The 100

Träning

Clarke
"Clarke, vi kan inte fortsätta jaga något som inte är där, det är redan mörkt och vi måste tillbaka." Flämtade Finn bakom henne medan hon tittade förtvivlat sig runt om efter en skymt av personen som tittat på dem tidigare. De hade sprungit en bra bit efter personen, men hon förstod att det var meningslöst att fortsätta springa sig blint bland träden så hon nickade åt Finns förslag att gå tillbaka till lägret.

Murphy
"Upp och hoppa!" Han kände hur någon skakade om honom och han tittade upp mot det skarpa solljuset för att se vem det var som väckt honom, men han orkade inte resa sig upp, han ville fortsätta sova.
"John, upp och hoppa nu." Hörde han hur Milo viskade honom i örat, men han slog bara bort det.
"Jonathan!" Han fick en spark i magen och han flög upp för att se att det var Archer som sprakat honom.
"Du måste träna!" Sa Archer med en bestämt stämma och kastade över en pilbåge till Murphy.
"Först vapen, sen närkamp!"
"Lycka till rymdpojken." Sa Milo och log innan han gick efter sin tränare och Murphy joggade ikapp sin, det skulle bli en hård dag.

Bellamy
"Har du sett Oktavia?" Frågade han oroligt Jasper som stod och mixade krut med någon annan sorts vätska som såg allmänt farligt ut.
"Jag tror hon pratade om att träna med Lincoln, hon verkar riktigt förtjust i honom." Sa Jasper och skämt log mot Bellamy.
"Bäst för henne att dem inte är ensamma!" Sa han och gick muttrande därifrån för att leta reda på Oktavia.

Han hittade henne och Lincoln efter en timmes av letande där dem satt vid gläntan på samma sten och pratade.
"Oktavia!" Hon tittade snabbt upp på Bellamy med skrämda ögon.
"Vad gör ni?" Frågade Bellamy strängt och gick emot dem.
"Inget."
"Såg inte ut som inget!" Han stod nu framför Oktavia och Lincoln och dem båda ställde sig upp. Lincoln var i samma längd som honom och han hade ett större och tydligare kroppshållning än Bellamy och det fick honom att känna sig liten. Han gillade det inte och han ville slå till Lincoln för att han höll på med hans syster, men han visste att det inte bara var därför. Han ville slå till jordlingen för att de tagit Murphy, för att de hade torterat honom och han ville verkligen slå till jordlingen för att dem hade vänt Murphy emot honom. Han knöt sina knytnävar och spände läpparna, beredd på att slå de första slaget, men han höll sig när han såg hur Oktavia tittade sårat på Bellamy. Som att hon förstod att han var sårad, som att hon kunde läsa hans tankar och som att hon visste hur mycket Murphy betydde för honom. Men hon sa inget och det gjorde inte han heller så Bellamy beslutade sig för att gå sin väg och låta sin syster och jordlingen vara.

Clarke
De kom tillbaka precis då det blev för mörkt för att kunna se sina fötter framför sig.
"Clarke!" Oktavia kom fram till henne då hon och Finn precis kom in genom  grinden.
"Lincoln har fått order från Archer att öka träningen, den största stammen planerar att anfalla om ungefär en vecka."
"Okej, men vet du vars anfallet kommer att ske?"
"Vid gränsen på ängen ungefär 4 mil härifrån."
"Vet du om det finns skog där?"
"Jo Lincoln sa att det fanns skog, men att de flesta av anfallen sker på ängen."
"Varför är det så?"
"Tydligen så bestämmer man en tidpunkt och då träffas man på ängen där man krigar och det är för att barn och gamla inte ska komma i vägen."
"Okej."
"Han har samlat ungdomarna tillsammans med Bellamy vid gläntan så dem tränar nu i mörkret."
"Är alla med?"
"Mm."
Hon kände sig trött men kunde inte lämna de andra att träna när hon själv inte gjorde det, så hon hakade med Oktavia bort till gläntan där resten av ungdomarna tränade.
"Jag kan träna med dig om du vill?" Kom Finn fram till henne och sa.
"Visst." Sa hon och log mot Finn och så satte träningen igång.