Jag vaknade tidigt, för tidigt, lite innan sex. Skolan började inte före halv nio och vad jag fått veta av mamma så var det inte mer än tio minuter bil eller tjugo minuter gång dit. Ett tag försökte jag somna om men min kropp ville inte vara still och det var endast för att jag var nervös inför skolan. Jag beslutade att jag skulle vara vaken men inte resa mig innan klockan ringde. Jag sträckte mig efter datorn som jag lagt på golvet brevid sängen. Google öppnades så fort jag loggat in och jag tryckte på sökrutan.
Lupindala
Det kom upp några få länkar, jag hade hoppats på något mer men det fanns det inte. Jag tryckte upp första länken och kom till en blogg där någon skrivit om staden. Jag skummade igenom texten men hittade inget som fångade mitt intresse. Nästa länk hittade jag inget heller på. Jag ville hitta någon slags historia om staden, eller kanske information om något som staden är känd för. Jag öppnade tre till länkar, på alla stod det att sidan tyvärr var borttagen. På den sjätte länken stod det LUPINDALA med stora bokstäver och jag öppnade upp den. Det lilla hopp jag hade blåstes bort när jag inte hittade någon skrivet alls om Lupindala där. Jag läste genom hela sidan men hittade inte ens ordet Lupindala. Jag kastade en snabb blick på klockan och fortsatte mitt sökande.
På sista länken jag öppnade upp hittade jag faktiskt något intressant. Rubriken var Lupindala Gymnasie och under texten var det en bild på tre glada ungdomar som stod framför en stor skola. Jag läste genom texten under men det stod bara om hur skolan var och vad den kunde erbjuda. När jag läst klart texten så var det bara en minut kvar innan klockan skulle ringa så jag stängde av den och reste mig upp ur sängen. Det första jag gjorde var att gå fram till fönstret och kolla ut. Nu när det var ljust så såg man skogen ännu tydligare och jag hade lust att gå ut och undersöka, se vad jag kunde hitta.
Jag hörde fotsteg från nedervåningen och antog att mamma hade vaknat, hon började inte fören imorgon då hon behövde göra i ordning det sista med huset och se till att jag kom iväg till skolan ordentligt. Jag tog en kort dusch för att vara fräsch den första dagen och gick för att klä på mig. Min garderob var näst intill kaos men jag lyckades hitta ett par blåa jeans som fick mina ben att se längre ut och på överkroppen satte jag en vit topp med orangea och rosa rosor på. Jag lät håret hänga i de naturliga vågorna som förstärktes efter duschen och efter det kände jag mig klar. Det var inget speciellt med utseendet men jag såg bra ut.
Nere i köket hade mamma gjort frukost.
"God morgon!" hälsade jag och gav henne en puss på kinden. Hon kollade upp på mig en liten stund med sitt vanliga leende på läpparna och hälsade innan hon kollade ner i tidningen hon hade framför sig.
"Vi åker om trettio minuter." mumlade hon med blicken sökandes över texten. Jag åt snabbt upp frukosten och sprang upp till mitt rum igen. Jag borstade tänderna, packade iordning en väska och kollade mig i spegeln minst hundra gånger innan mamma ropade.
"Alice! Vi måste åka nu!" Jag greppade tag i väskan som jag lagt på sängen och sprang ner till hallen där mamma väntade. Det hamnade ett par slitna gymnastikskor, mina favoriter, på mina fötter. Det var inget speciellt med skorna, de var gamla, slitna och inte sådär jätterena längre men av någon anledning klarade jag inte av att slänga dem.
Vi åkte i tystnad och efter de tio minuter som mamma lovat körde vi upp framför den stora byggnaden som jag tidigare sett på ett foto. Jag granskade huset och insåg att det var mindre än vad det sett ut som på bilden, en våning, gammal tegel, många elever.
"Du behöver inte börja idag om du inte vill. Vi kan vänta någon dag om det känns bättre." Jag slet bort blicken från byggnaden endast för att inse att jag darrade och mamma kollade oroligt mot mig.
STAI LEGGENDO
Glowing eyes
Lupi mannari"Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa läraren. Jag kollade ut över klassen och mötte blandade känslor i mina nya klasskompisars blickar. Nyfikenhet, tristess, intresse. Men ett par blå, genomträngande ög...