The 100

Kyssen

Bellamy
"Ahaaaaa!" Han vakna med ett skrik.
"AAHaaaa!!" Murphy skrek och de tittade båda på varandra innan dem kastade sig åt motsats håll.
Murphy hade haft sin arm om honom utan att han märkt det men genom att titta på Johns ansiktsuttryck kunde Bellamy förstå att de inte var meningen, men hela känslan kändes konstigt.
"Det här har aldrig hänt okej?" Sa Bellamy och försvann hoppade ut på ett ben igenom dörren på hyddan och lämnade kvar en förtvivlad Murphy.

Murphy
Han hade faktiskt inte haft en aning om att han legat mot Bellamy och när han vaknade av hans skrik så hade Murphy också skrikit i chock. Som tur var vad de andra ungdomarna redan uppe så ingen hade sett deras lilla olycka, men Murphy kunde inte undgå smärtan som träffade honom när Bellamy sa att det där aldrig hänt. Han reste sig upp och tog upp sin kniv som låg bredvid honom, han skulle ut och jaga.

Bellamy
Han haltade ut ur stugan och lämnade Murphy själv, men uttrycket på Murphys ansikte kunde han inte glömma.
Bellamy haltade fram till sin pilbåge som låg lutad mot väggen och kastade upp korgen med pilar på ryggen innan han haltade vidare ut mot skogen, han var tvungen att få tänka på något annat en stund.
Efter att ha lyssnat på fåglarnas kvitter och vindens sång så hörde han hur en hjort stod en bit bort och betade. Han böjde sig så gott det gick och drog sakta upp en pil från korgen och spände den i  pilbågen och siktade, men precis då han skulle låta pilen tjuta genom vinden så såg han hur en kniv kom farande och träffade hjorten i huvudet.
"Hey, det där var min hjort." Sa han och steg fram så gott det gick från busksnåret där han gömt sig i för att se vem som skjutit.
"Kom fram!" Skrek han, och fram kom Murphy ut ur skogen med ett sammanbitet ansikte.
"Det var min hjort!"
"Jag såg inte ditt namn på den." Sa Murphy drygt medan han gick fram och drog ut kniven från hjorten.
Bellamy haltade fram till hjorten och Murphy.
"Om du nu ursäktar så ska jag tillbaka till lägret!" Sa Murphy och tog tag i hjorten och började gå tillbaka till lägret.
"Vad var det som hände i natt?" Sa Bellamy osäkert och vände sig om för att se hur Murphy frös till.
"Vi skulle väll inte prata om det eller hur?"
"Nä jag vet men jag undrade bara varför du var så klängig!" Bellamy kände direkt då han sa det sista ordet att det var fel ordval och han såg hur ilskan blixtrade till i Murphys ögon.
"Jag går ju på narkotika." Sa Murphy och slog ut armarna. Fortfarande hade de inte pratat om vad de båda åkt in för och Bellamy undrade vad Murphy egentligen gjort.
"Men vad gjorde du för att åka in då?" Murphy tystnade och funderade över om han skulle säga det eller inte men tillslut öppnade han munnen.
"Jag hämnades!" Sa Murphy och Bellamy blev förvånad, för en stund att han faktiskt trott att Murphy åkt in för droger.
"För vad?"
"För min pappa!" Sa han och gick en bit ifrån och satte sig ner på en sten.
Bellamy frågade inge mer då han såg att Murphy blivit ledsen, utan istället haltade han fram och slog sig ner på en annan sten en bit bort.
"Jag åkte in för mord.." Sa Bellamy och tittade ner samtidigt som han kände Murphys blick granska honom.
"Vem dödade du?"
"Kanslern.." Sa Bellamy och tittade upp på Murphy som såg chockad ut.
"Du mördade ingen, du gjorde ett mordförsök." Sa Murphy och torkade av kniven med hjälp av mossa.
"Va?" Bellamy tittade frågade på Murphy.
"Du misslyckades, kanslern lever. Han var i högsta grad levande när han sände ner mig hit."
"Nej, jag sköt honom i magen!" Sa Bellamy och reste sig upp i ilska så att han nästan föll.
"Ta det lugnt." Sa Murphy och reste sig upp, beredd ifall Bellamy skulle falla.
"Jag trodde att jag dödat honom.." Sa Bellamy förtvivlad samtidigt som han satte sig ner.
"Jag önska du hade gjort det." Sa Murphy som också satte sig ner.
"Men jag har en plan." Sa Murphy och tittade upp för att möta Bellamys blick.
"Vadå för plan."
"Hur jag ska hämnas på kanslern Jaha."
"Hur hade du tänkt göra då?"
"När han landar så ska jag lura ut honom i skogen och sen döda honom och få det att se ut som att det var jordlingar."
"Haha, är det din plan?" Sa Bellamy skrattande.
"Ja, jag har bara inte kommit på alla detaljer än." Sa Murphy och log åt att han fått Bellamy att skratta.
"Räkna med mig."
"Så att du kan göra ännu ett misslyckad försök att döda kanslern?"
"Nä den här gången ska jag använde kniv."
"Jo och det kommer ju gå bra." Sa Murphy och log.
"Vänta bara." Sa Bellamy och reste sig upp.
"Ska vi gå?" Frågade han och Murphy nickade.

Murphy 
"Går det bra att gå?" Frågade han Bellamy och fick en nickning till svar.
Hjorten var tung att dra, men han visste att han inte kunde be Bellamy om hjälp så han stannade för att andas ut en stund.
"Är det lite tungt för dig, jag kanske borde bära den istället?" Sa Bellamy med ett skämtsamt flin.
"Då hade vi aldrig kommit fram." Sa Murphy och flinade tillbaka.
"Men om vi provar dra den tillsammans då?" Sa Bellamy och haltade fram till Murphy där han stod vid hornen.
"Okej vi drar samtidigt på tre, 1 2 3!" Och samtidigt drog dem men Bellamy tappade fotfästet och när Murphy skulle ta och fånga Bellamy halkade han på blodet som sipprade ut från hjortens huvud och föll på Bellamy.
Där låg dem öga mot öga utan att säga ett ord, och Murphy kunde känna attraktionen till Bellamy som han hade i hela kroppen och utan att tänka sig för böjde han sig sakta fram och kysste honom.