Murphy
I dagar hade dem tränat, jordlingarna här och de hundra ungdomarna borta vid droppskeppet. Om två dagar skulle de börja, den största stammens ledare hade skickat ett sändebud som sa att om två dagar skulle kriget börja, och han kände sig nervös. Murphy stod lutad över elden och värmde sina händer när Milo dök upp bredvid honom.
"Är du redo för ceremonin ikväll?" Sa han och log med det bredaste leende Murphy sett och han hade mest troligtvis rodnat om han var en sån person som rodnade, men det var han inte så han hade sin vanliga hudfärg på ansiktet.
"Rätt så." Sa han och tittade in i Milos ljusblåa ögon.
"Föresten så skulle dina kompisar komma och vara med på ceremonin. Archer ville tydligen att vi skulle träna med dem resten av dagen så att vi är mer sammansvetsade." Sa Milo exalterad för att få träffa Murphys kompisar. Murphy själv önskade att han delade Milos exalterande men han kunde bara tänka på hur jobbigt de skulle vara att träffa Bellamy igen.
Bellamy
Han hade hört hur de hade blivit inbjudna till Murphys ceremoni, först hade han inte tänkt gå men sedan så hade Clarke sagt att det skulle träna tillsammans de sista två dagarna så alla var tvungna att komma. Det var snart mörkt och snart dags för att gå men han höll fortfarande på att slipa till pilar för att koppla bort tankar från Murphy till något annat.
"Är du redo?" Kom Oktavia upp till honom med Lincoln i hälarna. Han nickade och kastade bågen över axeln innan han följde efter Oktavia och resten av ungdomarna.
Clarke
Hon gick längst fram och ledde ungdomarna tillsammans med Indra mot jordlingarnas läger.
"Hur många är ni?" Frågade hon Indra i ett försök att starta ett samtal.
"Totalt, med gamla och barn så är vi ungefär 500 men vi är 300 krigare nu. Innan ni dödade häften!" Hon blängde på Clarke och hon kunde förstå att Indra inte ville prata med henne, men Clarke hade inget annat att göra så hon fortsatte att fråga.
"Heter er stam något speciellt? Nu när ni är så många stammar."
"Vår stam heter Vargen medan den största stammen heter Örnen."
"Är alla döpta efter djur?"
"Ja."
"Hur bestämde ni namnen?" Indra svarade inte men det gjorde Logas som hade kommit upp bredvid henne.
"Innan vi föddes och precis då kärnvapenkriget nästan hade dödat alla människor så var dem ett antal kvar. De levde tillsammans ett tag men så en en dag blev dem ovänner och de alla bestämde sig för att gå skildra vägar. Men då behövdes det regler för gränsens områden. De var tio stycken män som skulle ta och döda ett djur var, den som dödade det svåraste djuret fick välja område först och så vidare. Eftersom att örnen flyger med stora vingar och kraftig näbb var den det svåraste djuret att skjuta, men en man klarade det och det största området gavs till honom. De flesta av de kvinnor och barn som var kvar i gruppen valde att följa med honom medan andra valde att följa med sin favorit eller den ledaren dem ville ha. Och det var så de olika klanerna skapades, samma gällde på andra sidan floden men dem hade andra konflikter och levnadssätt än oss."
"Jaha." Sa hon och tänkte att det nästan liknade arken, men att i arken blev de istället ihopsatta och inte frånskilda.
"Det hände liknade med oss uppe på Arken, men vi slog tillsamman flera kontinenter istället för att splittra dem."
"Jaha, hur gick det till?" Tittade Logos på henne med nyfikenhet.
"Det fanns kolonier från olika länder bland annat, USA, Italien, Sverige och Spanien. Alla flöt de kolonier runt i rymden men så en dag fick de kontakt med varandra och bestämde sig för att de var bättre att slå ihop så det gjorde dem och än idag lever vi eller dem tillsammans." Förklarade hon så kortfattat hon kunde.
"Jaha." Sa Logas och tittade upp mot stjärnorna i ett försök att se Arken.
Murphy
"Snart är det dags." Sa Milo och log medan han stoppade armen runt Murphy.
"Hur ska jag göra nu igen?" Frågade Murphy för tredje gången, fortfarande lika nervös fast Milos arm runt om honom lugnade ner Murphy en stund.
"Du kommer att gå upp till scenen där Archer sitter på sin vanliga stol." Sa Milo och log på skämt.
"Sen kommer du att måste ta av dig tröjan." Milo blinkade åt honom och Murphy kunde inte låta bli att skämmas lite.
"Det är inte för min skull, utan då kommer vår helare att måla in dig med jord och blod i ett speciellt mönster, sen kommer Archer att bränna vargens märke på din högra sida av bröstkorgen med bläck, det gör lite ont men sen är du en jordling."
"Så jag behöver inprincip bara stå där, spänna musklerna och hålla mig från att skrika?"
"Ungefär så ja." Sa Milo och dem båda skrattade.
Bellamy
Han kunde höra Murphys skratt innan han hann se honom. Men när han väl stod där, bakom Murphy och en kille med blond hår som inte skämdes att hålla armen om honom så kände han smärtan trycka mot bröstkorgen.
"Kom." Sa Oktavia och drog honom lite lätt ifrån Murphy och in till ett hav av människor. Ceremonin skulle börja!
Archer steg upp på scenen med hjälp av trumljud och slog ut armarna för att få publiken och trummorna att tystna innan han tog luft och pratade.
"Idag adopterar vi en son! Idag så får vi en till krigare och en till själ! Idag mina bröder och systrar accepterar vi ännu en person och låt denna människa få finna frid och nöje i vårt sällskap!" Sa han och applåderade och resten av jordlingarna och himmelfolket applåderade också, men inte Bellamy, han tyckte det hela lät töntigt och överdrivet.
Han tittade ner en bit bort från scenen medan Archer fortsatte att tala, och fick se hur Murphy stod med tre andra ungdomar och skrattande och skämtande. Bellamy kunde höra hur han skrattade och se hur han drog upp läpparna i ett leende som gjorde så att hans ögon blev ännu blåare. Han såg hur den blonda killen drog handen genom Murphys hår och gav honom en snabb puss på kinden innan Murphy försvann upp på scenen. Det gjorde ont i hjärtat på Bellamy, det var ju han som skulle leka med Murphys hår, pussa honom på kinden och dra skämt så att han började skratta tills han inte kunde andas.. Men det var inte Bellamy som fick göra allt dessa utan det var han, pojken med de guldlockiga håret.
Han vände bort blicken och kollade på Murphy som nu stod utan tröja på scenen. Bellamy rodnade och tittade bort medan helaren smörjde in Murphys bara kropp med jord och blod i ett speciellt mönster med ringar, men helaren lämnade högra bröstet rent.
Murphy
"Är du redo?" Archer la en hand på Murphys axel och han nickade.
"Det kommer kännas lite, men det kommer att stanna för alltid." Murphy nickade spänt igen och tittade bort då han kände nålen mot hans bara bröst. Efter några minuter av stötar så såg han hur konturerna av ett varghuvud trädde fram på hans högra bröst. Archer tittade på honom med stolta ögon innan han vände sig om till publiken.
"Välkomna vår nya familjemedlem Varghjärta!" Sa Archer och vände sig mot Murphy medan han stoppade handen på hans axel och publiken jublade.
