Glowing eyes

Kapitel Nio

Resten av dagen märkte jag av saker som hade med det jag fått reda på om varulvar att göra, det var ganska så skrattretande att Ashton och de andra försökte hålla det hemligt för mig. Även fast det inte var någon hemlighet längre. Bland annat så kallade Nathan mig för Luna ytterligare en gång men låtsades sedan om som om det aldrig hänt. Ed höll en lågmäld disskution med Lukas och Alex om vad de trodde Alphan och Betans nästa steg i planen angående intrånget i deras revir var, mitt revir också för den delen. Och Ashton. Hela dagen hade han någon slags kroppskontakt. Flera gånger märkte jag att jag hade lutat mig mot hans axel eller han höll en arm runt min midja, han hade lagt sin hand över min eller satt och pillade med mitt hår. Det var inget som bekymrade mig så värst mycket, jag tyckte om det. Jag visste att matebandet gjorde så jag kände ett drag till honom men det var han själv som gjorde det största jobbet med att få mig att tycka om honom mer.

"Alice?" Jag satt med mamma och pappa vid middagsbordet och mamma kollade otåligt på mig.

"Va?" Mamma suckade.

"Har du ens lyssnat på något jag sagt? Du verkar helt borta och du har ett leende på dina läppar som är lite läskigt." sa hon. 

"Hon har skaffat pojkvän." muttrade pappa ogillande och jag rynkade på pannan. Jag tänkte svara att det hade jag inte alls när mamma ryckte in istället.

"Har du det! Åh vad gulligt!" kvittrade hon och jag suckade. Nej mamma jag har inte skaffat pojkvän men jag har en själsfrände som är hälften djur. Skulle jag svara det kanske?

"Jag har inte skaffat pojkvän." suckade jag och sköt ifrån mig tallriken. Jag var ändå klar för längesen. "Jag går upp på mitt rum!" sa jag sedan och gick iväg. Det var mörkt ute och det betydde oftast att någon viss skulle hälsa på.

"Förnekande är vanligt bland ung kärlek!" ropade mamma efter mig och jag önskade kunde smälta ihop till en pöl vatten.

"God natt!" ropade jag tillbaka som svar. "Älskar er!" och så stängde jag dörren till mitt rum efter mig. Som vanligt kröp jag upp i fönstret med min dagbok. Så diskret som möjligt kikade jag ner mot skogen. Först var allt stilla och det var först efter någon minut som det började röra sig bland träden. Jag kisade lite för att se om jag kunde urskilja någon varg men icke sa nicke. Nu när jag visste att Ashton var i närheten så kände jag mig störande nog trygg och bekväm så jag tog min dagbok och skrev.

Dag 5

Så dagboken. Jag är ingen mentalpatient. Jag hittade en bok på biblioteket med all fakta som jag kunde önska om varulvar, eller vargar som de kallar sig. Dessutom har jag fått reda på att jag är Luna över Carlupi flocken som är 300 år gammal, jag har ingen press på mig alls. Däremot är jag inte officiell Luna eftersom Ashton inte vet om att känner till hans hemlighet. Ashton är by the way Alpha över Carlupi flocken och det betyder att vi är mates, själsfränder. Det som irriterar mig mest är att när jag nu vet att vi är mates så känner jag matebandet tydligare även om jag antagligen inte känner av det på samma sätt som Ashton gör. Jag känner mig trygg med Ashton är nära, precis som nu när han sitter utanför huset och stalkar mig och tror att jag inte vet om det men det gör jag. 

Hursomhelst så tänker jag inte berätta för Ashton om att känner till rasen varulvar. Han ska få berätta det själv, frågan är hur lång tid det kommer ta.

Natt xx.

Jag la dagboken i översta lådan i nattygsbordet. Innan hade jag haft den på nattygsbordet men nu hade jag lite för mycket hemligheter i den för att låta den ligga helt öppet. Sen bytte jag om, la mig under täcket och stängde ögonen. Sömnen som jag hoppades skulle komma smygandes kom aldrig. Jag låg bara och vred och vände mig. Tillslut tog jag fram min mobil för att skrolla igenom lite medier. Jag hade många av mina gamla vänner på instagram men jag hade inte haft någon kontakt med dem sen jag flyttade. På bilderna såg alla så glada ut, ingen tänkte på mig. Jag kände hur en sorg knöt sig runt hjärtat. Ja, jag hade ju också skaffat nya vänner men jag hade inte direkt glömt mina andra. Eller hade jag det?

Hej hur är det?

Ett meddelande från Ashton poppade upp på min mobil.

Det är väl bra

Jag svarade enkelt innan jag fortsatte kolla på bilder med glada människor som antagligen knappt kom ihåg att jag existerade.

Är det säkert?

Kunde han känna av mina känslor eller? Nej, isåfall skulle det stått i boken. Han undrade antagligen bara.

Känner mig ensam och har svårt att sova

Skrev jag, det kom inget svar. Jag lade ifrån mig mobilen på golvet och tryckte ner ansiktet i kudden. Jag behövde sömn, typ exakt nu, men min kropp och hjärna vägrade samarbeta med min vilja. Efter en stund hörde jag dörren till rummet öppnas.

"Gå, jag försöker sova..." muttrade jag till den som jag trodde var en av mina föräldrar men när jag kände den sugande känslan i magen och tryggheten spevas runt mig satte jag mig snabbt upp.

"Vad gör du här?" väste jag till Ashton som gick fram till mig i min säng.

"Du kunde inte sova, jag kunde inte sova, du var ensam, jag var ensam och er ytterdörr var upplåst." sa han som om det skulle förklara hela situationen. Det var mörkt i rummet och jag kunde bara se hans mörka skepnad vid sängen.

"Lägg dig ner." sa han och jag gjorde som han sa. Jag orkade inte säga emot. Jag låg vänd med ryggen mot honom och efter några sekunder så låg han brevid mig under täcket. Om detta skulle vara en annan kille skulle jag protesterat hej vilt och känt mig som en mus i ett rum fullt med råttfällor men detta var ingen annan kille. Det var Ashton. Min mate och också killen som jag, trotts att han var en idiot emellanåt, hade börjat gilla som nu låg bredvid mig och höll om mig bakifrån.

"Hur kom du förbi mina föräldrar?" frågade jag trött. Ash gav ifrån sig en onaturlig kroppsvärme som gjorde mina ögonlock tunga.

"De kollade på tv:n." mumlade han som svar och jag kände hans varma andedräkt i nacken.

"Pappa kommer döda dig om han ser oss." konstaterade jag och Ashton flyttade sig några millimeter närmare mig.

"Jag är borta innan de vaknar imorgon. Sov nu." sa han och jag sa inte emot.

^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^---^^---^---^---^

Citat: 

'Like a knife that cuts you the wound heals, but the scars remain.'

-Vet du vart citatet kommer ifrån? Kommentera ditt svar! (Rätt svar kommer i nästa kapitel)

Kapitel Åtta svar: Boggs, Mockiningjay

Ladies and Gentlemen I'm back on track! 

Tror bara att det var förra kapitlet som tyngde mig lite men nu känns det lite bättre. Jag har börjat läsa igen och har mer skrivarlust än tidigare!

Dessvärre är detta ett kortare kapitel men jag tror de flesta av er gillade det! 

Någon som kan kapitlets citat? Fick inte så mycket gissningar/svar på förra kapitlet så kanske detta?

Jag blir läskigt glad över att jag fick så många stöttande och positiva kommentarer på förra kapitlet. Det gör verkligen så att jag vill fortsätta! Keep it up like that <3

// Mattis <3

(Sry för onödigt lång eftertext...)