Kapitel Sexton

2.2K 102 11
                                        

Ett oupphörligt tjutande tryckte sig in i mina öron och jag ville inget annat än att ta kål på vad det än var som lät. Jag lyfte trött huvudet från kudden och vände min blick mot oljudet. Min mobil. Den vibrerade som en galning och tjöt en jobbig kavalleri-melodi om och om igen. Jag stängde av den men ställde mig ändå upp. Solen hade inte riktigt kommit upp än med det hade börjat ljusna ute och det var dags för mig att testa använda mina krafter och skapa något från floran för första gången.


Jag stod ute i skogen bakom huset. Jag hade lyckats dra på mig ett par mysbyxor, mina joggingskor och en långärmad, tjock tröja i lila och blå. Det var ingen tröja med senaste modet om man säger så men jag hade ärvt den av min syster och kunde inte med att slänga den.

I floran hade jag läst och övat in det jag hade tänkt göra. Om jag kom ihåg det helt rätt skulle man först få tag i en träflis från en tall och sen låta flisen ligga i närmaste vattendrag under tiden solen gick upp. Efter det skulle flisen fungera som typ lugnande på den som blev stucken av den. För mig lät det som onödigt mycket konstigt jobb för att skaffa fram en träbit som gjorde en hög men jag ville ändå testa den här magin eller vad det nu var och träflisen var en av de enklaste jag kunde göra för tillfället.

Det var däremot svårare än vad jag trodde. I alla fall att hitta en flis. Det slutade med att jag bara bröt av en liten spetsig träbit från en nerfallen tall och hoppades på att den skulle kunna fungera istället. När de första strålarna sökte sig in mellan de täta grenarna över mig följde jag efter ljudet av porlande vatten och blev inte besviken när jag kom fram till en bred bäck. Solen lös när på min rygg och fick mig att huttra till och inse hur kallt det faktiskt varit innan solen kommit fram. För att genomföra sista steget stoppade jag ner träflisen i vattnet och höll kvar den där. Redan efter en minut hade min hand domnat av av den kyliga vätskan men det stod att flisen skulle vara under vatten i några minuter samtidigt som gryningens första strålar reflekterades i vattnet så jag bet ihop och satt kvar. Det blev inte långvarigt, efter mindre än ytterligare en halvminut försvann solen bakom ett stort moln och när jag frustrerat kollade upp på himlen föll en vattendroppe ner på min kind. Sen en till. Och ännu en. Det var ingen idé att fortsätta, solen var borta och det hade börjat spöregna. Med flisen i fickan började jag springa hemåt. Grenarna ovan mig gav mig inte mycket skydd men jag hade inte gått långt ut i skogen och det tog inte lång tid att komma hem. Men när jag väl var hemma var jag dyngsur och irriterad med en träbit i fickan jag inte ens visste om jag lyckats med eller inte.


En varm dusch och några koppar varm te senare satt jag nere i köket med floran och läste samtidigt som jag lyssnade på smattrande av regnet som började avta mot fönstret. Det var nästan tyst bortsett från när jag vände blad och ytterligare en droppe träffade fönstret. Min mobils vibrationer avbröt lugnet.

"Ja hallå?" frågade jag osäkert. Jag hade inte brytt mig om att kolla vem det var som ringt.

"Alice hej." Jag kände direkt igen Ashtons röst fast han lät lite stressad.

"Hej Ash, vad är det?" Det kanske lät lite oförskämt men om han kunde skulle han komma hit, inte ringa. Och om han inte kan betyder det att något har hänt så han har annat att göra.

"Kan du komma till flockstugan? Vi ska ha mötet snart och jag har inte tid att prata." förklarade han, han sa något till någon annan som jag inte riktigt hörde.

"Visst, ska jag ta på mig något speciellt?" frågade jag, Ashton hade ju ändå berättat att jag skulle stå framför hela Carlupi idag och det första intrycket var viktigt.

"Kläder kan vara bra." sa han och jag kunde höra hans leende genom luren. "Men du behöver inte klä upp dig, du är redan vacker som du är." och med de lade han på. Jag gick genast och bytte ut mina nya torra mysbyxor och tröja mot ett par mörkt blåa jeans och ett blått linne med silvertryck på. Småprat kom från vardagsrummet och jag sprang in dit för att säga att jag skulle bort till mina föräldrar.

Glowing eyesWhere stories live. Discover now