Glowing eyes

Kaptiel Tolv

Vi gick åt det håller jag bodde åt i en bekväm tystnad. Båda Ashton och jag hade tusentals obesvarade frågor men vi höll dem inom oss.

"Hur kommer det sig att du är så lugn?" frågade han till slut.

"Lugn med att veta att ni är varulvar?" Ashton nickade. "Jag vet inte, det känns på något sätt naturligt, även fast det inte borde finnas en människa med typ två själar var av en är en varg." skrattade jag.

"Hur är det förresten? Att ha en annan halva, själ eller vad ni nu ser det som, av sig själv?" frågade jag. I anteckningsboken så hade det stått att en varulv var som en varelse som hade två själar i en och samma kropp. En vargsjäl som hade mindre makt över kroppen än vad människosjälen hade. Så vargsjälen kunde tycka och vilja göra precis vad som helst men det var människosjälen som tog det sista beslutet. Ashton kollade ner på mig och log svagt.

"Det är inte riktigt som en andra själ. Jag menar jag och min vargsida är en och samma person. Det är bara att eftersom min vargsida är ett djur så vill den beté sig på ett annorlunda sätt än vad jag gör. Ena halvan av mig är rent djuriska instinkter och resten är mina mänskliga känslor och tankar Vargsjälen är ganska mäktig och kan ta över en helt om man inte lär sig att kontrollera vargen. Men man får inte glömma att lyssna på sin varg, jag har ju fått den av en anledning." berättade han.

"Får jag fråga en ganska personlig fråga?" sa han, han mötte mina ögon och när jag nickade kollade han bort igen.

"Hur känner du av mate bandet mellan oss? Eller hur känns det för dig liksom?" Jag kände hur jag rodnade lite och jag kollade ner i marken.

"Jag berättar om du lovar att inte skratta åt mig och dessutom måste du svara på samma fråga." Vi var ganska nära hemma och jag tyckte inte vi hade pratat klart än så jag drog in Ashton på en skogsstig jag gått förbi på morgonen. Jag slog mig ner på mossan när vi kommit en bit i skogen och Ashton satte sig mitt emot mig.

"Så du vill veta hur jag känner av bandet mellan oss?" sa jag mer som ett påpekade än en fråga och började dra upp mossan med fingrarna. Killen framför mig var tyst så jag tog det som ett ja.

"Ehm, det är som ett sug typ. Det får mig att vilja vara närmare dig men inte så mycket mer egentligen." sa jag och rynkade lätt på pannan. "Jag antar att bandet får mig att tycka om dig mer än vad jag annars skulle ha gjort typ." Jag sneglade på Ashton som låg lutad mot sina underarmar med ansiktet riktat mot solen. Han log som aldrig förr.

"Du vet väl att du precis sa att du gillar mig?" frågade han nonchalant och kollade mot mig. Han var tvungen att blunda med ena ögat för att inte bländas av det starka ljuset.

"Kanske det." sa jag så obrytt jag bara kunde men det gick inte så bra eftersom jag kom på mig själv med att jag visste att han hade rätt.

"Din tur." mumlade jag generat och lutade mig lite närmare honom för att inte missa något han tänkt säga.

"Jag kommer låta störtfånig bara så att du vet. Eftersom jag dessutom har min vargsida inom mig så känner jag av alla känslor för dig mycket mer än vad du gör för mig. Jag tänker inte ljuga utan säga exakt hur jag känner, spring bara inte för livet när jag är klar. Okej?" frågade han och jag log ett vänligt leende mot honom.

"Nädå."

"Okej." sa han och tog ett djupt andetag. "Redan från första dagen då jag såg dig och kände din doft-" Jag avbröt honom.

"Wow, det där lät verkligen som något man borde sätta psykopat varning på."

"Avbryt mig inte okej! Jag är varg också, jag känner igen min honas doft." Okej, sin hona, det lät ju inte särskiljt bättre... Men jag kommenterade det inte utan lät honom fortsätta prata.