Glowing eyes

Kapitel Tjugoåtta

(JÄTTELÅNGT MEDDELANDE I SLUTET AV KAPITLET! VIKTIG INFORMATION SÅ LÄS GÄRNA)

(LET THE SHOW BEGIN)

När jag vaknade på lördagsmorgonen hade det känts som om saker och ting faktiskt kunde bli bättre. Jag skulle få tillbaka all den sömn jag förlorat och mardrömmarna skulle försvinna, jag skulle kunna vara med Ashton, jag skulle kunna berätta om min nyupptäckta förmåga att skapa Naaler av växter, alla skulle acceptera det och se det som något bra, jag skulle bli en riktig del av flocken och tillsammans skulle vi lösa problemet med fienderna som närmade sig. 

Det var ett idiotiskt hopp för framtiden. En ignorant, naiv och ovetande inställning. Saker skulle bara bli sämre.

Efter att jag hade varit med Nathan i några timmar tvingade jag honom att gå tillbaka till Lyan och vila eftersom han såg så risig ut. Fullmånen hade väl tagit sin beskärda del från honom också antog jag. Först hade han vägrat och nästan blivit riktigt arg när jag insisterat på att jag skulle klara av att ta mig hem själv, men tillslut gick han med på det och vi gick skilda vägar. 

Anledningen till varför jag inte spenderade resten av dagen med min vän var för jag ville gå och hämta hem de Naaler jag hade varit tvungen att lämna kvar i skogen under fullmånsnatten. Jag ville inte att det skulle ligga ute för länge för då skulle jag antagligen glömma vart de var. Därför gick jag hem, sa till mamma som fortfarande arbetade ute i trädgården att jag skulle vara hemma till middagen klockan sju, hämtade min lilla väska och gav mig iväg igen. 

Ljuset som silade ner mellan trädens frodiga grenar gjorde det mycket lättare för mig att ta mig fram i skogen och snart hittade jag spåret av blå tejpbitar jag hade lämnat efter mig natten innan. Det var så fridfullt, till och med dammen jag ramlat i såg välkomnande ut i kvällssolen. Vattnet reflekterade solskenet och ljumna vindar ringlade små vågor över sjön, fick näckrosbladen att guppa stillsamt. Däremot visade det sig vara svårt att hitta de Naaler jag gömt undan. I en timme vaggade jag fram och tillbaka på huk och sökte av de områden jag hade varit på tidigare men hur jag än letade kunde jag inte hitta allt jag skapat. Kniven fann jag, men två små flaskor med sav och dagg hade försvunnit spårlöst. 

Det var inte enligt mina planer att stanna kvar och leta så länge och jag förstod rätt snart att jag aldrig skulle hinna hem till middagen om jag så sprang för glatta livet. Därför satte jag mig istället ner vid dammen, lutandes mot en stam, och gick igenom mitt nya förråd av Naaler. Bortsett från kniven hade jag en liten flaska med vatten från dammen, en näckrosrot, nästan torkade smörblommor, lite sav, några blad från en alsikeklöver och en liten burk med mörkrött talldamm, sådant som satt på insidan av tallbarken. Det var inte mycket, och eftersom jag inte vågade mig på några riktigt farliga Naaler så var det farligaste jag hade kniven. Dessutom var kniven egentligen inte heller något större hot om jag inte kunde hantera den ordentlig, vilket jag antagligen inte kunde då knivkastning eller slagsmål med kniv inte direkt var något jag övade på under min fritid.

När klockan började närma sig åtta bestämde jag mig för att det var dags att dra mig hemåt. Knakande ljud från andra sidan vattnet hade intresserat mig ett bra tag, men när plötsligt två rådjur klev fram ur buskaget och förvånade mig kändes det mest som om jag gjorde intrång på deras hemmaplan. Så tyst som möjlig stoppade jag noggrant ihop allting i väskan, kastade upp den på ryggen och började gå långsamt på den märkta stigen som skulle leda mig hem. 

Det började närma sig sommar och trots att det började bli lite sent var det fortfarande lika ljust ute som mitt på dagen. Det var inte mer än en månad kvar tills det skulle vara sommarlov och mitt andra år på gymnasiet skulle vara avklarat, något jag inte hade tänkt på sen jag flyttade.