Murphy
Han vaknade till av att ungdomarna stod och skrek åt varandra utanför hyddan, han glänsande över med blicken åt Bellamys håll för att se om han fortfarande sov, och det gjorde han.
Murphy tittade sig runt om kring för att se om det var någon annan i rummet men det var tomt, men då han precis hade glidit med blicken runt om i hela hyddan fick han syn på ett par orangea filtar vid dörren. Han tog en av dem och stoppade den över Bellamy som fortfarande sov innan han gick ut för att se ungdomar i slagsmål med varandra.
Clarke
Finn hade lämnat sakerna som det tagit med sig från huset i stor hyddan medan Clarke försökt få ungdomarna att sluta slåss, men hur mycket hon än försökte skrika så kom det ändå ett till slag.
"Vad bråkar dem om?" Kom Finn upp till henne och fråga.
"Jag vet inte, men det ska vi ta reda på. Hämta Jasper och Monty det var dem som skulle ha kontroll över dem här." Sa hon och stegade över till två pojkar som höll på att slås med knivar, hon tog tag i pojken som var i överläget och ryckte av han kniven.
"Det här är ingen leksak." Sa hon och stirrade på honom, pojken som kanske var elva år tittade på henne med bitter min innan han sprang därifrån. Pojken som var i underläge reste sig upp och dammande av sina kläder medan han tittade på Clarke.
"Tack så mycket." Sa pojken och började gå mot de håll den andre hade sprungit.
"Ge mig din kniv!" Han vände sig tvärt om och tittade på henne som att han blev uppläxad av sin mamma innan han räckte över den till henne och vände på klacken och försvann i människoväldet.
"Clarke!" Hon vände sig om och fick se hur Jasper kom med händerna knutna i varandra.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt jag vet inte hur det här kunde hända." Sa han förtvivlat och tittade på henne med stora ögon.
"Vars är Monty?"
"Jag vet inte, han försvann när dem började slåss."
"Vilka var det som startade slagsmålet?"
En mindre unge kom springandes framför Clarke och Jasper med ett äldre barn i hälarna så Clarke stärkte fram armen tog tag i de andre barnets arm och frågade vad som pågick.
"Han tog min kniv." Sa hon oskyldigt och tittade på Clarke med lika stora ögon som Jasper tidigare haft, men innan hon han fråga ut flickan mer så hördes det ett vapen skott och alla blickar riktades mot storhyddan där Murphy stod med ett vapen i handen.
Murphy
"Tvinga mig inte att locka hit jordlingarna med ett skott till!" Skrek han och alla tittade undrande på vad han ville.
"Det finns människor som försöker sova, för om ni inte har märkt det så är det mitt på natten. Jag bryr mig inte ett skit om vad ni bråkar om och ni kan fortsätta bråka i tystnad, visa lite respekt gott folk." Han skulle precis ta och lägga ner vapnet då Clarke tog det ifrån honom och bestämde sig för att hålla ännu ett tal. Murphy orkade inte lyssna men när han var på väg in så tog hon tag i hans arm och uppmanade honom att stanna, så han gjorde det.
"Vi lämnar lägret i några timmar och ni håller på att ta ihjäl varandra när vi kommer tillbaka!" Hon var arg det kunde inte ens Murphy missa.
"Jag vill veta vem som startade bråket och varför!" Alla tittade på varandra för att se om de är någon som vill lämna in sig själv tills en röst hördes mitt i klungan.
"Vem utsedde dig till ledare? Det är ju uppenbart att du inte klarar av ett sånt jobb." Det var en kille i 17års åldern som Murphy vet åkte in för mord, och han var inte kille som man ville bråka med.
Clarke svarade inte på killens fråga, men Murphy kunde känna ilskan inom henne och han förstod att om de inte lyssnade på Clarke så skulle det tillslut bli ett ännu större kaos än vad som hade väckt honom innan.
"Håll käften." Sa han och tittade på pojken som blev förvånad men gjorde ett försök att dölja det.
"Clarke har gjort mer än vad någon i det här lägret har gjort, och utan hennes regler hade vi alla legat döda ute i skogen under någon sten."
"Så om alla ursäktar låt henne få prata klart!" Sa han med den strängaste rösten som han kunde.
"Tack Murphy, men jag hade allt underkontroll." Snäste hon åt honom så att ingen annan än han hörde.
"Varsågod." Han log åt henne innan han gick in tillbaka till hyddan.
Clarke
Hon var tacksam för att Murphy tagit över och pratat åt henne, men hon ville inte att han skulle tror att hon hade behövt hjälp så hon snäste till åt honom innan han försvann in till hyddan.
Hon såg hur någon tryckte försiktigt undan ungdomarna för att komma fram tills hon såg att det var Monty.
Han kom fram till henne och viskade i hennes öra.
"Det var Charlotte som startade bråket."
Clarke tittade på Monty och såg hur han var alldeles blodig i ansiktet.
"Vad har hänt?" Frågade hon honom med en ton av orolighet.
"Hon är helt galen." Sa han bara och skakade på huvudet.
"Vars är hon nu?" Monty var precis på väg att säga något då det hördes ett skrik från andra sidan lägret.
Clarke var först fram för att se hur en flicka i 16 års åldern ligga på marken med öppna ögon och blod sipprade ur ett sår från nacken. Bredvid henne låg samma tjej som skrikit fast nu grät hon.
"Det måste vara jordlingarna." Hörde Clarke någon av ungdomens säga med chock och rädsla i rösten. Nu skulle hennes sjukvårdskunskaper komma till användning tänkte hon när hon böjde sig ner för att studera flickan närmare.
Det kunde inte vara jordlingarna, för kniven som flickan blivit dödad mer var utdragen och jordlingarna hade aldrig kunnat hoppa över stängslet och tillbaka utan att bli sedda, det var en av deras egna som dödad flickan!
