Kapitel Tio

2.8K 117 39
                                    

Jag somnade tryggt i Ashtons armar men vaknade ensam av det kyliga draget från mitt fönster som stod öppet. Som han lovat var han borta och jag skämdes lite över att önska att han var kvar. Jag reste mig från sängen och tassade på tå över det kalla golvet för att stänga fönstret som antagligen Ash hade öppnat och hoppat ut genom. På fönsterbrädan låg en liten lapp.

Syns i skolan

Det var kort, det var enkelt men ändå fylldes jag av en härlig känsla från topp till tå. Över lappen hade han lagt det lilla löjtnadshjärtat jag hade sparat. Jag tog upp blomman som nu var så torr att den nästan smulades sönder mellan fingrarna. Av ren reflex började jag söka efter det latinska namnet på löjtnadshjärta i huvudet. Lomprocap? Nej. Lipracap? Jag kom inte ihåg, jag hade glömt de mesta latin jag lärt mig när jag var lite. Det blev så mycket annat att tänka på när jag började mellanstadiet. För att slippa försöka komma på namnet resten av dagen hämtade jag floran som jag hittat bara någon dag tidigare. När jag öppnade boken träffade något marken under mig och klingade till högt. Jag ställde tillbaka boken i hyllan, vad mitt första uppdrag var var helt bortglömt. Där, vid golvlisten låg en liten nyckel som jag antog hade ramlat ut ur floran. Den såg riktigt gammaldags ut med lite rost och smuts på. Jag stod och inspekterade den en stund när det slog mig, finns det en nyckel så finns det ett lås, finns det ett lås så finns det något som någon är rädd om.

Jag började söka över rummet efter en låst låda eller kista och när jag inte hittade något så gick jag ut i hallen och sökte igenom resten av övervåningen. Jag var inte ens säker på om nyckeln ledde till något i mitt hus men det var ändå värt att leta. När jag var klar med övervåningen sprang jag ner för trappan och sökte på undervåningen. Inget där heller, jag kollade besviket på klockan i köket och insåg att jag snart behövde börja göra i ordning mig för skolan.

Från att ha vevat runt som någon slags väderkvarn i hela huset blev jag nu trött och hängig och med tunga steg gick jag upp för trappan. Och det var då jag såg det. Vanligtvis brukade jag bara rusa upp för trappan, detta var första gången jag tog mig tid till att kolla och det var då jag såg det. Ett litet hål nära väggen och min första tanke var; lönnfack. Varför skulle det inte vara ett lönnfack? De verkade finnas lite varstans här i Lupindala. Inom några sekunder var jag nere på knä, slog i pannan på trappsteget ovanför i farten men lyckades ändå få i nyckeln i hålet och efter lite våld klickade det till. I jämförelse med lönnfacket i biblioteket så var detta gömstället mycket större. Man skulle fått plats med en skolåda där inne. Jag stoppade in handen i mörkret och skrek till när jag kände något litet kila över min hand. Snabbt för att slippa träffa på fler små djur drog jag ut de som låg i facket och lade det på trappsteget i stället. Det var en mindre låda och i lådan fanns ett kuvert och en liten burk. Jag började öppna kuvertet och möttes av en text.

'Du är speciell och har egenskaper en del bara kan drömma om.

Du är sann och inte falsk.

Du är mer än bara en varulv.'

Jag rynkade lätt på pannan. Vad var det här för flams jag kommit över? Vadå sann? Vad menades det med att jag var mer än bara varulv, jag var ju inte ens varulv.

'Du måste ta väl hand om dina krafter. Missbruka dem inte men använd dem. Använd dem för att göra det bättre för dig och de andra av din art.

Det kan bara finnas en sann, en som kan göra det du gör så gör det rätt.

Du besitter starka krafter, var försiktig.

-Skogens barn'

Om jag var förvirrad innan var jag ännu mer förvirrad nu. Jag gjorde det ända jag kom på, tog min mobil, knäppte ett kort på texten och skickade det till Ashton tillsammans med frågan 'Vad är detta?'. Ashton var en varulv, han kanske visste något om dessa konstiga sakerna.

Glowing eyesOù les histoires vivent. Découvrez maintenant