The 100

Sjön

Clarke
"Upp och hoppa!" Kom en jordling och sparkade på ungdomarna så att de reste sig i förskräckelse.
"UNGDOMAR! Ni ska få lära simma idag!" Fortsatte jordlingen och tonåringarna tittade förvirrat på varandra, vatten för dem innebar en säker död. De kunde inte simma.
"Är du taggad?" Finn kom fram till Clarke med en glad röst som betydde att han verkade exalterad över den nya utmaningen.

När de väl kom ner till sjön så blev de ihop parade tillsammans med en jordling som skulle lära dem simma och se till så att de inte drunknade. Hon gick ihop med Logos och så satte träningen igång.
De skulle börja med att flyta vilket var svårt, Logos sa hela tiden åt henne att slappna av i musklerna men hela tiden så sjönk hon och han sköt upp henne igen med hans händer som låg under vatten ytan.
"Vi kan ta en paus om du vill." Hon nickade och ställde sig upp i vattnet så att det räckte henne till bröstkorgen.
Hon tittade på ungdomarna och allt fler lärde sig att flyta och hon blev glad för deras skull när hon såg lyckan i deras ögon att dem lärde sig nått nytt. Sen såg hon på Bellamy som hela tiden tittade argt på Milo som höll på att lära Murphy simma. Han tappade balansen på en av de hala stenarna som han stod på och han halkade under vatten ytan, men Indra var snabbt fram och drog upp honom i armen och gav honom de onda ögat medan hon skällde ut honom. Clarke kunde se att Bellamy inte brydde sig för hans ögon stirrade fortfarande argsint på Milo.

Murphy
"Jag flyter." Sa han när kroppen låg medvetslöst på ytan.
"Nu ska du bara lära dig att simma." Sa Milo och log åt Murphy.
"Hur gör jag det?" Murphy ställde sig upp i vattnet som räckte honom till bröst korgen.
"Du ska flyta på magen medan du sprakat med armar och ben."
"Okej det kan jag göra." Sa Murphy och nickade sammanbitet.
Han la sig ner på vattenytan och började sparka med ben och armar. Han rörde sig framåt och kände sig tyngdlös medan han gled ovanför vattenytan. Han skulle ta sig över till andra sidan floden hade han tänkt så han började sparka med benen åt det hållet när han hörde hur Milo skrek något på andra sidan som han inte uppfattade. Så han stannade upp och vände på sig för att höra vad Milo sa.
"Det är för djupt där!" Hörde han hur Milo skrek skräckslaget och Murphy glömde bort att slappna av och flyta. Huvudet for under vattenytan och han kände hur hans tyngt drog han mot botten. Han försökte desperat att simma upp med armarna men det gjorde ingen nytta och han kände hur luften for ut ur hans lungor och sakta försvann solen som vilade på himlen från hans synhåll och ett mörker la sig över honom.

Bellamy
"MURPHY!" Bellamy vadade snabbt ut i vattnet då han såg hur Johns händer försvann under vattenytan. Hans fötter tappade greppet från de halka stenarna på botten och han dök i. Milo var också påväg men han var flera meter bakom honom och innan Milo hann ner kunde Murphy redan ha fått slut på luft. Bellamy tog ett andetag och dök i vattnet, allting kändes så lätt. Hans armar rörde sig i symmetri med benen och han rörde sig snabbt framåt. Han öppnade ögonen under vattnet och såg hur Murphy låg stilla på botten. Han skulle precis sträcka ut handen och ta tag i Murphys arm då en gestalt passerade honom och greppade tag runt Murphys midja, det var Milo. Bellamy for upp till vatten ytan och såg hur Milo simmade in mot land med en hostade Murphy.

Murphy
Han låg på de stora platta stenarna och andades stora andetag i panik.
"Det är okej, du överlever." Sa Milo som stod halvt lutad över honom.
"Hur långt kom jag?"
"Till mitten." Sa Milo och log.
"Du skulle ju hålla koll på honom." Kom Bellamy skrikande upp från vattnet och knuffade undan Milo från Murphy.
"Ursäkta?" Sa Milo och ställde sig upp och tittade argt på Bellamy.
"Han kunde ha dött!"
"Men jag räddade honom ju!"
"Men han var under din vakt!"
"Sluta prata om mig som att jag inte är här!" Sa Murphy och reste sig upp från backen så att kläderna och håret började droppa.
"Du kunde ha dött John!" Vände sig Bellamy emot honom och sa.
"Som att du bryr dig om jag dött eller inte!" Sa Murphy och tittade trotsigt på Bellamy.
"Dessutom så räddade jag honom så du behöver inte bry dig." Fyllde Milo in.
"Du kan ta och backa Milo!" Sa Bellamy och knuffade till Milo i bröstkorgen.
"Du borde ta och backa!" Sa Milo och knuffade Bellamy tillbaka.
"Sluta!" Murphy gick emellan och tittade strängt på dem båda.
"Vem är det här ens?" Frågade Milo och stoppade upp handen i riktning mot Bellamy.
"Vem jag är har du inget med att göra!"
"Det här är Bellamy." Suckade Murphy åt Bellamys svar. Milo sa inget utan tittade bara på Murphy för att få någon sorts förklaringen, men han sa inget och tillslut så gick Milo därifrån utan att säga något och Murphy kände sig förvirrad när han vände dig till Bellamy.
"Vad handlade det där om?" Bellamy svarade inte.
"Bell?"
"Han skulle ha hållit ett öga på dig!"
"Jag behöver ingen hjälp, dessutom så höll du aldrig ett öga på mig så du har verkligen ingen rätt att säga något!" Sa Murphy med gråten i halsen för att han inte kunde få Bellamy och för att han inte kunde släppa honom heller.
"Det gjorde jag visst!"
"Du lät mig bli tagen av jordlingarna och sedan lät du mig i flera dagar bli torterad! Dem brände mig, det skar mig, det försökte dränka mig och de ryckte bort mina naglar. Men det var inte de värsta du gjorde, det värsta var när du sårade mig om och om igen!"
"Jag har sagt förlåt." Bellamy tittade med ledsna ögon på Murphy och han kände hur tårarna brände i ögon locken, men innan Bellamy fick se honom gråta så vände han på klacken och gick därifrån.