Prolog

566 29 6
                                    

Tiden sprang iväg, sist jag tänkte på honom och kanske sist jag såg honom är snart tre år sedan. Tiden har gått så sjukt fort, jag står inför så många roliga och spännande projekt och jag har börjat se livsglädjen. Jag har tagit studenten, det är snart två år sedan, Jag gick på balen ihop med Charlie, vi hade jättekul och dansade hela natten. Själva studenten var också sjukt rolig, jag sprang ut ur skolan likt alla andra, sedan firade jag in på kvällens start med min släkt, och där efter åkte jag till Saga och firade ihop med min klass hela natten. Aldrig har jag skrattat och haft så kul som jag haft med klassen sista året. Jag har skaffat bättre relationer till dem allihopa och inte behövt följa efter Felix som den svans jag faktiskt varit, men jag tror och hoppas inte han tyckte det var jobbigt.
Med nya vänner och en tagen student är det bara allt roligt som väntar, jag ska äntligen få växa upp, bli vuxen. och med alla nya vänner jag har, kommer det bli minst lika roligt som sista året på gymnasiet. Eftersom jag läste ett extra år i skolan och där efter skaffade ett jobb i närheten av mitt hem har jag inte flyttat förrns nu. Jag får chansen att börja om på noll. Jag bestämmer helt själv från och med nu.



Men blir det verkligen så? blir det så roligt och fantastiskt? Blir framtiden så som Alice förväntat sig?

Att börja om på noll igen, betyder det att du kan ändra hur du beter dig, hur du lever och är? eller kan du tvingas gå igenom allt en gång till? All smärta, alla tårar, all förtvivlan. Är det vad du får när du börjar om? För att börja om någonting kan innebära att börja om och gå igenom allt en gång till.

Är det värt det? att börja om, att gå igenom allt en gång till om det innebär vinsten av din livskärlek i slutändan?

Sounds | o.rWhere stories live. Discover now