The 100

Attacken

Bellamy
Han hoppade ner från trädet och kastade upp pilbågen på ryggen innan han började gå tillbaka mot lägret. Han hade väntat tills alla hade passerat, just för att slippa små prata med någon om hur kriget gått. Hans pilar hade träffat alla han siktat på och han kände sig stolt över att ha dödat så många som han gjort. I slutet hade han till och med börjat gilla kicken det gav honom, och han hade känt stor blodtörst när han såg sina offer falla till backen.
Clarke  och Finn hade varit två av de första som gått förbi och han hade sett Finns förtvivlade blick medan han desperat försökte torka av blodet från kniven. Clarke själv hade varit täckt i blod och hon hade bara stirrat blankt ut i luften utan att ens tittat på vars hon stoppat fötterna.
"Bell!" Han hörde en välbekant röst komma bakifrån och han snurrade runt för att se en joggande Murphy.
"Vars har du varit?" Frågade Bellamy honom innan han dök upp bredvid med andan i halsen.
"Fick lite förhinder." Sa han bara och drog på axlarna och torkade sig i pannan. Bellamy kunde se att Murphy blödde från några av såren i hans ansikte men annars verkade han vara helt oskadd och Bellamy blev lättad över att se ett välbekant ansikte.
Dem båda började sakta gå, utan att säga ett ord till varandra om striden som nyss varit. De båda var lättade över den andres överlevnad men deras stolthet hindrade dem från att säga något.
"Hur går det med Milo?" Frågade han tillslut i ren desperat över att ha något att säga.
Murphy ryckte på axlarna och sprakade till en sten.
"Vet inte, har inte sett eller hört honom. Vi bråkade sist vi sågs, men det vet du ju redan." "Jag såg dig i skogen!" La Murphy till med lugn men bestämt röst och Bellamy skämdes över att han blivit påkommen än en gång.
"Förlåt.." Sa han bara och tittade på Murphy som än en gång ryckte på axlarna.
"Det gör inget.Det betyder bara att du forfarande är besatt av mig." Murphy flinade kaxigt mot Bellamy som skratta till innan han slog till Murphy på lek.
"Ingen kommer någonsin bli så besatt av någon som du är" Sa Bellamy tillbaka och flinade lika kaxigt som Murphy gjort några sekunder innan.
"Vadå?" Sa Murphy och tittade på Bellamy med stora ögon.
"Redan en dag efter vi landat följde du efter mig in i skogen, snacka om en riktigt stalker där."
"Om det smickrar dig så visst." Murphy höll upp sina händer för att visa sig att han ger upp innan han flinade mot Bellamy som flinade tillbaka.
"Men jag hoppas du är smidigare när du stalkar små flickor." Sa Bellamy fortfarande på lek och log.
"Dem märker inte att jag är där." Sa Murphy och följde Bellamys skämt.
"Pervo!" Sa Bellamy och skrattade och det gjorde Murphy också. Dem båda tittade på varandra och för en stund kändes det som förr och dem båda log.
Innan nån av dem hann säga något, så hoppade en jordling på Bellamy och han hamnade på backen och en stöt for igenom hans bröstkorg. Murphy kände igen mannen, det var han som hoppat på honom tidigare. Bellamy vred på sig och kände mannens vikt på sin kropp medan han desperat försökte få tag i sin kniv som han hade i skon, men innan han fick tag i den så kastade sig Murphy på mannen så att jordlingen hamnade på rygg. Bellamy reste sig upp och kände ilskan stiga inom honom då han såg hur jordlingen tittade argt upp på dem båda. Murphy höll en kniv mot hans strupe men jordlingen bara log.
"Varför följde du efter igen?" Sa Murphy och stirrade på jordlingen.
"Igen?" Frågade Bellamy och tittade frågande på Murphy. Han tittade upp och såg på Bellamy.
"Detta var mitt förhinder." Han nickade ner mot jordlingen igen.
"Har han redan försökt döda dig?"
"Nej, han ville ha tillbaka mig till lägret där dem kunde tortera mig men jag kom fri."
"Och du döda honom inte?" Frågade Bellamy med förvåning i rösten.
"Jag tyckte inte det behövdes, vi har redan dödat så många av dem."
"Men han är en jordling!"
"Det är jag också!" Sa Murphy irriterat och tittade upp på Bellamy som inte sa något.
"Ni är svaga!" Sa jordlingen och spottade på Murphy som bet ihop tänderna och tittade frustrerat bort mot skogen.
"Döda honom!" Sa Bellamy plötsligt och tog ett steg framåt.
"Det gör ju inte oss till bättre människor!"
"Han hade tänkt döda oss!"
"Inte döda." Infällde jordlingen.
"Bara tortera." Fortsatte han och skrattade innan han började hosta för att Murphy satt på hans lungor.
"Dödar inte du honom, så gör jag det!" Bellamy drog upp kniven han hade försökt nå tidigare och böjde sig ner för att tittade på jordlingen närmare. Han var täckt av lera och ögonbrynen var buskiga och hans tänder gula när han pratade.
"Vi ska inte döda honom." Sa Murphy bestämt och tittade på Bellamy.
"Vad har du tänkt göra då?"
"Vi tar med honom till lägret och så får Archer bestämma vad vi gör med honom." Bellamy var missnöjd med förslaget men han nickade bara sammanbitet innan han flyttade lite på sig så att Murphy kunde dra upp jordlingen på fötter.
"Gå!" Sa Murphy åt jordlingen som flinade när han tittade mot Bellamy innan han började prata.
"Dåligt val pojkar!" Sa han och Bellamy tappade sitt tålamod. Han drog upp kniven och kastade sig på jordlingen innan han upprepat började hugga med kniven. Han fick blod i munnen och på kläderna, men han brydde sig inte! Han högg tills han kände hur Murphy tog tag i hans arm och skrek åt honom att sluta. Bellamy reste sig upp och backade sakta bak samtidigt som han kastade iväg den blodiga kniven. Han tittade på jordlingens livlösa kropp och han såg varenda hack han hade gjort med kniven. Han såg upp mot Murphy som stod och skrek åt honom, men Bellamy lyssnade inte. Han såg bara Murphys läppar röra sig men han reagerade själv inte. Han kunde bara tänka på hur han flippat och dödat en man helt kallblodigt utan eftertanke.
"Varför gjorde du sådär för?" Murphy tittade på honom med rädda ögon över det som Bellamy nyss visat att han var kapabel till.
"Han behövde dö." Mumlade han bara innan han plockade upp kniven igen och torkade av den.
"Du dödade honom kallblodigt, och med mer hugg än vad som behövdes!" Murphy försökte få ögonkontakt med Bellamy men han tittade bara bort utan ett ord.
"Vi borde gå tillbaka." Mumlade Bellamy fram igen och torkade bort blodet från ansiktet innan han började åter igen styra stegen mot lägret med Murphy i hälarna.