträckte fram handen där han höll en lite blomma formad som ett hjärta, löjtnadshjärta hette växten, och lade den i min hand

"Syns någon gång." sa han och försvann sedan iväg. Jag kollade ner på det lilla rosa hjärtat i handen och när jag kollade upp för att tacka killen så var han borta. Om man bortser från att han luktade alldeles för mycket parfym så verkade han trevlig och han såg absolut inte dålig ut. Han hade samma kroppsbyggnad som Nathan och var liksom sötsnygg, men inte snyggare än Ashton. Alice! Tyst! Jag suckade för mig själv och kände något kallt träffa min panna. Jag kollade upp och fick ytterligare en vattendroppe på mig och innan jag visste ordet av det ösregnade det. Snabbt sprang jag uppför trappan och in i huset, på bara några sekunder hade jag hunnit bli jätteblöt. Jag hängde av mig väskan på en av krokarna tillsammans med min jeansjacka och gick ut till köket för att hitta något att äta. Det fanns ingenting, om jag inte ville äta typ saltgurka och kaviar och bara tanken fick min mage att dra ihop sig och skrika om att fly för livet. Samtidigt som jag sprang upp för trappan skickade jag ett sms till mamma där jag sa till henne att köpa mat och sedan la jag mig uttråkat på sängen. Det spöregnade ute, det fanns ingen mat hemma och dessutom hade jag inga vänner eftersom en av dem blev behandlad som skit och den andra var skit.

En lång stund låg jag bara på sängen, lyssnade på regnet, kollade på tavlorna och skummade igenom en bok jag redan läst sjuhundraåttiofem gånger men så slog klockan fem och jag sträckte mig efter min mobil. Adriana skulle precis ha slutat jobbet och jag behövde prata med någon.

"Hallå?" frågade hon på andra sidan luren.

"Hej syrran." svarade jag och drog ut på e:et.

"Hej lillasyster!" skrattade Adriana och drog också ut på hejet.

"Vad gör du?" frågade jag och hon suckade ljudligt.

"Kör hem från jobbet. Du vet Charlie min så kallade 'arbetskamrat'?"

Jag lyssnade med halvt öra på vad det var hon berättade för mig och hummade emellanåt för att hon skulle förstå att jag lyssnade.

"-det slutade med att jag slog till honom och gick därifrån. Det var så himla skönt, jag fattar inte hur jag klarade av att hålla mig så länge!"

"Wow, jag är imponerad!" skrattade jag och hon skrattade med mig.

"Man tackar. Men hur som helst, hur har din dag varit?" frågade hon och jag rynkade på näsan.

"Fruktansvärd." beskrev jag den.

"Vad har hänt då?"

"Alice?" Pappa stack in huvudet genom dörren. "Jag är hemma nu" sa han.

"Vänta lite Andie." sa jag till Adriana som hummade och jag höll för högtalaren på mobilen.

"Pappa jag pratar med Adriana just nu men senare så ska vi två ha ett snack okej?" sa jag varnande och gjorde ett 'jag håller ögonen på dig'-tecken med fingrarna. Pappa bara flinade åt mig och gick ut ur rummet, han stängde inte ens dörren efter sig. Jag stönade högt och reste mig för att stänga dörren.