Sounds | o.r

31

Jag skulle inte säga att jag var speciellt nervös, det var bara ett kort samtal som skulle avklaras och en överenskommelse som skulle spikas, det var allt. Vi hade bestämt oss för att mötas på ett litet mysigt café mitt inne i centrala Stockholm. Det kändes tryckt på så vis Charlies mamma var personen jag skulle träffa och även att det låg i centrala Stockholm gjorde att jag kunde hålla mig hyfsat lugn. Jag var en kvart tidigare än vad vi hade bestämt. Jag var rädd för att hon skulle vara sur, eller på något vis arg. Egentligen finns det ingen bra förklaring till varför hon skulle vara arg, men sådan Son sådan Mor? man vet ju aldrig. Charlies mamma var 4 minuter sen, ingenting egentligen. Men för mig om väntat in minuterna var det en evighet. Vi satte oss ner vid ett bord och beställde in varsin kopp Te.

"Så vad ville du prata om?" frågar hon med ett leende så fort vi fått in vårt te. Jag harklar mig en aning nervöst innan jag ställer ner koppen på bordet igen.

"Jo, det är så att jag ska flytta till en ny lägenhet och jag skulle verklige behöva få tillbaka nyckeln Charlie har till lägenheten jag bor i just nu. Jag har försökt be honom att ge tillbaka den men det har inte gått något vidare, så jag tänkte om du kanske skulle vilja ta den och lämna tillbaka den till mig?" orden bara trillar ur mig som på rullband, jag snubblar säker på vissa ord och jag missade säker något men jag hoppas det viktigaste kom fram.

"Javisst, klart du ska ha den. Jag fixar det i kväll" ler hon och snuttar försiktigt på sitt varma te. Det är som en tung sten som faller från mina axlar, det var inte så farligt ändå.

"Du, du vet att jag och Charlie har gjort slut va?" frågar jag och hon suckar.

"Ja, jag vet. synd ändå, ni var ett fint par. Men jag förstår dig, han är sjuk. Jag vet inte vad mer jag ska göra för honom, han är som borta. Egentligen kanske han borde sättas på psykhus, men jag vill inte förstöra honom mer" suckar hon och jag lägger medlidande en hand över hennes.

"Jag förstår, det måste vara krävande förs dig med mammarollen. Min mamma hade det likadant förr" säger jag och hon kollar upp på mig.

"Hade hon?" snyftar hon lätt och jag nickar.

"Jag var nog inte lätt att hantera. Mina så kallade problem måste tärt på henne mycket. Som ensamstående mamma och min ända vän var hon ofta fast. Mina tips är att inte sätta Charlie på psyket, själv har jag varit där och det förstör en mer än vad omvärlden gör" Ler jag och hon nickar.

"Inte kan man tro att en vacker och trevlig ung dam som du varit på psyket" ler hon lätt och jag nickar.

"Det finns många mörka hemligheter jag döljer tyvärr" svarar jag och hon nickar.

"Jo det gör väl de flesta, tyvärr" konstaterar hon och jag nickar och lyfter Tekoppen mot munnen.

"Finns det medicinsk hjälp för Charlie?" frågar jag efter en stunds tystnad.

"Ja, han äter det för det mesta, men när han får sina så kallade utbrott går det inte att få i honom, och han måste äta dom regelbundet för att de ska ge effekt" berättar hon och jag lyssnar noga. Samtalet som skulle handla om en liten nyckel växte till något mycket större. Vi satt länge och pratade, både om Charlie men även om annat, efter ett tag kom vi in på hennes jobb och senare även om böcker. Det visade sig att det gömde sig en stor förtjusning för böcker hon Charlies mamma, länge pratade vi om våra favorit böcker och böcker vi båda läst. Det var en mysig fika och den slutade helt på andra sidan från vad jag trott. Efter en kort bussresa på ca 10 minuter kliver jag in i den ekande lägenheten, väggarna är tomma och vita, och överallt står flyttlådor.

"Omar?" frågar jag när jag drar av skorna på dörrmattan för att dra in så lite grus som möjligt.

"Ja?" hörs ekande från köket och jag letar mig dit.

"Hej" ler jag när jag möter hans ryggtavla.

"Hej!" varar han lika glatt. "Blir det bra?" frågar han och slår stolt ut med armarna framför den ny målade väggen.

"Superfint" säger jag och granskar den vita väggen han precis målat klart.

"Hjälper du till att måla vardagsrummet i morgon?" frågar han och jag nickar.

"Ja visst, ska vi käka lunch?" frågar jag och han nickar.

"Ska bara bli klar" jag nickar och går ut i det stora vardagsrummet. Denna lägenhet är mycket större än min förra, större golvyta och två fler rum. Efter ett par minuter kommer Omar upp bakom mig med händerna dränkta i vit färg och så även kläderna.

"En liten tvätt om händerna och ett byte av kläder kanske?" säger jag retsamt och han skrattar.

"Ajaj kapten!" säger han kort innan han går iväg. Snart kommer han tillbaka med aningen mer rena händer och vardagliga kläder. Vi väljer att gå ner till Thai restaurangen som ligger e bit bort från lägenheten för att prova något nytt. Maten var god och restaurangen fräsch. Eller om det ens kunde kallas restaurang, det var mer ett hämtmatsställe där det även fanns buffébord. Efter att vi ätit oss mätta på Thai väljer vi att åka hem till min lilla lägenhet, väl där sitter vi i varsitt hörn av soffan, båda med varsin dator i knät, Omar jobbar och jag slösurfar. Senare på kvällen lagar vi hamburgare och pommes som vi äter framför fångarna på fortet. Sammanfattar blev det en bra dag.