Glowing eyes

Kapitel Fyra

"Hallå? Jag är hemma!" Jag kastade ner väskan på golvet innanför dörren och tog av mig skorna. Det kändes konstigt att kalla detta främmande hus för hem.

"Alice! Hur var första skoldagen?" frågade pappa mig och lindade in mig i sina starka armar. Pappa var träningsnarkoman, och det syntes.

"Det var väl bra." svarade jag enkelt och han släppte mig.

"Träffat någon ny kompis?" Jag sneglade på honom och flinade.

"En kille, två killar, nej, när jag tänker efter" sa jag och låtsades räkna på fingrarna. "så har jag träffat fem nya killar." sa jag ärligt och hans ansikte blev lite blekt.

"Bara killar?"

"Nästan." sa jag och skrattade. Han såg sig lite omkring.

"Är det någon av dem som jag behöver prata med?" frågade han tyst så inte mamma som satt i köket skulle höra. Pappa hade alltid varit lite överbeskyddande medans mamma tyckte att jag borde göra mina egna val i livet.

"Nej pappa. För det första så skulle det springa åt andra hållet om de såg dig och för det andra så behövs det verkligen inte." sa jag menande och han nickade.

"Det är bara att säga till annars." sa han och placerade en puss i håret på mig innan han gick iväg.

"Jag lovar!" ropade jag efter honom när jag sprang upp till rummet.

Jag fick inga läxor i skolan nu den första dagen så hemma gjorde jag inget mer än att teckna lite, lyssna på musik och läsa en bok. Förhoppningsvis i framtiden så skulle jag ha lite vänner så jag skulle kunna vara med dem istället, men nu fick jag nöja mig med sällskapet av mig själv.

"Alice?" ropade mammas ljusa stämma från nedervåningen och jag la ifrån mig boken på sängen och sprang ner till köket.

"Du har aldrig kommit så här snabbt när jag ropat." sa hon och log snett mot mig när jag satte mig vid köksbordet.

"Jag har aldrig varit så här hungrig." kontrade jag och hon skrattade åt mig. Vi tog åt oss mat och satte oss.

"Så hur var det i skolan då?" frågade mamma och jag kollade upp från min tallrik.

"Jag säger som jag sa till pappa, det var bra. Det hade ett jättestort bibliotek!" berättade jag.

"Träffat någon ny vän?" frågade mamma och jag himlade med ögonen åt henne.

"Hon har träffat en massa killar." muttrade pappa och åt av sin mat. Mamma fnissade åt honom innan hon lutade sig över bordet närmare mig.

"Hittat någon du gillar då?" frågade hon och höjde på ena ögonbrynet. Jag lutade mig bakåt i stolen.

"Mamma! Seriöst det är första dagen och om jag skulle berättat det för någon så skulle du inte vara förstahandsvalet." sa jag och hon såg lite förolämpad ut men så lutade jag mig mot henne istället så att våra ansikten möttes.

"Men om du måste veta så var det en hel del snygga killar. Speciellt en-"

"Okej nu räcker det!" sa pappa både på skämt och på allvar och vi skrattade åt honom när han satt och mumlade något för sig själv.

"Tack för maten mamma!" Jag hörde mamma ropa något som svar efter mig när jag stängde dörren in till mitt rum. Jag bytte om till mina sovkläder, shorts och linne, tog upp min nya dagbok tillsammans med en blyertspenna som hamnat på golvet och gick och satte mig i fönstret. Det var mörkt ute vid det här laget och små stjärnor glittrade i natten.

Dag 2

Klarade av att komma ihåg dagboken idag också! Fira? Nej men jag har faktiskt en del att berätta om min första skoldag.

Ja trodde att det skulle ta ett tag för mig att ens börja prata med någon men jag träffade en kille, Oscar hette han, som skulle hjälpa mig till min lektion. Han var snäll, såg bra ut och hade ett sinne för humor men jag har ändå en känsla att han bara kommer bli en skolkompis om ens det. Dessutom så var han lite intim, kändes det som. Men sen på lunchen så var det ett gäng som jag satt vid. Fyra killar och en tjej. Jag pratade inte så mycket med dem förutom killen som bjöd dit mig, Ashton. Han verkade väldigt på, det var konstigt men gjorde så att jag lättare öppnade mig.

Jag kollade in Lupindalas bibliotek och läste lite historia om staden och så och då krockade jag in i Ashton, självklart. Det var någonting konstigt också för flera gånger hörde jag något konstigt ljud, precis som när en hund morrar och alltid kom det från hans håll. Han måste ha någon slags störning? Något fel måste det vara med honom efter som han också kallade mig sin, jag citerar:

'Min.' - Ashton vad han nu heter i efternamn

Ses imorgon.

Jag avslutade snabbt när jag såg något röra sig utanför fönstret i skogskanten. Jag lade ifrån mig dagboken och kisade ut mot mörkret. Där! Där var det igen, grenarna närmast marken fladdrade till på ett onaturligt sätt. Jag hoppade snabbt ner från fönsterbrädan, tog en långärmad tröja som hängde över en stol och skyndade mig ut från huset. Det var dumt, riktigt dumt. Det kändes som om jag var offret som precis sett en skymt av sin mördare och gick för att undersöka saken bara för att få en säker död. Jag gick till baksidan av huset och stannade några meter från kanten där tomten slutade och blickade ut mot mörkret. En kall vind svepte rätt genom mina kläder och vidare till trädens grenar och fick de att svaja på ett kusligt sätt och jag drog min tröja lite tätare om mig. Jag stod så en stund och bara kollade efter något när en hand lades på min axel. Jag skrek högt och svängde runt så snabbt att jag trodde att jag skulle trilla bara för att möta pappas förvirrade ansikte.

"Vad gör du här ute?" frågade han mig samtidigt som jag lät mitt ånglok till hjärta lugna ner sig lite.

"Jag tyckte jag såg någonting bara." muttrade jag och sneglade över axeln. Pappa skrattade.

"Och då går du ut och kollar? Det är ett typiskt skräckfilms scenario! Har inte jag lärt dig någonting eller?" sa han och höjde på ögonbrynen och flinade.

"Du har tydligen inte lärt mig tillräckligt bra." sa jag och log tillbaka mot honom.

"Kom så går vi in." Pappa la en arm över mina axlar och jag slutade huttra. Han höll upp dörren till mig och innan jag gick till mitt rum lämnade han en puss på min panna och önskade mig en god natt. Jag kröp upp i fönstret igen med min dagbok.

Dag 2 - Del 2

Tyckte jag såg något röra sig i skogen. Gick ut och kollade men såg inget mer. Pappa kom ut och skrämde skiten ur mig så jag trodde jag ärligt talat skulle få en hjärtattack, men som tur var överlevde jag. Yay! Nej men vet inte varför jag skrev detta. Jag ville bara berätta och komma ihåg antar jag. Go' natt.

Jag andades tungt ut och bäddade jag ner mig själv i sängen med täcket upp till hakan. Jag drog pekfingret över dagboken som jag lagt på nattygsbordet och släckte sedan lampan.

^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^

Citat:

'If more people valued home more than gold, this world would be a merrier place.'

-Thorin Okenshield, Hobbit

(1216 ord)