The 100

Begravning

Bellamy
"Vad är det som pågår där ute?" Frågade Bellamy Murphy då han kom in genom dörren.
"Och vad är hänt med ditt ansikte? Det är fulare än vanligt." Skämdade Bellamy och han kunde se hur Murphy drog på mungiporna i ett flin.
"Man måste ju försvara drottningen som ligger och vilar här inne."
"Haha jätte kul."
"Men verkligen vad har hänt?" Murphy gick fram till honom där han satt på bädden och Murphy satte sig en bit bort.

"De hade slagsmål därute och så var de en äldre kille som höll på att slå en yngre pojke så jag gick emellan men då slog han till mig istället. Sen tog jag ett vapen härifrån och sköt och då tystande alla."
"Sköt du killen som slog dig?" Fråga Bellamy samtidigt som han tittade skämtsamt och misstänksamt på Murphy.
"Haha nä, jag sköt upp i luften."
"Men slog du honom då?"
"Ja såklart, vem skulle inte?"
"Alla andra? Du vet alla slår inte folk som visar minsta lilla hot."
"Det flesta som bor här nere gör det." Sa han och log.
"Dessutom så slogs alla därute, det var helt galet." Fortsatte Murphy och tittade på Bellamy.
"Hur är det med foten?"
"Inte så farligt." Sa Bellamy och ryckte på axlarna. "Hur är det med ögat?"
"Inte så farligt." Sa Murphy och ryckte på axlarna med ett flin.
"Varit med om värre." Sa han och la sig ner med händerna bakom huvudet.
"Vad gjorde du för att förtjäna värre?"
"Inget."
"Du kan inte ha gjort inget." Sa Bellamy och studerade Murphy där han låg med slutna ögon.
"Jag provocerade dem eller nått antar jag, kommer inte riktigt ihåg." Murphy öppnade ögonen och mötte Bellamys blick som snabbt vände undan.

Murphy
Han ville inte berätta för Bellamy om att han blivit nerslagen så illa att han hamnat på sjukavdelningen för att han var bög. Några killar hade fått reda på det och lurat på honom i korridoren där de hade först hoppat på honom och sen slagit så många slag tills han trodde att han var på väg att dö. Tillslut hade iallafall några vakter kommit gående och jagat iväg ungdomarna och han hade förts till sjukavdelningen.
"Vi borde nog sova, det är snart morgon." Sa Murphy för att byta samtalsämne och Bellamy nickade innan han la sig ner.
"Godnatt." Sa Murphy och slöt ögon.
"Godnatt." Sa Bellamy och också han slöt ögonen.

Clarke
"Vad har hänt?" Clarke tittade upp och såg hur Charlotte stod på andra sidan och tittade på flickan på marken. Clarke tittade på henne misstänksamt för att se om hon hade något att dölja.
"Vars har du varit?" Frågade Clarke och ställde sig upp.
"Jag var och plockade bär." Clarke tittade på hennes händer där det inte fanns något spår av att hon smutsat ner sig.

"Vars är bären?"
"Jag ställde dem i mathyddan." Clarke kollade vilket håll hon kommit från och det stämde inte, mathyddan låg på södra sidan av lägret, Charlotte hade kommit från norra, men Clarke valde att inte säga något tills hon hade mer bevis.
"Clarke." Finn kom gående och ställde sig mittemot henne med ett tröttsam och slitet ansikte.
"Ungdomarna har gjort i ordning graven så vi är redo."
"Okej, ni kan ta kroppen jag har täckt såret." Sa hon och steg åt sidan så att de två pojkarna bakom Finn kunde ta flickan till graven. När killarna var utom synhåll vände hon sig till Charlotte som fortfarande stod kvar och tittade på stället där flickan nyss legat.

Clarke rusade fram till henne och tog tag i armen samtidigt som hon tittade henne i ögonen med en ilsken blick.
"Du har något med detta att göra och jag ska ta reda på vad!" Sa Clarke och tittade på Charlotte som spärrade upp ögonen.
"Men jag har inte gjort något!" Sa hon men tittade inte in i Clarkes ögon.
"Jag kommer tillbaka till dig, men nu ska vi ha vår första begravning på jorden." Sa hon och gick sin väg.

Begravningen gick snabbt då ungdomarna började bli trötta. Flickans kompis som hade hittat henne hade gjort en blomkrans och ett kors där det stod hennes namn, Hanna. Hon grät medan några andra tjejer försökte trösta henne med tårar i ögonen. Clarke kände sig misslyckad som inte hade kunnat skydda flickan mot hennes öde, men det var inte jordlingarna iallafall. Hon behövde bara hitta vapnet sen kunde hon sätta dit den som gjorde detta, och med den tanken så gick hon till storhyddan för att få en efterlängtad sömn.

Det flesta hade redan gått och lagt sig och tystnaden började sprida sig. Hon såg hur Finn var på väg mot storstugan så hon sprang ikapp honom.
"Hey Finn." Hon viskade så att ingen skulle vakna.
"Aa prinsessan?" Sa han och stannade utanför dörren.
"Tror du att du kan gå imorgon tillbaka till huset tillsammans med några ungdomar så att ni kan ta resten av grejerna tillbaka till lägret?"
"Visst, men vad ska du göra?"
"Jag ska sätta dit mördaren." Han nickade och öppnade dörren.
"Efter damerna." Hon log och gick in i hyddan där hon såg sovande ungdomar längst väggarna, några hade fått tag på de orangefiltarna och andra sov utan. Men en syn som förvånade henne var hur två pojkar låg i mitten av hyddan, den ena pojken med ena armen och benet över den andre och när ljuset från månen sipprade igenom träet fick hon se att det var Murphy som låg halvt sovande på Bellamy och hon log av chocken som hon fick innan hon hörde Finns kommentar.

"Dem kommer bättre överens när dem sover." Sa han och skrattande tyst för sig själv och hon skrattade också lite åt tanken att de två pojkarna tillbringade varje vaken stund åt att bråka men så fort de sov så verkade dem som bästa vänner.
"Vi kanske borde väcka dem?" Sa hon istället och tittade på Finn i mörkret.
"Och låta dem väcka hela hyddan med deras gräl? Knappast, jag vill ha lugn och ro när jag ska sova." Sa han och log innan han la sig ner på en av bäddarna och hon gjorde desamma, men innan hennes ögon slocknade så fastnade bilden av den mördade flickans ögon och hon hade genast svårt att somna.